29 juni 2018

en hyllning till text-tv - Bielkes fredagsreflektion 29 juni


En hyllning till text-tv

Medan nyhetsflödet svämmar av fotbollsyra och badar i väderprognoser om fortsatt sommarhetta passar jag på att ge min hyllning till text-tv.


För hur roligt och informativt det än är med nyhetsflödet i sociala medier och övrig rapportering från gammalmedia så blir det till slut bara en matta av nyheter. Allting verkar lika viktigt, alla nyheter tar lika stor plats, och det är på förhand bestämt vilka intryck och reaktioner nyheten ska frambringa. Att fotbollslagen i VM-gruppspelet ska gå vidare via fairplay-urval vid lika poäng och målskillnad blir lika viktigt som att tolv fotbollspojkar har fastnat i en grotta i Thailand.

Räddningen för att få lite ordning i prioriteringarna heter: Text-tv. Denna nästan bortglömda och totalt ohypade form av nyhetsbevakning med enkel grafik, helt utan blinkande banners och andra störande intryck. Finns nyheten på text-tv är den tillräckligt viktig för att jag ska ta notis om den.

Text-tv har funnits i Sverige sedan 1979 och vi var det andra landet, efter Storbritannien, som införde tjänsten. Sveriges Television satsade intensivt på komplett nyhetsflöde och textning av enskilda program. De kommersiella kanalerna som vartefter gjorde entré följde efter men har nu en efter en minskat eller lagt ner sin text-tv service.

Jag hoppas Sveriges Television fortsätter sin fullservice av text-tv, det känns extra viktigt att få annonsfri och snabböverskådlig nyhetsbevakning i det mediabrus som vi befinner oss i. Tack text-tv för att du finns och hjälper mig sortera bort det ovidkommande och sålla fram agnarna från vetet.

Blir du lite osäker på vad som verkligen är riktiga, viktiga nyheter, ta fram fjärrkontrollen och kolla på text-tv, finns det där är det en nyhet på riktigt.

Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 29 juni 2018

22 juni 2018

Vår bästa tid är nu - Bielkes fredagsreflektion 22 juni 2018


Vår bästa tid är nu

Ett franskt uttryck lyder, fritt översatt: att till ett möte kommer man inte innan utsatt tid, inte heller på klockslaget utan att komma i tid innebär att komma efter utsatt tid.


Det är väl lite si och så med det talesättet för det säger inget om hur sent man kan komma innan det räknas som att komma För sent. För nog finns det gränser för folk även i Frankrike? Kanske är det inte ens ett gångbart förhållningssätt för fransoserna, kanske är det bara ett talesätt som ingen egentligen lever efter, precis som det finns svenska uttryck som inte alls är gängse accepterat.

Härom veckan kom jag tio minuter för sent till ett möte med en kollega. Själv tyckte jag att jag var relativt i tid, särskilt med tanke att jag stressat innan och dessutom noterat att tanken i bilen var tom så det krävdes en tankning innan jag kunde köra till mötet. Min kollega var sur och fräste, jag fräste ännu värre tillbaka. Att stretcha lite på tiden är kanske mer okej om man själv kommer sent än om andra gör det.

Helt klart är att vi ser på tiden olika, att det för vissa är helt okej med akademisk kvart, och för andra ses det rent oförskämt att komma fem minuter för sent. Helt klart är det i alla fall att till vissa saker kommer man inte för sent, exempelvis till flygavgångar och avgående tåg. Då är loppet kört så att säga. Dock gäller inte det omvända förhållandet för både tåg och flyg kan vara kraftigt försenade. Då får man snällt stå och vänta.

Idag är det midsommarafton, igår klockan 12.07 var det sommarsolståndet och jag tänker på Jan Malmsjös klassiska låt, ”Vår bästa tid är nu”. Vår bästa tid är faktiskt nu, så lev i tiden, för Sverige i tiden och värna tiden oavsett om du kommer för sent, för tidigt eller på klockslaget.

Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 22 juni 2018



8 juni 2018

Sluta kommentera kvinnors kroppar- Bielkes fredagsreflektion 8 juni 2018


-->

Sluta kommentera kvinnors kroppar

Hanna Hellquist på DN Kultur skriver att hon bantade ner sig rejält för att slippa att hennes kropp ska vara ämne för diskussion. Hon var trött på att motivera sin kroppsvikt eller vara stolt över sin kroppshydda. Hon ville vara normalviktig för att känna sig normalviktig i samtal med sig själv och andra.


Det är bara att erkänna, vi kommenterar ofta kvinnors kroppar, antingen vi gör det högt eller tyst för oss själva. Vi kommenterar och tycker till om våra egna kvinnokroppar. Både män och kvinnor kommenterar kvinnors kroppar på ett sätt som inte vi inte alls pratar om mäns kroppar.

Jag får ibland höra att jag är attraktiv, att jag bär upp min kropp på ett bra sätt. Det är en komplimang som jag blir glad för, jag tycker om min kropp och är stolt över allt den kan åstadkomma. Ofta uttrycker jag min positiva åsikt till andra kvinnor och berömmer dem för hur väl de passar i sina kläder, vilket vackert hår de har och så vidare. Jag noterar att det finns många inspirerande och vackra kvinnor.

Men jag kommenterar och på så sätt bedömer kvinnors kroppar. Jag är alltså inget undantag. Det är egentligen oerhört tröttsamt och inte vet jag hur man ska sluta. Men jag tror att man kan börja genom att se på kvinnor som man ser på män, det vill säga som människor och notera deras dialekt, deras kompetens, deras manér och allt det där som gör oss till människor.

Jag tänker börja med att försöka se kvinnokroppar som en del av personan och inte som kroppar. Men idag ska jag och prova en bikini och jag har mycket svårt att tänka mig att jag inte kommer att kommentera min egen kropp när jag står där i provhytten, så jag får nog vänta tills i morgon.

Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 8 juni 2018   


1 juni 2018

Skrivprocessen enligt Hasse Bredenberg

Vi författare och skrivande röster hanterar dagligen skrivprocessen. Vi gnäller, förfasas, fascineras, blir lyckliga, blir svettiga och förhoppningsvis relativt nöjda i slutänden med våra alster. Texter produceras, böcker skrivs och oftast handlar det om dagligt slit, långt från romantikens bild av den skapande skribenten framför sitt stearinljus. 

Då blir det extra härligt att få ta del av Hasse Bredenbergs text om skrivprocessen där han i intrikata, poetiska och komplexa ordalag gestaltar det mirakel som sker varje gång något faktiskt kommer på pränt.

Hasse Bredenberg är allkonstnär från Värmland, numera boende i de småländska skogarna i Skirö utanför Vetlanda. Han är en av de Skrivande rösterna och denna text är producerad i maj 2018 till en av de skrivkurserna jag leder där Bredenberg deltar.


Om katten själv får välja...- Bielkes fredagsreflektion 1 juni 2018


Om katten själv får välja...

Om katten själv får välja lämnas den inte ensam kvar i augusti i den hyrda sommarstugan utan mat, kärlek och tillsyn. En självklarhet kan tyckas.


Skaffar man ett husdjur behöver intentionen vara att man gör det på livstid, djurets livstid. En självklarhet kan tyckas.

Man skaffar inte husdjur som ett tidsfördriv och sysselsättning åt ungarna för att man som förälder ska kunna ägna sig åt vuxenaktiviteter under semestern och slippa barnpassning. Även det en självklarhet kan tyckas.

Ändå lämnas ett stort antal katter vind för våg när sommaren är slut. Det vittnar personal på djurrättsorganisationer och katthem om varje år.

Hur tänker man som vuxen när man skaffar sig en sommarkatt? Att någon annan får ta hand om djuret när det inte längre är kattungegulligt? Förlitar man sig på talesätten att katten har nio liv och att den alltid landar på fötterna efter ett fall? Eller bryr man sig inte alls utan ser katten likt en uppblåsbar badkrokodil eller ett uttjänt badmintonset man kasserar framåt hösten?

Uttrycket: om katten själv får välja är taget från reklamens värld, en reklam för en viss kattmat. Om katten själv får välja spelar fabrikatet på maten mindre roll. Vad som spelar roll är skötsel, omtanke och ett stabilt ställe att bo på.

Jag avslutar fredagens reflektion med att minnas den visa ugglan i barnprogrammet Fablernas Värld. Han sa: Djur är också människor. Det ligger något i det.

Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 1 juni 2018