10 avsnittet i Vetlanda Julsaga

foto:Östgård

En härlig kväll med både vind i seglen och i håret.. 

Ja så blev torsdagens Julklappskalender. Kontorsspecial som var dagens luckägare hade öppet hus på kvällen och många var vi som fortsatte kvällens begivenheter på andra sidan järnvägen med korv och fika. En riktigt härlig kväll med massor av folk och trevlig stämning. 

Jag är verkligen rörd över alla härliga kommentarer jag får på Julsagan jag skrivit och berättar. Helt otroligt att så många verkligen lyssnar, kommenterar och minns sina egna jular. Tack för all respons ni ger mig, jag blir varm i hjärtat.

Här kommer 10 avsnittet i Vetlanda Julsaga:

torsdag 10 december 2015

-Selma, Selma, ropar Linnea så högt hon bara kan.

Men det är alldeles tyst. Det enda som hörs är vattnet som forsar i bäcken.

-Selma, Selma ropar Linnea igen.

Och så börjar hon springa åt olika håll för att leta, tänk om Selma blivit överkörd, eller sprungit till skogs och aldrig mer kommer tillbaka. Så fruktansvärt ledsen Sigrid skulle bli, och så arg morfar skulle bli, då skulle hon inte kunna visa sig ute på den inglasade balkongen mer, och alla i hela Vetlanda, ja hela världen skulle få reda på att hon inte kunde ta en hund på promenad utan att tappa bort den.

Bäcken blir lite större, som en mindre damm. Till höger ligger ett stort grått hus med många ingångar. Hon vet inte vad det är för hus. Men så länge hon håller sig till bäcken vet hon i alla fall på ett ungefär var hon är.

Men så tycker hon att hon ser något som rör sig därborta. Javisst är det något som saktar trippar fram. Det krasar lite under fötterna av kylan. Linnea springer, det är ett bra stycke fram och hon hör sitt eget hjärta slå och ser den kalla andedräkten bilda små moln framför munnen. Ja, där är Selma.

Precis när Linnea är framme flaxar Selma till och lyfter mot himlen och kväker högt.