17 aug. 2018

Zombie-genen som skyddar mot cancer- Bielkes fredagsreflektion 17 augusti 2018


Zombie-genen som skyddar mot cancer

17 % av mänskligheten dör i cancer. Det är nästan var femte människa. Och trots elefantkliv av medicinska framsteg de senaste decennierna gällande överlevnad och behandlingar är det alltför många som drabbas.


Desto större organism, desto fler celler har man i kroppen. Desto fler celler, desto större risk att drabbas av cancer. Människan har många celler och drabbas därför ofta av cancer. Elefanten är ännu större och borde därför drabbas ännu oftare. Människan och elefanten har ungefär samma livslängd.

Det var ingen tillfällighet att jag använde ordet ”elefantkliv” i sammanhanget, för just elefanten har ett unikt skydd mot cancer. Elefanten har lyckats duplicera genen P53, som ger ett skydd som oönskad cellväxt, inte mindre än 20 gånger. Och har dessutom återuppväckt en annan gen som kallas LIF6 som egentligen är en zombie-gen, dvs en gen som finns, men är sovande och inaktiv. Den genen återuppväckte elefanten för ett antal miljoner år sedan. LIF6 angriper mitokondrierna (cellens kraftstation) om det ändå skulle slinka in en cancersvulst genom det redan kraftiga skyddsnätet. Dessa två gener i samverkan ger ett nästan immunliknande försvar trots att elefanter är det största landlevande däggdjuret i världen och därmed löper den största risken att drabbas av cancer.

Det tål att tänka på.

Elefanter är redan tidigare kända för att ha en hög intelligens, gott minne och en utvecklad empatisk förmåga. Nu vet vi alltså att de även fixat världens bästa cancerskydd också genom att duplicera en viss gen och aktivera en annan zombie-gen.

Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 17 augusti 2018

10 aug. 2018

Vad har hänt med äggen? - Bielkes fredagsreflektion 10 augusti 2018


Vad har hänt med äggen?

Jag äter 2-3 ägg i stort sett varje morgon. Det är en perfekt frukost och någon har sagt att ägg innehåller allt man behöver för att överleva förutsatt att man lägger till lite fibrer, för det är det enda som fattas i ägg.


Jag lägger försiktigt ned dem i kokande vatten och kokar dem alltid i 6,5 minuter för att få den perfekta konsistensen vilket för mig innebär att vitan precis har stelnat men gulan är helt lös och rinnig.

Tidigt i somras märkte jag att den koktiden inte räckte, vitan blev sådär äckligt vattnig och gulan helt rå. Jag tänkte att det kanske var individuella variationer, att äggproducenten köpt in nya höns vars ägg helt enkelt kräver lite mer tid. Men när samma sak uppstod med de ekologiska ägg jag köper direkt från gården och även med hemskfabricerade burhönsägg var jag tvungen att inse fakta. Äggen i sommar kräver helt enkelt längre koktid.

Så jag la till 30 sekunder så koktiden blev 7 minuter, men det blev samma lösa gegga. 7,5 minuter blev 8- 8,5 minuter. Och först efter 8,5 minuter blev äggen sådär perfekta som de ska vara.

Nu vet alla som är inne i äggkokarvärlden att en skillnad på 2 minuter är en eon av tid. Det kan vara skillnaden mellan hårdkokta ägg och helt grönkokta ägg och åt andra hållet skillnad mellan löskokta och råa ägg. Så två minuters koktid åt en eller andra hållet är en betydande tidsskillnad.

Så vad har hänt? Varför kräver alla ägg längre koktid helt plötsligt? Har det något att göra med den intensiva värmen vi har haft över oss i tre månader? Är det kosmiska förändringar? Kan man börja misstänka att stormakters e-postavlyssning kan ha påverkat äggen till att visa visst kokmotstånd? Konspirationsteoretikern i mig misstänker allt och alla.

Men ändå, seriöst, vad kan detta bero på? Någon som har upplevt samma sak och kanske till och med har ett svar?

Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 10 augusti 2018


3 aug. 2018

Sverige förvandlas - Bielkes fredagsreflektion 3 augusti 2018


Sverige förvandlas

Du ser dem överallt. Du hör dem överallt. Som en vind sveper de in och invaderar både stad och land.


Det är musikfestivaler, stadsfestivaler, hantverksfestivaler, folkdansfestivaler. Festivaler av alla de slag. Alla dessa jippon och arrangemang, som dessutom ofta är helt gratis för gemene man att besöka, är den nya livsstilen. Det är världsartister och lokala förmågor, barn som springer lopp, vuxna som skapar världens längsta landgång. Varje stad med självaktning har en egen sommarfestival. Ofta är det påkostade arrangemang som kräver heltidsarbete i förväg för gator ska stängas av och trafiken dirigeras om, bussturer turer ställs in och andra läggs till. Näringslivet ska sponsra, det lokala föreningslivet ska engageras och agera p-vakter, sköta stånd och inte minst ska det städas dagarna efter.

Det är en intensiv period för artister, knallar, baja-maja-uthyrare, ljud- och ljusproducenter och ambulerande tivolin.

Så var det inte när jag växte upp. Då fanns inga gratisfestivaler i närheten. Det fanns Hultsfredsfestivalen och den kostade med den tidens budget mätt stora summor att ta del av. Att få se internationella musikstjärnor gratis var en utopi. Att kommunen skulle bekosta något dylikt var otänkbart.

Sverige har förvandlats till ett jättestort sommarparty och har man tid och lust kan man turnera riket runt på gratisfestivaler. Gratis är gott, men det frestar på i hettan för det är minst trettio grader i skuggan och på något sätt verkar det finnas lika ont om skugga som det finns gott om festivaler.

I skrivande stund sitter jag på Skärgårdsfesten i Karlskrona. Jag har mutat in en plats på en klippö i skuggan. Jag kom tidigt i morse, innan de flesta hunnit vakna. Här sitter jag och lyssnar till festivallivet och tänker inte flytta mig. Platsen kommer snabbt att intas av någon annan genomsvettig festivalfamilj. Men fin är den, förvandlingen som Sverige gjort till ett festivalland.

Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 3 augusti 2018


28 juli 2018

Trubaduren över förväntan - Bielkes fredagsreflektion 27 juli 2018


Trubaduren över förväntan

Jag har en ganska krass inställning till ensamsjungande medelålders män med gitarr. Det blir, enligt min åsikt, lätt patetiskt särskilt om de har egenskrivna låtar i e-moll och H7-ackord. Ofta blir det vad jag kallar ”Lars Winnerbäckvarning”, låtar om eviga vardagstvivel, missade chanser och kaffe som kokat över.


Det var en av sommarens många allsångskvällar. Min gode vän tipsade mig om en trubadur som, enligt honom var klart sevärd. Det var inget namn jag hört talas om förut men enligt min gode vän skulle denne trubadur vara något utöver det vanliga.

Men jag gick dit ändå, egentligen av en helt annan orsak, och fick då höra denne man som välte omkull det mesta jag hört innan.

Hans namn är Ola Aurell och han visade sig behärska både orden och gitarren med bravur. Helt galna, genialiska texter om idrottssupportrar, kvasipsykologi, arbetslivets vedermödor, utseendenojor och så en och annan ekivok rad. Han kunde dessutom spela på ett sådant sätt att kvällen hade haft betydande kvaliteter även utan sång.

Denne herr Aurell visade sig även vara författare och hans bok ”Till bords med herr Aurell” innehåller tänkvärda absurditeter som får den mest svårflirtade att skratta. Jag har fått en ny förebild i mitt skrivande efter denna kväll och efter att ha läst hans bok.

Nu visade det sig att jag var dåligt uppdaterad på humor- och viskonstens himmel. Massor med människor känner sedan tidigare till och gillar denne Aurell som till och med har en egen fanpage på Facebook (där jag nu är medlem). Så jag är som vanligt ganska sent ute när det gäller nyheter, men har du som jag inte hade gjort fram till förrän ett par dagar sedan, sett text- och viskonstnären Ola Aurell har du något att se fram emot.

Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 27 juli 2018



20 juli 2018

Skoningslös sommartorka - Bielkes fredagsreflektion 20 juli 2018

Skoningslös sommartorka

Vintern var lång, kall och bister, sommaren likaså fast tvärtom. Torr, het och skoningslös. 


Betesdjuren har inget att bete. Det finns verkligen ingenting. Highland Cattledjuren vid sommarstugan går omkring i beigebrända hagar och sträcker sina tungor så långt det är möjligt upp mot träden för att få tag i grenarnas grönska. Jag lider med dem. Jag och mina barn har stödmatat dem med allsköns klorofyll från vår trädgård. Det känns obarmhärtigt att inte hjälpa dem när de med sina vackra koögon tittar suktande på vårt syrenbuskage. Så vi har klippt av ormbunkar, lönnsly och annat grönt som växer i närheten och de har tacksam tagit emot det. De har till och med ätit rabarberbladen som de i vanliga fall brukar rata.

Värmen i sig kan man kanske vänja sig vid, den kan man ju både gilla och ogilla. Men torkan är på gränsen till farlig. Vattnet i brunnen börjar bli brunt trots att det bara är i mitten av juli. Om ett par veckor har det troligtvis sinat helt. Sverige har sökt stöd i från EU för att få hjälp med foder och kanske går svenska staten in och stödfryser kött. En sådan här torka ger konsekvenser i det stora perspektivet, kanske blir det prisfall på kött i höst och därefter brist på svenskt kött åren efter. Slakterierna går på dygnetruntskift och har maxat sin kapacitet. I värsta fall får friska starka köttdjur gå till kadaverproduktion och paradoxalt nog användas till uppvärmning. Det är verkligen ett prekärt läge.

Den totala effekten av den extrema torkan har vi inte sett än, men konsekvenserna sträcker sig långt över mitt eget personliga perspektiv med självförvållad vätskebrist och huvudvärk. Den här torkan kommer ge huvudvärk på ett samhälleligt plan.

Vi som tror på gud får be om regn, de som kan blidka vädergudarna får dansa om regn och vi alla får vara extra sparsamma med vattenförbrukning. För lika bister som vintern var hård, lika skoningslös är torkan denna sommar.

Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 

17 juli 2018

jag är sommartuggare på Boktugg.se

Som en del av en förnäm skara bland förläggare, författare och allmänt smarta och intressanta människor har jag blivit utvald att få gästbloggaboktugg.se denna sommar.



läs hela texten, här kommer länken:
http://www.boktugg.se/2018/07/16/sommartuggare-2018-maria-bielke-von-sydow/


15 juli 2018

BIMA släpper ny titel - Ny profilbild


I september lagom till bokmässan i Göteborg släpper BIMA-förlag ny titel - "Kärlek när introverta och extroverta möts" av Marita Lynard. Det innebär att bloggens profilbild har utökats med en titel till. 

Härligt!