 |
| foto: Östgård |
Onsdag
9 december 2015
Eriks
bil, han kallar henne Bettan, har hållit stilen i många år. Hon är
välvårdad och välservad och automatlådan är Erik extra tacksam
för. Särskilt nu när han börjar bli lite åren är det oerhört
skönt att slippa växla. Han har inte kört en bil med manuell
växellåda på väldigt länge. Men nog hade han hört Bettan hosta
på hemvägen, men börjar man som bil närma sig 30 år och rullat
30 tusen mil har man rätt att hosta lite då och då. Lite orolig
hade ändå blivit för strax innan Ekenässjön hade Bettan för en
kort sekund lagt av helt. Den upplysta panelen hade slocknat och
motorn dött. Men som tur var tändes Bettan strax efter och allt var
som vanligt igen. Erik hade inget sagt till Linnea, han ville inte
göra henne orolig, och han trodde inte hon hade märkt något av
Bettans hosta eller motorstopp.
Väl
hemma i lägenheten igen hade de pyntat efter bästa förmåga.
Linnea hade hela tiden på sig sitt rendiadem med renöron och
renhorn. Hon verkligen klädde i det. Med sitt korta rosa hår och
den lysande renens öron och horn skickade hon en bild via telefonen
till mamma Camilla. Hon tyckte både diademet och frisyren var snygg.
Det gladde både Linnea och Erik, mest Erik som var oerhört lättad
över att Camilla tyckte frisyren var fin och att hon än så länge
inte visste anledningen till varför den nya frisyren kom till.
När
de pyntat lägenheten klart och hängt upp glittergirlangerna,
ljuslyktorna och de nyinköpta kransarna tar Erik fram lite av det
gamla som han inte hade hjärta att slänga på tippen i Flishult.
Han kan inte kalla det julkrams, för det är minnen från hans
barndomsjular. Det är ett par rådjur i gips och en julduk som hans
mamma broderat, med de intrikata broderiteknikerna klyvsöm och
klumpsöm som gjorde det olämpligt att ställa något på duken på
grund av sin ojämna yta.
Erik
tycker ändå det ser tomt
