Ibland stöter man på en blivande författare som har allt

 

Emellanåt trillar det in ett riktigt bra manus i inboxen på BIMA-förlag, då och då kontaktar en riktigt lovande författare mig för coaching och med jämna mellanrum får jag nys om en persona som jag vet har rätt mindset till den moderna förlagsvärlden och dess snabba förändringar.

Väldigt sällan kombineras de tre kategorierna i en och samma person, men det hände i vintras. Joanna Belghith från Karlstad i Värmland ringde och vi hade ett antal samtal om författarskap, utveckling och möjligheter. 

Joanna Belghith, författare i vardande

Direkt förstod jag att den här kvinnan som man kan kan kalla debutant har vad som krävs. Hon har ett bra manus som hon är genuint intresserad för att förbättra, hon har en grundad personlighet som gör henne redo för vad ett offentligt författarskap innebär och hon har realistiska och jordade uppfattningar om sig själv, sitt manus och är öppen för att våga ge sig in på arenor som hon inte besökt tidigare.

Nu är hennes manus Almost Home, färdigt. En fullmatad berättelse om toxiska relationer och narcissism som speglar våra mänskliga drivkrafter att både förgöra och bygga upp igen. Manuset är skrivet på engelska och jag och Tina Back har coachat henne genom eld och vatten och resultatet har blivit ett fantastiskt bra manus som jag hoppas snart kommer att publiceras. 

En av frågorna som Joanna ställde till mig var: Hur börjar man ett författarskap? Jag svarade att en bra start kan vara att välja en plattform på social medier och satsa på att föra fram budskapet där. Det passar ypperligt eftersom Joanna inte skriver allmän skönlitteratur utan har ett specifikt ämne som sas är lätthashtaggat. Ett intressant och aktuellt ämne som handlar om narcissism, toxiska relationer, könsroller och svårigheter att känna gränser för sig själv och andra. Med andra ord, allmänmänskliga områden som många kan identifiera sig med. Men jag vet inget om sociala medier och kan inget, svarade Joanna. Börja i din egen takt, svarade jag. Du behöver inte ge dig ut på nätet, men du kan hitta dina egna strategier som funkar för dig, som förmedlar budskapet men som ändå skyddar dig själv och du bestämmer helt själv vad och hur och när du vill lägga ut något.

En vecka senare ser jag Joannas inlägg göra succé på TikTok. Smarta, snygga carouselinlägg med rätt nivå på informationen, personliga utan att vara privata och väldig sedda och likade. 

Jag säger bara WOW!

Hennes modesta ton ger en härlig kontrast till alla skrikande röster och informationen och formatet har något att lära oss alla oavsett om vi är berörda av hennes ämne.

Jag ser fram emot att se mer av Joanna Belghith, hennes inlägg och sedemera hennes bok som är skönlitteratur men har självbiografiska och sakprosaisitska inslag. 

Check her TikTok out 

skrivlusten kom tillbaka

den oslagbara känslan av lust och flow i skrivandet

Den kom tillbaka, lusten att skriva skönlitterärt och faktiskt inte bara lusten, för den har nog funnits där mest hela tiden, utan även flödet. Ni vet när orden flödar utan ansträngning utan efter- eller baktankar. Scenen finns där och ska bara skrivas ned.
En liten replik i min verklighet utlöste den, närmare bestämt en replik som Jodie Foster säger i en relativ medioker film: "Stranger inside".
- My hands are not shaking.
Hon har i filmen begått ett hemskt dåd och förvånas över det lugn hon känner, hon reagerar över att hon inte är mer upprörd än vad hon är. hennes händer skakar inte som de kanske borde, som hon trodde att de skulle göra efter mordet hon utförde i filmen.

Mina tidigare romankaraktärer: Pär, Sylvia och Helena med familjer hann få tre romaner som handlade om dem, Ingmar Bergman kände aldrig skuld, LOREM IPUSM och Sista boken. Jag är dem evigt tacksam för att de i fem år har berättat sina historier för mig, upptaget den största delen av min vakna författartid (ibland även den sovande tiden). Jag har träget tecknat ned, bearbetat och transformerat deras liv i mitt huvud och ut har kommit tre romaner som kan benämnas som realtionsromaner med spänningsinslag eller mer formellt: realistisk nutidsprosa. Men nu är deras tid förbi. Det blir inget mer om dessa fantastiska karaktärer men de finns för evigt i det skrivna formatet. Att skriva en trilogi som jag gjorde, lovade jag mig själv att inte göra om. Kanske gör jag det ändå då löften ibland är till för att brytas, men tiden är inne för en nya historier och karaktärer.

Denna sommar har jag arbetat intensivt, ja, nästan maniskt med min första fackbok, en skrivhandbok med namnet Skrivande röster- inspirationshanbok för skrivsugna. Boken är ett skrivprojekt som jag gjort tillsammans med sex personer som har gått mina skrivkurser i Vetlanda. De står för de skönlitterära texterna och jag står för facktexterna i form av textövningar, skrivtips och kursupplägg. I boken behandlas hur man skriver novell, sångtexter, erotiska texter, poesi och självbiografiskt skrivande.
Jag har också varit på olika ställen och hållit livsstilsföredrag och hållit skrivkurser. Därutöver har jag arbetat med mitt nya produktmärke Blommagårdens Naturgott med sylt, chutney, saft och örtte, där jag och min familj plockar alla bär och örter och tillreder allt själva.

Jodi Fosters replik tangerar min nya romankaraktär som efter en omvälvande livskris tar beslutet att ta hämnd på livets alla oförätter. I takt med att mannen och barnen försvunnit ur hennes liv får hennes sanndrömmar en större betydelse och hon fattar beslut som får irreversibla konsekvenser. Det är dags för min romankaraktär Eva Lindquist att äntra scenen.

Det skönlitterära skrivandet har legat på hyllan i fyra månader. Och nu så kom det, av sig självt. En scen, förvisso bara en scen, inget stordåd, inget genialiskt, men ändå, det kom utan krystvärk och med glädje och lätthet. Ibland är det av godo att intrigen och karaktärerna får en tid att ligga till sig, bli mustigare och fylligare i konturerna likt en köttgryta som stått ett par dagar i kylen och blivit än mer smaklig.