Alldeles alldeles strax - Svampdrömmar

Nästa vecka väntas leveransen av vår fantastiska svampbok Svampdrömmar

Kan en far återfödas som en kantarell? 

Svampdrömmar är en infotainment-duologi om svampen som dröm, minne, hägring och lycka. Här möts författare Maria Bielke von Sydow, som leker med tanken att hennes fars aska i Småland gett näring till en sista kantarell på hennes macka, och poeten Birk Andersson, trädgårdsmästare och svamparbetare som odlat ostronskivlingar ur gamla ordböcker i en surrealistisk Malmöfabrik omgiven av lyxbilar och porrinspelningar.

Svampdrömmen lever också utanför boksidorna genom sceniska performances och hitlåten ”Svamp, Svamp, Svamp” med Marias musikaliska alter ego - Miss Red van Vaarlook.

Boken bjuder även på:

• 21 svamphaiku-dikter

• Särskilda recept som den himmelska blomkålssvampen

• Svamp-quiz med nivåerna lätt och svår

• Mötet med antisvamparen Anders från Vetlanda

Välkommen till en helt annan sorts svampbok!

Lagom genomtänkta tankar 7- Från mycel till manuskript

 

Snart är den här- boken Svampdrömmar

Från mycel till manuskript – den mänskliga resan bakom svampboken

Det finns en alldeles särskild sorts lättnad i att nå den punkt där ett projekt, som upptagit ens tankevärld i över ett år, äntligen är ”satt” och nästan färdig. I 14 månader har arbetet med min och Birk Anderssons svampbok pågått – en tid fylld av diskussionsexkursioner, litterära artbestämningar och sena kvällar vid skrivbordet. Nu när layouten är klar och boken har fått sin form, återstår bara det där underbara ”småpillet”. Gillar vi det grafiska gränssnittet, håller fotona publiceringsbar kvalitet, ska vi variera sans seriff med serifftypsnitt? Det är i dessa sista detaljer, de små korrigeringarna och finputsningarna, som man verkligen hinner njuta av vad man faktiskt har åstadkommit. Inte alla faser av en bokproduktion är lustfyllda, det finns gott om faser som mer känns tragglande, cirkulära och kämpiga, men nu när texterna är satta är det lagt kort ligger. Vi ändrar inte i våra texter längre. Nu får de stå som de står. De kan säkert bli ännu bättre men en dela av att förlägga och skriva böcker är att bestämma sig för att enough is enough. Och det är det nu.

Samarbetet som kraftkälla En stor del av glädjen i detta projekt har varit samarbetet med Birk Andersson. Som professionell kulturarbetare vet jag att den kreativa processen kräver både lyhördhet och integritet. Att skriva en bok tillsammans innebär att man behöver ta hänsyn till medförfattarens åsikter och perspektiv. Det är i friktionen mellan två olika röster som de mest intressanta tankarna föds. Det påminner mig om mina tidigare reflektioner kring hur processen är kulturens hjärta; det är i laborationen och det gemensamma sökandet efter rätt ton som värdet ligger. Det som började som en bok har, likt ett underjordiskt mycel, förgrenat sig i oväntade riktningar. Det har blivit en kommande ”svamphit”, en performance och slutligen själva boken. Denna tvärvetenskapliga utveckling av vår process har varit djupt analog och mänsklig. Att få lämna de stora dragen bakom sig och nu gå in i slutfasens ”småpill” känns som en seger för det hantverksmässiga skapandet.

Att boken nu är satt innebär mer än bara att texterna är på plats. Det är ett bevis på att mänsklig uthållighet och samarbete skapar en resonans som ingen algoritm kan kopiera. Snart är svampboken ute i världen, buren av 14 månaders arbete, en svamphit och en varm känsla av att processen – med alla sina förgreningar och processer – är precis så rolig som kultur ska vara.

Lagom Genomtänkta Tankar 6. - Allt jag gör blir succé

Provsättning av Svampboken
Svampdrömmar - Min far blev en kantarell
och andra sanna berättelser

Eller åtminstone har jag intentionen att allt jag skapar blir till succé. Så är det bara. Varje gång jag sätter mig ner för att skriva en bok eller komponera en låt, ser jag framför mig hur det lyfter, hur det når ut och hur världen plötsligt förstår precis vad jag menar. Men om jag ska vara helt ärlig – och det ska man ju vara – så blir mina projekt oftast inte några succéer. De landar mjukt i tystnaden, eller når en trogen men liten skara. Och då har jag ändå skrivit 13 egna böcker och släppt ett trettiotal låtar på Spotify.

De enda gångerna det faktiskt har smällt till på riktigt, i försäljning och spridning, är med mina ”Skrivande röster”-böcker. Och så min låt, den som handlar om vägen till min faders urnsättning. 

Det ironiska? Det var just de projekten jag inte trodde skulle bli succéer. ”Skrivande Röster” böckerna som består av enkla skrivövningar med fokus på inspiration och exempeltexter från mina skrivkursdeltagare blev jag avrådd från att göra och skriva. Det finns redan över tusen skrivhandböcker på marknaden, det behövs inte fler, sa i stort sett alla, särskilt de som är insatta i området. Men vi gjorde dem ändå, bara för att vi ville det, bara för skojs skull. De böckerna används nu flitigt på olika utbildningar har god spridning och har blivit prisbelönta.  Likaså ”På väg till min faders urnsättning”, en spoken word- låt som jag satte ihop i all hast, gjorde beatet och musiken helt själv och spelade in själv i min hemmastudio. Den tänkte jag mest skulle vara en födelsedagspresent till mig själv när jag fyllde år förra året. Den blev viral på sociala medier och har nära på en halv miljon spelningar, delningar och blev i flera månader hypad av andra artister och musiklyssnare. Kanske är det när man släpper taget om prestationen och bara låter det bränna till som det händer något.

Nu sitter jag här igen, med samma pirriga (och förmodligen helt opålitliga) succékänsla i kroppen. I över ett år har jag och Birk Andersson jobbat med vårt gemensamma svampprojekt. Det har varit ett år av textskrivande, pillande, redigering och samarbete, av djupa samtal om mycelets osynliga nätverk och av att försöka förstå hur en far faktiskt kan reinkarneras som en kantarell på en rostad macka.

Just nu händer allt på en gång och det är enormt spännande. Tina Back, Art Director på BIMA-förlag håller på med provsättningen av boken, och att se texterna ta form på riktiga boksidor gör att allt känns så verkligt. Det är inte längre bara lösa fragment i en Drive-mapp om antisvamparen Anders från Vetlanda eller Birks minnen från den surrealistiska svampfabriken i Malmö där lyxbilar samsades med porrinspelningar och ostronskivlingar. Nu är det på riktigt. Vi prövade vingarna hos ett par förlag, vår målsättning var att ge ut boken på Natur och Kultur- jag menar vad skulle inte passa bättre än det förlagsnamnet, och på ett par stycken förlag till, men fick nej. Och vi vill inte vänta och fördröja vår roliga svampbok till eventuellt nästa svampsäsong så vi beslöt att ge ut den på mitt eget bokförlag BIMA-förlag.

Typsnittsälskare som jag är väljer AD Tina Back alltid med största omsorg.
Här med det svampigaste typsnittet vi kunde hitta.

Vi har landat i att det här är en infotainment-duologi. En rolig bok om livet med svamp, snarare än en handbok i hur man fyller korgen. Det handlar om den där märkliga känslan av saudade – att längta bort men ändå hitta hem i mossan. Det handlar om hur jag en gång upplöstes och blev till en 28-gradig vinkel mellan en båts för och havsytan efter ett möte med toppslätskivlingar. Och så Birks svamppoesi en masse, svamphaikus och svampquiz.

Men det stannar inte vid boken. Den 21 augusti släpper vi en svamphitlåt och den heter såklart ”Svamp, Svamp, Svamp”. Jag har komponerat och spelat in en catchy slagdänga med trallvänlig refräng som handlar om kärleken till 12 olika svampsorter och som vi hoppas att även den blir succé. Ett alternativ till Electric Banana Bands ”Zvampen”, som faktiskt är den enda roliga svamplåten som finns på svenska. Vår förhoppning är att samtliga svampskrytare taggar den låten på alla sina kantarellfält som översvämmar social medier-flödet om hösten. Och den 5 september blir det en musikperformance på trendiga NGBG-festivalen i Malmö där vi framför våra texter till beats som jag har gjort. Har vi riktigt tur släpps även vår givna succébok där också. 

Att jobba med Birk har varit en svampresa i sig. Han kommer med sin vetenskapliga mykologiska blick och sina svamphaikus (som den om pratglada främlingar som tiger i skogen om sina svampställen), medan jag bidrar med min erfarenhet av skogens och svampens existentiella djup och recept på blomkålssvamp som smakar himmelrike. Det är och har varit ett otroligt givande samarbete där jag verkligen förstår hur mycket intressant det finns att fortsätta utforska i svampvärlden.

Kanske blir det här projektet vår nästa stora succé. Eller så blir det bara ännu en underbar, absurd och djupt personlig berättelse som vi är innerligt stolta över att ha skapat. Oavsett vilket så är processen, med alla dess vinklar och viskningar från mycelet, värd allt. 

Fast en succé på alla plan hade inte suttit fel.

2 Lagom genomtänkta tankar "AI och människan bakom texten- Litteraturens nästa kapitel"

Min röda pärm med garanterat AI-fria texter

Text som produkt – skrivande som process 

AI kan i dag generera sammanhängande och funktionell text. Den kan strukturera sakprosa, imitera stilar och bygga narrativa mönster. Ur ett produktperspektiv är det lätt att se effektiviteten. Om målet enbart är färdig text framstår tekniken som ett logiskt val.

Som bokförläggare och författare möter jag allt oftare frågan varför vi ska värna mänskligt skrivande, när artificiell intelligens kan producera text snabbt och till låg kostnad. Det är en rimlig fråga. Men den ställs ofta på fel plats.

Jag har nyligen gått en högskolekurs i Artificiell Intelligens med fokus på stora språkmodeller, maskininlärning och robotik. Det har gett mig en tydligare bild av hur systemen är uppbyggda och fungerar. Min hållning i frågan bygger därför inte på teknikrädsla, utan på en förståelse för skillnaden mellan att generera text och att skriva.

Motståndet är själva arbetet

Litteratur är inte bara en slutprodukt. Den är en process. När man arbetar med ett manus blir motståndet tydligt: mellan tanke och formulering, mellan intention och uttryck. I omarbetningen, tvekan och förskjutningen uppstår insikter som inte går att automatisera. Det är där skrivandet formar både texten och den som skriver.

Under mina författarbesök har jag ställt frågan till 250 stycken högstadieelever - varför vi inte bara ska låta AI skriva våra böcker. Svaren handlar ofta om känsla och äkthet, men det avgörande ligger i erfarenheten av att själv skriva. När elever skapar och tar ansvar för sin text och kanske till och med läser upp den för andra uppstår risk, koncentration och lärande. Det är moment som försvinner när skrivandet reduceras till ett kommando.

Vad vi lär oss när vi skriver själva

Som förläggare ser jag vad skrivprocessen betyder innan en bok når sin läsare. I arbetet med manus utvecklas språk, tankeskärpa och perspektiv. Det gäller både skönlitteratur och sakprosa. Att skriva är ett sätt att tänka, inte bara att leverera innehåll. Att skriva är de facto att definiera sig själv.

Om vi outsourcar själva skrivhandlingen till AI får vi fler texter, men riskerar färre skrivande människor. Fler färdiga produkter, men mindre bildning. Mindre träning i att formulera sig, pröva tankar och ta intellektuell risk.

Läsarens förtroende och författarens röst

Det innebär inte att AI saknar plats i litteraturens ekosystem. Som verktyg för research, struktur och stöd är tekniken underbar. Men skillnaden mellan att använda ett verktyg och att ersätta själva skrivhandlingen är avgörande. Det ena kan stärka författarskapet, det andra riskerar att försvaga både skrivande och läsande.

Här uppstår också en viktig fråga om läsarens förtroende. Litteratur bygger på en relation mellan författare och läsare, en typ av kontrakt där röst, erfarenhet och intention spelar roll. Den relationen påverkas om läsaren anar att texten i huvudsak är genererad av AI. Vad händer med uppfattningen om författarens persona, integritet och trovärdighet? Även om texten fungerar språkligt är det inte säkert att den bär samma auktoritet och att den på grund av det inte berör läsaren lika djupt. För som författare vill vi att orden ska kännas, ingjuta mod och i bästa fall hjälpa läsaren i dennes eget värv. En känslig balansgång, ett kontrakt som bygger på ömsesidig respekt.

Frågan är därför inte om AI kan producera text, utan vad vi vill att litteraturen ska vara. Om skrivandet reduceras till produktion kan det automatiseras. Om det däremot är ett sätt att tänka, förstå och skapa mening, förblir det en mänsklig praktik.

Det är inte säkert att litteraturen behöver oss. 

Men vår läsning – och vårt skrivande – behöver fortfarande en människa bakom texten.

Underbart vad AI kan göra??

 

”Underbart vad AI kan göra!” var en av kommentarerna jag fick när jag la upp den här bilden i flödet på mina sociala medier.

Sanningen? Bilden är 100 % autentisk. Den är tagen under en Spoken Word-performance i ladugården på Björketorp i Ronneby, som en del av Region Blekinges satsning Musik i Udda rum. Här fanns inga prompter, bara jag, en ståbasist och en ”korus” av röster från riktiga kor i bakgrunden. (De hojtade faktiskt så pass starkt att vi fick micka av dem för att de inte skulle överrösta min poetry.)

Och visst, det är en bild från en udda situation så jag förstår att den kan uppfattas som ett montage eller AI-skapad, men det belyser ändå ett problem i AI-eran för vi pratar ofta om risken att vi ska börja tro på det som är falskt. Men en annan lika stor risk, är att vi slutar tro på det som är på riktigt.

Efter att nyligen ha avslutat mina studier i artificiell intelligens vid BTH, med fokus på stora språkmodeller och maskininlärning, har jag fått insikt i hur systemen fungerar. Min hållning bygger därför inte på teknikrädsla, utan på en förståelse för skillnaden mellan att generera och att faktiskt skapa.

När vi börjar misstänka att varje unikt ögonblick – som en improviserad duett med ett gäng kor – är genererat av en algoritm, riskeras det osynliga kontrakt som bygger på ömsesidighet mellan skaparen och publiken. Det mänskliga hantverket bygger på nervositet, modet att misslyckas offentligt och fysisk närvaro – moment som raderas ut när system optimerar istället för att människor försöker.

Kulturkrönika i Blekinge Läns Tidning om AI och Skapandet
Läs artikeln här

De här frågorna upptar mycket mina tankar och jag skriver texter och håller föredrag i ämnet. Artikeln ovan är den första i dagspress där jag utforskar AI:s påverkan på skapandet (Läs artikeln i BLT här). Som professionell kulturutövare i litteratur och musik klurar jag kring det osynliga kontraktet mellan utövare och mottagare och argumenterar för varför det mänskliga hantverket, med ansträngning, tid och kamp, är oumbärligt och vad som händer när vi överlåter den biten av skapandet till AI. 

I slutändan tror jag inte att det är kulturen som behöver oss – det är vi som behöver kulturen för att bli emfatiska och empatiska människor.

Vilka funderingar får du kring skapande och AI?

Billesholms Digital bokmässa

lördag 27 juni är det Billesholms digitala bokmässa som är startskottet på en ny litterär satsning. Kvinnohistorier.se är en samlingssida för tips, pepp, skrivkurser, fortbildningsföredrag, författarcoachingar med mera.

Bakom detta stora projekt står Annika Andebark från Bjuv. Hon har samlat omkring sig ett stort antal tunga namn inom skrivande och litteratur och fokuserar på kvinnor historia och kvinnliga författarskap.

Jag är hedrad över att få vara med på ett hörn i denna satsning. Jag kommer att hålla skrivkurser under detta paraply och på bokmässa hålla ett föredrag om att komma igång att skriva och att skriva självbiografiskt.

Kontakta mig på bielkevonsydow@gmail.com så ska jag se efter om jag kan ordna entrébiljett till dig.

Annika Andebark kommer även att saluföra och sälja BIMA förlags böcker i det underbara hus hon förfogar över i Billesholm, där hon anlagt en hel trädgård för att hylla kvinnors kraft och uppmärksammar därmed också alla kvinnor som i dåtid och nutid har fått häxstämpel. Andebark skriver romaner om just det ämnet.

Författarcentrums årsmöte i Umeå

Ovan molnen i Umeå

En oerhört välarrangerad helg späckad med möten och programpunkter har jag haft i Umeå. Det har varit årsmöte för de olika regionerna inom Författarcentrum tillika möten med Författarcentrum Riks. För mig som relativt ny inom styrelsearbetet i Författarcentrum betyder det mycket att få träffa de andra ombuden i landet och ta del av hur de arbetar. Dessutom får jag erkänna att jag aldrig varit i Umeå tidigare. Intrycket av Umeå var att det var en otroligt trevlig stad med ett rikt uteliv, vackra platser och en befolkning som var mycket lätt att komma i kontakt med. Helt enkelt en plats man gillar att vara på.

Underhållning och angelägna diskussioner på
Bokcafet på Pilgatan i Umeå

Vi bodde mitt i centrum på hotell Winn, ett modernt hotell med god service och mat som hade panoramafönster från rummen där man såg hela centrala Umeå. Vi besökte underbara Bokcafét på Pilgatan, moderna Bildmuséet, Folkets Hus och andra trevliga ställen. Ett av Umeås mest intressant musikband Stina and the Arctis fick oss i rätt stämning för lördagskvällen.

Stig Hansén, nytillträd ordförande för
Författarcentrum Riks
som efterträder Namdar Nasser

På lördagen hade vi förutom möten och samkväm en workshop där vi fokusdiskuterade frågor kring föreningens framtid och de litterära aktörerna villkor. Jag har ju en del "issues" med mina tår och mitt skadade högra knä, så det var kanske på gränsen att vara med på en sådan här helg men tack vare hjälp från goda kollegor fixade sig allt.

Interiörbild från Bokcafet

Tack till David Väyrynen och Patrik Torneus från FC Norr som arrangerat denna minnesvärda helg.

Exteriörs Pilgatans Bokcafe

Rusken Runt 2014

Maria Bielke von Sydow berättar om sina böcker
för intresserade besökare på Rusken Runt

Ann-Britt Karlsson från Skördefältet, Grankärr Horda
erbjuder smakprov och säljer saft och marmelader

 Rusken Runt, en hantverks- och kulturrunda runt sjön Rusken i Småland med cirka 60 utställare fördelade på 25 platser runt sjön i Värnamo-trakten. Utställarna öppnar under helgen 30-31 augusti upp sina egna hem, ateljéer, och verkstäder för besök. En runda välkänd av traktens boende sedan många år  men det var mitt första år som utställare. i Skaftarp på Jannis och Mattias Övrefålls gårdsmejeri stod vi ett glatt gäng med silversmide och hattar, marmelader och safter, ostar och vilthamburgare. Mig veterligen var jag det det enda inslaget av författarskap och litteratur, något som besökande poängterade och uppskattade. Många besökare hade också uppmärksammat att vår nystartade förening Vision Mistelås nyligen hade figurerat i Smålandsposten, Alvesta Lokaltidning och Värnamonyheter.
Lördagen 30 augusti var det utlovat regn men blev uppehåll i stort sett hela dagen, enbart vid min eftermiddagsläsning kom det ett par droppar och då flyttade vi inte arrangemanget till Janni och Mattias veranda och läste där istället, det fungerade utmärkt och blev helmysigt.
Söndagen klarade sig också helt utan regn men lite friska vindar tog ibland tag i böckerna.

Besökare på Rusken Runt betraktar
Maria Bielke von Sydows alster

Verkligen trevliga och intresserade människor besökte Rusken Runt och med sig i väskorna hade de ofta både ost, marmelad, hattar och böcker när de gav sig iväg vidare till någon av de andra 25 programpunkterna under Rusken Runt.
Ett stort tack vill jag rikta till Janni Tolstrup och Mattias Einarsson som bistod med all tänklig hjälp som så utställarplats både med och utan tak, bord och glada tillrop. Det enda som egentligen är negativt med att ställa ut båda dagarna på Rusken Runt är att man missar alla de andra programpunkterna som sannerligen är värda att besökas :-)
Arrangör är Intresserföreningen Rusken Runt, ordförande Christina Lindberg, Värnamo och Sävsjö kommun tillsammans med Vuxenskolan.

Lasse Einarsson med årets honungskörd, med
 fräsch smak av hallon och vitklöver

Janni Tolstrup, Övrefålls gårdsmejeri sålde så mycket av
sina ostar att de tog slut redan vid lunchtid på söndagen

Mistelås Natur&Kultur

Nätverket Mistelås Natur&Kultur bildas, 6 juni 2014.
Inger Peterson, Maria Bielke von Sydow, Roland Junerup,
Eva Fodor, Sven Velander

På självaste nationaldagen samlas vi i Vret, Mistelås, Jag, Roland Junerup, Inger Peterson, Eva Fodor och Sven Velander. Vi bildar tillsammans kärnan i nya föreningen Mistelås Natur&Kultur. Vi kommer att ordna kulturarrangemang, driva projekt och arbeta för att främja kultur med lokal anknytning.
I Mistelås, Alvesta kommun har vi vår tillhörighet. Jag som författare med sommarboende på Blommagården, Sjuhult. Eva Fodor och Sven Velander är sammanboende och släktforskar och kulturutbildar med hus i Mäxarp, Roland Junerup i Vret med landskapsvandringar som specialitet och Inger Peterson som målar och har galleri i Södra torps kvarn. Vårt möte sträckte sig från tio på förmiddagen till tre på eftermiddagen för idéerna och diskussionerna vill inte ta slut. Mer information om aktiviteter och utveckling följer...