Lagom Genomtänkta Tankar 6. - Allt jag gör blir succé

Provsättning av Svampboken
Svampdrömmar - Min far blev en kantarell
och andra sanna berättelser

Eller åtminstone har jag intentionen att allt jag skapar blir till succé. Så är det bara. Varje gång jag sätter mig ner för att skriva en bok eller komponera en låt, ser jag framför mig hur det lyfter, hur det når ut och hur världen plötsligt förstår precis vad jag menar. Men om jag ska vara helt ärlig – och det ska man ju vara – så blir mina projekt oftast inte några succéer. De landar mjukt i tystnaden, eller når en trogen men liten skara. Och då har jag ändå skrivit 13 egna böcker och släppt ett trettiotal låtar på Spotify.

De enda gångerna det faktiskt har smällt till på riktigt, i försäljning och spridning, är med mina ”Skrivande röster”-böcker. Och så min låt, den som handlar om vägen till min faders urnsättning. 

Det ironiska? Det var just de projekten jag inte trodde skulle bli succéer. ”Skrivande Röster” böckerna som består av enkla skrivövningar med fokus på inspiration och exempeltexter från mina skrivkursdeltagare blev jag avrådd från att göra och skriva. Det finns redan över tusen skrivhandböcker på marknaden, det behövs inte fler, sa i stort sett alla, särskilt de som är insatta i området. Men vi gjorde dem ändå, bara för att vi ville det, bara för skojs skull. De böckerna används nu flitigt på olika utbildningar har god spridning och har blivit prisbelönta.  Likaså ”På väg till min faders urnsättning”, en spoken word- låt som jag satte ihop i all hast, gjorde beatet och musiken helt själv och spelade in själv i min hemmastudio. Den tänkte jag mest skulle vara en födelsedagspresent till mig själv när jag fyllde år förra året. Den blev viral på sociala medier och har nära på en halv miljon spelningar, delningar och blev i flera månader hypad av andra artister och musiklyssnare. Kanske är det när man släpper taget om prestationen och bara låter det bränna till som det händer något.

Nu sitter jag här igen, med samma pirriga (och förmodligen helt opålitliga) succékänsla i kroppen. I över ett år har jag och Birk Andersson jobbat med vårt gemensamma svampprojekt. Det har varit ett år av textskrivande, pillande, redigering och samarbete, av djupa samtal om mycelets osynliga nätverk och av att försöka förstå hur en far faktiskt kan reinkarneras som en kantarell på en rostad macka.

Just nu händer allt på en gång och det är enormt spännande. Tina Back, Art Director på BIMA-förlag håller på med provsättningen av boken, och att se texterna ta form på riktiga boksidor gör att allt känns så verkligt. Det är inte längre bara lösa fragment i en Drive-mapp om antisvamparen Anders från Vetlanda eller Birks minnen från den surrealistiska svampfabriken i Malmö där lyxbilar samsades med porrinspelningar och ostronskivlingar. Nu är det på riktigt. Vi prövade vingarna hos ett par förlag, vår målsättning var att ge ut boken på Natur och Kultur- jag menar vad skulle inte passa bättre än det förlagsnamnet, och på ett par stycken förlag till, men fick nej. Och vi vill inte vänta och fördröja vår roliga svampbok till eventuellt nästa svampsäsong så vi beslöt att ge ut den på mitt eget bokförlag BIMA-förlag.

Typsnittsälskare som jag är väljer AD Tina Back alltid med största omsorg.
Här med det svampigaste typsnittet vi kunde hitta.

Vi har landat i att det här är en infotainment-duologi. En rolig bok om livet med svamp, snarare än en handbok i hur man fyller korgen. Det handlar om den där märkliga känslan av saudade – att längta bort men ändå hitta hem i mossan. Det handlar om hur jag en gång upplöstes och blev till en 28-gradig vinkel mellan en båts för och havsytan efter ett möte med toppslätskivlingar. Och så Birks svamppoesi en masse, svamphaikus och svampquiz.

Men det stannar inte vid boken. Den 21 augusti släpper vi en svamphitlåt och den heter såklart ”Svamp, Svamp, Svamp”. Jag har komponerat och spelat in en catchy slagdänga med trallvänlig refräng som handlar om kärleken till 12 olika svampsorter och som vi hoppas att även den blir succé. Ett alternativ till Electric Banana Bands ”Zvampen”, som faktiskt är den enda roliga svamplåten som finns på svenska. Vår förhoppning är att samtliga svampskrytare taggar den låten på alla sina kantarellfält som översvämmar social medier-flödet om hösten. Och den 5 september blir det en musikperformance på trendiga NGBG-festivalen i Malmö där vi framför våra texter till beats som jag har gjort. Har vi riktigt tur släpps även vår givna succébok där också. 

Att jobba med Birk har varit en svampresa i sig. Han kommer med sin vetenskapliga mykologiska blick och sina svamphaikus (som den om pratglada främlingar som tiger i skogen om sina svampställen), medan jag bidrar med min erfarenhet av skogens och svampens existentiella djup och recept på blomkålssvamp som smakar himmelrike. Det är och har varit ett otroligt givande samarbete där jag verkligen förstår hur mycket intressant det finns att fortsätta utforska i svampvärlden.

Kanske blir det här projektet vår nästa stora succé. Eller så blir det bara ännu en underbar, absurd och djupt personlig berättelse som vi är innerligt stolta över att ha skapat. Oavsett vilket så är processen, med alla dess vinklar och viskningar från mycelet, värd allt. 

Fast en succé på alla plan hade inte suttit fel.

3 Lagom genomtänkta tankar - Mellan levebröd och lekfullhet – varför processen är kulturens hjärta

 

Open Mic i Hjälmsa

Den professionella balansen 

Som professionell kulturarbetare är min vardag ofta en ekvation som ska gå ihop. Det handlar om budgetar, fakturering och att leverera en produkt som möter en uppdragsgivares förväntningar. Att vara ”proffs” innebär att man förväntas veta exakt vad man gör och leverera ett färdigt, snyggt resultat. Det är så vi drar in pengar och bygger en hållbar karriär. Men om vi bara fokuserar på slutprodukten riskerar vi att förlora själva kärnan i varför vi en gång valde den här banan: lusten till själva processen.

Det färdigpaketerade

I en kontext där kultur ska mätas i statistik, biljettintäkter och räckvidd på sociala medier, glider man lätt in i murbyggande kring vårt skapande. Vi vågar inte göra fel, för fel kostar pengar eller prestige. Men kultur som bara är ett resultat av en noggrann planering kan ibland kännas livlös. Den saknar den där nerven som uppstår när man inte riktigt vet var man ska landa. När vi tar bort utrymmet för laboration tar vi också bort chansen för de där lyckliga olycksfallen som ofta blir det mest minnesvärda i ett konstnärligt uttryck.

Magin i en Open Mic 

Det är här fenomen som en open mic kommer in som en nödvändig motvikt. Där finns ingen färdig mall och ingen press på att allt ska vara perfekt. Att få kliva upp på en scen och laborera fritt med underbara musiker, där man tillsammans söker efter ett komp eller en harmoni, är kulturell friskvård i sin renaste form. I den stunden är vi inte leverantörer av en tjänst – vi är utforskare. Det finns en oerhörd kraft i att låta musiken ta de vägar den vill, att lyssna in varandra och svara på ett oväntat trumfil eller en improvisation. Det slår faktiskt allt. Jag brukar gå så ofta jag kan på Open Mic och framföra helt oprövade poem eller musikstycken. Särskilt förtjust är jag i en Open mic som äger rum i Bräkne Hoby, Hjälmsa hos musikerkollegorna Robin och Ebba ungefär en gång i kvartalet. Varje gång är jag nervös innan och varje gång är mitt hjärta fyllt av glädje och lek efteråt.

Att äga sitt sökande Det roliga med kultur är inte nödvändigtvis applåderna efteråt, utan den där sekunden av total närvaro när man skapar något i stunden. Det är i laborationen vi växer. Genom att tillåta oss att vara ”icke-proffsiga” för en stund på en öppen scen, laddar vi batterierna för det professionella arbetet. Vi behöver de där frizonerna där vi får (miss)lyckas, testa och leka. Det är där vi hittar de nya idéerna som vi senare kan förädla i våra betalda uppdrag.

Det här med STIM... 2,9 miljarder år 2025!

 

Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå, STIM är verkligen en verklig vän. De håller reda på allt - vem som har spelat min musik, vem som har uppfört min musik, var i världen den har spelats, när den har spelats och allt där emellan. Det enda jag behöver göra är att registrera mina verk på deras hemsida. Och det är så pass enkelt att regga låtar där att till och med jag kan göra det utan att trilla i lösenords-, eller teknikalitetsproblem.

Dessutom har de bra nyhetsbrev där de uppdaterar oss tonsättare med aktuell information om vad som gäller i branschen exempelvis med AI och immateriella rättigheter och skyldigheter. I år, 2026 har de också något som heter Music Camp där man som tonsättare får möjlighet att träffa de riktigt framgångsrika kompositörerna och skapa musik och få ta del av deras kompetens, tips och tricks. Jag själv har blivit uttagen att få delta i helgen 25-26 april i Malmö.

Varje kvartal delar ut de pengar som tillfaller oss tonsättare och jag får en slant varje gång. Inga stora summor, men dock snittar det ett par tusenlappar om året. Och det är det minsann inga småsummor som det svenska musikundret genererar. År 2025 delade STIM ut ofattbara 2,9 miljarder kronor till svenska kompositörer!!! 

Ibland kan man som indieartist och indiekompositör få för sig att ingen lyssnar på ens musik, ingen bryr sig egentligen om mina produktioner, varken hur bra eller dåligt producerade de är, men... Och nu kommer det roliga. 

Rätt som det är får någon nys om din musik, någon som du inte vet dem det är lyssnar, tar upp din musik, arbetar med den och framför den i ett sammanhang du inte ens visste existerade. Detta hände mig i julas. Då tog Scenkonst Västernorrland på Sundsvalls Teater upp min låt New Years Eve, tolkade den och framförde den på sin föreställning "I väntan på Sjulsmäss" av ett antal fantastiska folkmusiker. Det gav mig inga miljoner eller ens tusenlappar i ersättning, men det är ett levande bevis på att skapande kan nå fram till öron på outgrundliga vägar och det är också ett ypperligt exempel på hur musik tjänar sitt syfte genom att utvecklas och berika människor i oväntade sammanhang.

Tack STIM för att du håller koll på allt det där åt mig!

Underbart vad AI kan göra??

 

”Underbart vad AI kan göra!” var en av kommentarerna jag fick när jag la upp den här bilden i flödet på mina sociala medier.

Sanningen? Bilden är 100 % autentisk. Den är tagen under en Spoken Word-performance i ladugården på Björketorp i Ronneby, som en del av Region Blekinges satsning Musik i Udda rum. Här fanns inga prompter, bara jag, en ståbasist och en ”korus” av röster från riktiga kor i bakgrunden. (De hojtade faktiskt så pass starkt att vi fick micka av dem för att de inte skulle överrösta min poetry.)

Och visst, det är en bild från en udda situation så jag förstår att den kan uppfattas som ett montage eller AI-skapad, men det belyser ändå ett problem i AI-eran för vi pratar ofta om risken att vi ska börja tro på det som är falskt. Men en annan lika stor risk, är att vi slutar tro på det som är på riktigt.

Efter att nyligen ha avslutat mina studier i artificiell intelligens vid BTH, med fokus på stora språkmodeller och maskininlärning, har jag fått insikt i hur systemen fungerar. Min hållning bygger därför inte på teknikrädsla, utan på en förståelse för skillnaden mellan att generera och att faktiskt skapa.

När vi börjar misstänka att varje unikt ögonblick – som en improviserad duett med ett gäng kor – är genererat av en algoritm, riskeras det osynliga kontrakt som bygger på ömsesidighet mellan skaparen och publiken. Det mänskliga hantverket bygger på nervositet, modet att misslyckas offentligt och fysisk närvaro – moment som raderas ut när system optimerar istället för att människor försöker.

Kulturkrönika i Blekinge Läns Tidning om AI och Skapandet
Läs artikeln här

De här frågorna upptar mycket mina tankar och jag skriver texter och håller föredrag i ämnet. Artikeln ovan är den första i dagspress där jag utforskar AI:s påverkan på skapandet (Läs artikeln i BLT här). Som professionell kulturutövare i litteratur och musik klurar jag kring det osynliga kontraktet mellan utövare och mottagare och argumenterar för varför det mänskliga hantverket, med ansträngning, tid och kamp, är oumbärligt och vad som händer när vi överlåter den biten av skapandet till AI. 

I slutändan tror jag inte att det är kulturen som behöver oss – det är vi som behöver kulturen för att bli emfatiska och empatiska människor.

Vilka funderingar får du kring skapande och AI?

Mitt första soloalbum Family Album nr 1

 

lyssna på Spotify
lyssna på Youtube

Låtar som jag skrivit på och skapat under de senaste två åren finns nu som samlat album på Spotify och Youtube (och på andra ställen typ Apple music mfl). För er som inte känner till det använder jag artistnamnet Miss Red van Vaarlook när jag gör musik.

Det är en skiva med sju låtar som har ett kompakt 80-tals sound där jag skrivit och producerat alla låtar, till min hjälp i slutfasen har Jonathan Nordenhielm hjälpt mig med pålägg och slutmix.

Alla låtar handlar om familj, därav namnet Family Album nr 1. Särskilt min far och mina tvillingdöttrar är inspirationen till både lyrics och musik.

Mitt favoritspår är nog Hyreslägenhet där jag tycker att Jennifer Larssons stäminsats lägger pricken över i:et. De som har lyssnat hittills har ofta Liten och Rädd som favoritlåt vilket är lite lustigt då det var väldigt nära att den inte kom med alls då jag tycker att min sång på det spåret är lite svajig.

Vilket är ditt favoritspår på skivan?

ALIVE låtsläppsfest och 1års jubileum

 

Releaseparty för Miss Red van Vaarlooks nya låt ALIVE. fredag 17 februari kl 17 på Kulturens Evelyn, Västra Pringsatan 12b i Karlskrona. Musik och mingel.

Varmt välkomna hälsar Miss Red van Vaarlook och Brownsugar Chavez

Och det är inte enbart är låtsläppsfest för ALIVE. Det är på releasedatumet EXAKT 1 år sedan jag började göra musik med 100 % av min hjärnkapacitet. Gick in i studion hos Johan Harding i Johannishus och sedan dess typ inte kommit ut. 

Jag och Jonas Castell hade i samma datumveva Poetry Slam Base Fusion premiär i ladugården hos kossorna på Björketorps Gård som i sin tur var upptakten till vår Blekingeturné senare under hösten.

Det är alltså även en 1årsjubileumsfest. 

Det ni! Det tarvar sin smörgåstårta!

Låtskrivarutbildning i höst väntar mig!

Fortsatt roliga och spännande grejor händer på musikfronten. Låten som jag spelade in "If It Meant Nothing" i artistnamnet Miss Red van Vaarlook har jag nu fått möjlighet att framföra live. Tillsammans med Unit, Musik i Blekinge framförde vi låten på Ronneby Bruk 24 maj. Dagen innan repade vi i Karlskrona och både under repet och i Ronneby kändes det toppen att framföra den här versionen av min låt. Superspännande att det låter olika var gång beroende på komp och arr. Till hösten satsar jag på låtskriveriet och går ett-årig låtskrivarutbildning på heltid på Blekinge Folkhögskola i Bräkne Hoby.

Personlig och mysig kulturkväll på Tagels Gård

En första titt på Sista boken

En mysigt ombonad kväll var det sannerligen på Tagels gårds sädesmagasin i kväll, lördag. 35 personer kom och bänkade sig tidigt med medhavd kaffekorg i de rustika träbänkarna med bord. En perfekt kväll för kulturella inomhusaktiviteter, inget regn utomhus förvisso men en go känsla av lite förhöstligt väder med blåst o molnhimmel. Heidi Sydmark, präst i Moheda församling inledde kvällens event med en introduktion till mig som föreläsare, Josephine Hall och Sandra Svensson på sång och gitarr/piano, kompade gjorde Sven Rydgård. Stina Lymalms vackra naturtavlor prydde väggarna och inramade sädesmagasinet.
Därefter berättade jag min svärmors berättelse om anknytningen till Tagels gård, som börjar redan vid Oscar och Wilhelm Rappe på 1700-talet. Dock
fick en Bielke Tagels gård i morgongåva på 1400-talet så vi Bielkar var ändå ett snäpp tidigare:-) Därefter blev det vidare anknytning till Blommagården och Max von Sydow som spenderade sina första tjugo somrar där tillsammans med min svärmor Agneta.
Jag berättade om min väg till författarskap och skapandet av trilogin som till stor del inspirerats av Mistelåstraktens sjö- och skogslandskap. En liten kort bit kunde jag inte motstå att läsa ur min senaste roman "Sista boken" men eftersom den inte släpps förrän 11 september blev det ingen försäljning av den boken.
Heidi avslutade med andakt och bön.

Finstämd musik med Sven Rydgård,
Josephine Hall och Sandra Svensson

publiken bänkar sig tidigt

Härliga samtal följde efter eventets slut i sädesmagasinet och vi spånar redan på hur vi ska kunna använda den fantastiska lokalen för framtida evenemang. Med värme i våra hjärtan och tankar åkte vi senare därifrån. Tack alla ni som förgyllde kvällen och gjorde den så personlig!