13 avsnittet i Vetlanda Julsaga

foto Östgård

Med strålande sol, frisk kyla firade vi Lucia i Vetlanda Julklappskalenders Julsaga. Det 13 avsnittet handlar om Eriks och Linneas luciafirande som händer två gånger..

Söndag 13 december Lucia

Riktigt tidigt sätter morfar på TV:n och de ser tillsammans luciafirandet. Morfar tycker det är så fint, så fint. Det har varit hans dröm länge att bara få sitta hemma och titta på TV:n och se luciafirandet, inte behöva gå någonstans och nu är han är så nöjd.

Linnea tycker också det är fint. Hon har på sig sitt lucialinne med både glitter och rött band om magen för runt huvudet har hon sitt rendiadem och där får det inte plats något glitter. Lucialinnet har fläckar på bröstet efter pepparkaksdegen, men det gör absolut ingenting. Det finns ju tvättmaskin som mamma Camilla brukade säga.

När luciafirandet är slut och Linnea ätit ytterligare 20 pepparkakor och morfar säkert ätit 3 ringer det på telefonen. Morfar rycker till, inte brukar det ringa såhär tidigt inte. Och Camilla ringer alltid på Linneas mobiltelefon så hon kan det inte vara.

Morfar hastar till telefonen och

harklar sig snabbt innan han svarar mer formellt än vad han brukar. Med en gång mjuknar både hans röst och hans kropp. Han sätter sig i soffan och skrattar åt något personen säger i andra änden. Morfar antecknar något på ett papper som ligger vid telefonen och sedan skrattar han lite till och blir nästan lite fånig i rösten, tycker Linnea som lyssnar uppmärksamt.

-Idag ska vi göra något mycket roligt säger morfar ovanligt högt, Linnea sitter ju alldeles bredvid.

Erik plirar med hela ansiktet och hon hinner varken undra eller fråga vad de ska göra som är så roligt för morfar fortsätter snabbt:

-Vi ska till serviceboendet och fira Lucia redan klockan fyra.

Linnea undrar vad som är så fantastiskt roligt med det och det är ju bara morgon än så fram till klockan fyra är det jättelång tid.

Morfar börjar rota frenetiskt i sin garderob och slänger med skjortor och byxor till höger och vänster. Jag måste hinna tvätta, mumlar han för sig själv.

-Vad letar du efter, frågar Linnea?

-Jag måste hitta mina slipsar, ropar morfar med huvudet nedstoppat i en av lådorna.

Han är alldeles exalterad och börjar nästan svettas, vad varmt det är i den här lägenheten, ropar morfar längst inne i garderoben.

-Kan inte du ta och gå över till Sigrid och Selma, de skulle säkert bli jätteglada, fortsätter morfar inne från garderoben.

Linnea undrar om Selma och Sigrid verkligen skulle bli så glada över att få besök så tidigt, det är nästan inte ljust ute än. Och själv har hon ingen lust att gå ut så här tidigt. Det är kallt och hur rolig snön än är har hon ingen lust att göra snöänglar nu. Hon har inte ens borstat tänderna. Men hon lommar iväg i sitt lucialinne med täckbyxor och jacka under och såklart rendiademet på huvudet. Rendiademet sitter ovanför mössan. Mössa måste hon ha, säger mamma, för öronens skull. Och idag med den här kylan har Linnea inget emot att ha mössa.

Det är ingen som öppnar hos Selma och Sigrid. Linnea tittar in genom brevinkastet och ser att det är helt släckt. Det är ingen hemma.

När hon kommer tillbaka till morfar står han i bara kalsongerna och tvättar i handfatet.

-Min skjorta måste bli ren, säger han.

Men Linnea vet vad mamma brukar säga, man kan inte komma på att man ska använda kläder som behöver tvättas samma dag, de hinner inte torka.

-Är du alldeles säker på att du inte har någon annan skjorta att ha på dig, frågar Linnea. Den hinner kanske inte torka.

-Du har alldeles rätt, flicka lilla. Men slipsen måste jag hitta.

Sedan hans saliga fru hade dött och han sålt huset och flyttat in i lägenheten hade han knappt använt slips. Han vet att det finns en hel låda någonstans, men var? Nog hade han fått fars-dags-slipsar och julklappsslipsar så det räckte och blev över, men nu kan han inte hitta dem.

Den enda slipsen han hittar är en slips med Kalle Ankamotiv på och reklam för bilmärket Toyota. Det är verkligen inte den han vill ha. Men Linnea bedyrar att den är jättefin och passar alldeles utmärkt på luciafirandet på serviceboendet idag. Ja kanske, tänker morfar. Jag kör ju Toyota och Bettan har hållit i alla år, så kanske kan jag ha den slipsen ändå.

Redan kvart över tre är de färdiga att åka till serviceboendet fastän det tar mindre än fem minuter att köra dit. De har ätit färdigköttbullar och pulvermos som morfar har lagat. Morfar har varit lustigt frånvarande hela dagen, tycker Linnea. Han har pysslat och skrattat för sig själv och hållit på alldeles överdrivet mycket med sin klädsel och stått framför badrumsspegeln och rakat sig i nästan en hel timme.

Bettan vill inte starta. Hon hostar och sedan låter hon inget mer. Nu svär morfar. Det är första gången Linnea hör honom använda sådana ord. Det är fula ord har mamma sagt men hon säger inget om det till morfar.

Plötsligt vill Bettan igen och startar utan krångel. När de kommer till serviceboendet är det otroligt mycket folk där. Sorlet är högt och hela dagrummet och matsalen är pyntad med glitter. De sätter sig ned på två utav de få tomma platserna, morfar pratar med jättemånga människor. Det verkar som om han känner alla. Men han spanar hela tiden ut över folkhavet.

Han letar efter Vera. Vera har inte kommit än. Men precis innan luciatåget kommer ser de Vera med sin rullator. Morfar går henne till mötes och nästan viftar bort Linnea och visar henne hastigt till en annan plats bredvid en annan dam. Han häller upp kaffe till Vera och ler.

Morfar vill sitta alldeles nära Vera.