23 avsnittet i Vetlanda Julsaga

foto:Östgård

Morfar har ett mycket viktig samtal framför sig, dagen före julafton.
23 avsnittet i Vetlanda Julklappskalenders Julsaga

onsdag 23 december

Det viktiga samtalet

-Jag ska åka ett ärende själv, säger morfar.

Linnea säger glatt att det går så bra, så bra. Hon anar att morfar ska ut och köpa de sista julklapparna till henne och hon fantiserar kring vad han ska köpa till henne. Hon tror nog att han ska köpa stora klappar eftersom han ska åka med bilen och inte bara gå.

Men morfar Erik ska inte köpa några julkappar, han

vill vara lite för sig själv och prata med den person som stöttat honom i nästan hans hela vuxna liv. Han vill be om råd.

Han kör ut mot Hällinge och svänger av mot Näsby. Där parkerar han bilen vid kyrkogården och går den raka gången bort till gravstenarna. Där ligger hon, hans saliga hustru. Nu måste han prata med henne och få hennes råd och kanske till och med hennes välsignelse.

-Kära du, säger han när han står framför hennes gravsten, du vet att jag alltid älskat dig och alltid varit dig trogen. Du har varit mitt allt.

Det är fler människor på kyrkogården som besöker sina nära och kära och gott om kyrkpersonal som förbereder julens familjegudstjänster. Men morfar Erik bryr sig ändå inte om att viska. Han behöver prata, och det gör man inte tyst. Man säger det man har på hjärtat rakt ut.

Det som plågat honom är kanske inte att han funnit intresse av en annan kvinna. Det vet han att saliga hustrun inte skulle missunna honom. Hon var aldrig den missunsamma typen, varken mot honom eller någon annan. Utan det är väl mer att det är Vera som han fattat tycke för, igen. Vera var ju hans första kärlek precis när det ljuva 60-talet skulle börja. Och nu har hans vurm för Vera blossat upp igen. På sätt känner sig Erik nästan som han skulle vara otrogen om han börjar träffa Vera på gamla dagar. Men han kan inte göra något åt det. Dragningskraften till denna vackra dam går inte att hejda. Han blir alldeles varm av att bara tänka på Vera, och samtidigt fylld av dåligt samvete.

Hur tycker du nu jag ska göra kära du, säger Erik och lägger kransar på två hennes grav. Två kransar har han köpt, en för att pryda graven med och en extra för att liksom blidka henne för han visste att hon kunde vara lika humörsfylld som hon var vän.

Erik får inget svar, det är alldeles tyst vid graven. Han står kvar en bra stund och ser andra människor också besöka sina käras gravar. Många lägger kransar men ingen verka prata högt med den som ligger i graven. Inte så som Erik gjort.

Men när han går den raka vägen tillbaka från gravarna till bilen vet han ändå precis hur han ska gå tillväga och göra. Han stannar på hemvägen vid guldsmedsaffären och han vet utan tvivel precis vad han ska inhandla.