foto: Östgård |
Tisdag
8 december 2015
Morgonen
då Linnea och Erik ska åka till IKEA och julhandla börjar dåligt.
Linnea har brottats med sina 27 gosedjur i sängen hela natten och de
har hela tiden trillat på golvet eller hamnat som en stor knöl
under ryggen, eller kittlat hennes mun precis när hon skulle till
att somna. Lakanen har varit jättevarma och det är så torrt och
konstigt i morfars lägenhet. Och tyst, så otroligt tyst. Inte som
hemma i lägenheten i Stockholm där det knarrar i trägolven och
spolar i grannarnas rör. Nej, här i Vetlanda är det helt tyst, för
tyst för att kunna somna. Hon är jättetrött när hon vaknar och
har ingen lust alls att äta morfars gröt eller hans bruna bröd.
Morfar
i sin tur har drömt mardrömmar hela natten om adventsljusstakar som
har 100 ljus som alla ska tändas samtidigt och plötsligt mitt i
drömmen står han naken och flintskallig med sin brandsläckare på
Vetlanda torg så när på ett par kalsonger
som har tändstickor som
motiv. När han från torget försöker ta sig hem blir han stoppad
av luciatåg och julfirare och är tvungen att gå bakom
Stadshotellet för att kunna ta sig hem. Precis när han närmar sig
sin lägenhet står Camilla där och bannar honom för att han inte
tagit hand om Linnea och gjort en traditionell jul för henne och att
han varit ansvarslös och orsakat att Linnea bränt av sitt hår och
nu skulle hon aldrig bli fri från sina öroninflammationer.
Det
var rena befrielsen att vakna och inse att allt detta bara var en
dröm. Han hade sin pyjamas på sig och inga kalsonger med
tändstickor på.
Men
trött var han, och idag skulle de åka ändå till Jönköping för
att handla nytt julkrams.
De
äter frukost tillsammans under tystnad och när åker iväg i den
röda bilen är det fortfarande tyst. När mamma Camilla ringer från
Thailand och berättar att hon saknar Linnea otroligt mycket och att
det minsann inte alls bara är roligt i Thailand med den fuktiga
värmen och alla insekter på kvällarna och nu hade hennes mage
börjat krångla också på grund av den starka maten. På något
sätt får det liv i både Linnea och Erik, inte så att de gläds åt
att mamma Camilla har det tufft, men på något sätt ger det dem
större uppskattning för det de har, och i Vetlanda finns det
minsann inga mygg den 8 december, ingen fuktig värme och deras magar
fungerar precis som de ska.
Linnea
försäger sig nästan, men bara nästan när hon berättar att hon
har en ny frisyr som den amerikanska sångerskan Pink, med kort hår
på ena sidan och lite längre på andra med rosa färg. Varför då,
undrar Camilla som vet att Linnea har sparat länge för att det
tunna blonda håret skulle få lite längd. Jag tyckte det var dags
för en ny frisyr, svarar Linnea och avslutar ämnet snabbt och
säger: Nu är vi på väg till IKEA och morfar måste koncentrera
sig på att köra. Och efter de sedvanliga förmaningarna från om
öronmediciner och tidiga läggtider och minimal konsumtion av godis
lägger de på luren.
När
de kommer till Jönköping ser Linnea IKEA-varuhuset från vägen och
ropar till morfar. Morfar ser också IKEA men inser att han är på
fel sida för att kunna svänga av. IKEA-varuhuset är på vänster
sida och de befinner sig på höger körfält på motorvägen. Erik
kör vidare och vänder men på grund av vägarbeten kommer de inte
på rätt avfart och rätt som det är är de på väg mot Vetlanda
igen. Men morfar gör om hela proceduren en gång till och till slut
kommer de till IKEAs parkering.
Där
möts de av en nästan fullpackad parkering. Hur kan detta komma sig,
undrar Erik. Det är ju lunchdags en helt vanlig tisdag. Är det
något annat är på gång kanske? Men det är det inte, det är bara
det att det är fler personer än Erik och Linnea som slagits av
tanken att de ska åka till IKEA och julhandla. När morfar kommer in
i varuhuset blir han alldeles matt av alla gångar med pilar som han
ska följa och säger till Linnea att de nog ska ta en kopp kaffe
först. Väl i restaurangen äter de lunch, massor av köttbullar och
potatis, Linnea väljer pommes frites.
Morfar
och Linnea står nu på julavdelningen och nog glittrar det fint av
alla glittergirlanger från golv till tak, och stjärnlampor och
strössel och kulor och blockljus och allt det andra. Men egentligen
är hon inte så intresserad, det hon är mest intresserad av är ett
diadem med renöron och horn som hon hittar vid utgången nära
värmeljusen.
- -Du får välja det du vill ha, säger Erik.
- -Har du verkligen slängt alla dina julsaker, frågar Linnea.
- -Ja, de blev väl lite för gamla, svarar Erik.
- -Har du slängt den fina kransen som du brukade ha på dörren, utbrister Linnea. Den som var så fin.
Erik
tänker på kransen i plast som tappat alla rätta kulörerna och som
nu har blivit bränsle till värmeverket.
De
köper värmeljus, lite glitter och ett par nya kransar, rendiademet
och en luciadräkt till Linnea. Och plötsligt så slår det honom
att han inte en enda gång egentligen frågat Linnea om hon gillade
julkrams, han hade bara tagit det för givet att hon som barn gillade
mycket pynt. För det lilla de hade köpt kunde de lika väl ha köpt
i Vetlanda nu när det är torgdag och besparat sig resan till
Jönköping.
Men
ute i IKEAs matvarushop köper de en massa färdigpepparkaksdeg och
ett pepparkakshus som de bara ska limma ihop. Det tycker Linnea är
det bästa av allt. Förutom diademet med renöron och renhorn.
På
vägen hem börjar Eriks röda bil att låta väldigt konstigt. Varje
gång han gasar tjuter och slirar det konstigt. Linnea hör ljudet
med en gång och tittar på honom, men antingen hör han det inte
eller så låtsas han inte om det för han håller hårt i ratten och
tittar bara rakt fram på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar