22 sep. 2017

September är en nakenmånad för fötterna - Bielkes fredagsreflektion 22 sept


Från månaden maj är jag strumplös. Det är ett sätt för mig att manifestera den varma årstiden. Inte förrän 1 oktober får jag, enligt mina egna principer, ta på mig strumpor igen. Även om både jag och fötterna längtar efter strumpornas värme och skydd när hösten kommer är första strumpdagen en dag av sorg. Tårna protesterar, känner sig kränkta och instängda och svarar med att bli svettiga och allmänt bångstyriga.


Vi vill inte ha strumpor på oss, säger de och fötterna håller med.

Jag känner mig som en mamma som sätter på sina nylockade barn cykelhjälm på huvudet. Det är ett måste, det är för er säkerhet. En välbevarad frisyr är inget mot ett helt och oskatt huvud vid en cykelolycka, brukar jag välmenande säga till dem. Ungefär så säger jag till tårna:

Det är för ert eget bästa. Den kalla årstiden är här nu. Ni blir skavda i höstkängorna och jag blir förkyld om jag går på kalla golv utan strumpor.

Men ingen utav oss gillar läget, varken fötterna eller jag. Vi bara accepterar och tiger still efter en stund.

De senaste kvällarna har jag varit frusen och inte ens idogt flexande med fötterna i soffan gjorde mig varm. För sommaren som aldrig riktigt kom kändes definitivt slut. Det var kallt, regnigt och huttrigt i mitt hus. Inte ens trösten av vissheten att kantarellerna växer tack vare regnet gjorde mig varm och glad.

Då var jag nära att frångå mina strumplösa principer. Men jag stod emot impulsen att sätta på mig strumpor, jag satte på mig ett par varma tofflor och kände mig nöjd med det. Tofflorna åkte av ganska snabbt, efter fem minuter faktiskt. De hade under sina få minuter på fötterna en värmande funktion. Men sen fick det vara nog.

Vissa principer bör hållas på, september är helt enkelt fortfarande en nakenmånad för fötterna.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar