Att döda en mus
Ibland skjuter man upp obehagliga beslut på grund av omtanke mot någon annan. Man dröjer med att vidta åtgärder för att det innebär obehag och för att man inte riktigt vet hur man ska gå tillväga. Kanske hoppas man på att problemet ska försvinna av sig själv.
Jag har precis varit med om en sådan situation. Någonstans visste jag att jag var tvungen att reda ut min egen insats och ta bort den här energitjuven från mitt liv, men jag var feg och rädd för konsekvenserna. Och istället för att agera kraftfullt med en gång gjorde jag lama försök att släta över och blidka. Det funkade såklart inte. Problemet växte från att ha varit ett litet obehag till ett monster under sängen.
Det finns en dikt som så träffande beskriver just det här med faran att skjuta upp olustiga konfrontationer av välvilja mot den andra parten. Dikten är skriven av min goda vän och författarkollega Anna-Kari Laurén.
du skulle döda en mus lille pojk men den kröp upp på din tumme tittade dig i ögonen och stal ditt hjärta
du skulle döda en mus lille pojk och bar ut den i din hand klappade den på nacken och släppte den fri
du skulle döda en mus lille pojk men den kom tillbaka gjorde bo under golvtiljorna och fick 200 ungar
du skulle döda en mus lille pojk men fick många fler att dräpa och nogsamt undvek du deras blick
Så hur löste jag situationen? Jag förstod att jag inte skulle våga ta tjuren vid hornen och lösa konflikten själv så jag sonderade mitt nätverk och tog hjälp av en vän med ”musdödarförmåga”. Ibland är själv inte bäste dräng, ibland är det bra att inse att man är omgiven av välvilliga människor. Vi hamnar alla då och då i mindre angenäma situationer med energitjuvar som ställer till det i onödan och när vi skjutit upp beslutet tillräcklig länge måste vi agera. Allt slutade bra, men jag önskar att jag från början dräpt en mus istället för att vara tvungen att hantera 200 stycken.
Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow
Bielkes fredagsreflektion 12 april 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar