När man börjar gråta av Mandelmanns på tv
Det blev bara för mycket. Vintervädret bitande kallt och halt, kroppen stel och frusen. Gymträningen som brukar kännas utmanande och uppfriskande kändes bara tråkig och gjorde ont på fel sätt. Superhungrig efter arbetsdagens slut, ingen energi att göra mat vid spisen. Oskottat på garageuppfarten, utspridda kläder i hallen, packlådor i köket.
Tröttheten tog ut sin rätt. Jag
tänkte, om jag bara får lite mat i mig återfår jag min energi.
Lösningen hette hämtpizza.
Men efter att hämtpizzan var uppäten
kände jag mig fortfarande låg och trots bukfyllan var jag
fortfarande hungrig. Jag la mig på soffan för att vila och förstod
att jag behövde tillföra lite feelgood för värma mina trötta
kropp och själ och ändra mitt sinnesläge till det bättre.
Lösningen var att se tre avsnitt på
Mandelmanns Gård på svtplay. Detta underbara program om
livskvalitet, odling och djurhållning, allt i samklang med paret
Mandelmann.
Det började bra, Marie Mandelmann
kokade maskrossaft och Gustav skrattade gott som han brukar. Men så
dog en av de nyfödda kalvarna på gården och jag blev så illa
berörd att jag började gråta, och sinnet sjönk än lägre och då
var utgångsläget ganska lågt från början.
Då kände jag att gränsen var nådd.
Vilken dag har man egentligen haft om man börjar gråta till
Mandelmanns på tv?
Lösningen hette, jobba lite lätt,
svara på mail, skriva ett par texter, göra lite småfix med
skrivkursen och uppdatera bloggen. Det funkade och dagen efter var
jag mig själv igen.
Man har helt enkelt vissa dagar när
man gråter till en kalvs död hos Mandelmanns på Djupadal på
Österlen.
Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow
Bielkes fredagsreflektion 25 januari 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar