Att kramas i 15 sekunder är länge
Det syntes kanske att jag var lite nedstämd och överbelastad med arbetsuppgifter för min härliga arbetskollega frågade om jag behövde en kram. Visst ville jag det, jag är en person som gillar att kramas. Jag tror att vi mår bra av fysisk kontakt. Jag kramar de flesta jag träffar och är det formella kontakter brukar jag ta i hand. Vi är alla olika i det hänseendet, jag gillar helt enkelt att kramas.
Jag och min kollega kramades sådär
lagom nära och lagom hjärtligt som man gör på en arbetsplats. Men
så sa kollegan att han hade haft en tidigare kollega som gillade att
kramas och hon hade påtalat att det krävdes minst femton sekunders
kramande för att oxytocinet, vårt lugn-och-ro-hormon ska hinna
träda i kraft och göra verkan. Efter femton sekunders kramande blir
man lugnare, klarare och lättare till sinnet.
De andra arbetskollegorna som satt vid
bordet fick ta tid. Här skulle det kramas i femton sekunder.
Att kramas i femton sekunder är en
lång tid. Det kändes nästan onaturligt lång tid, jag var på väg
att tänka på andra saker som var helt okramrelaterade. Men det
gjorde faktiskt susen. Efter att kollegorna klockat tiden och jag och
min kollega släppte taget om varandra kände jag mig mindre
stressad, inte lika nedstämd och lättare till sinnet.
Jag försöker krama mina tonårsdöttrar
så ofta jag kan, flera gånger om dagen och i de kramarna när de
swishar förbi mig mellan idrottsträningar, kompisbesök och
skärmtid får jag nog vara nöjd om jag hinner räkna till femton
nanosekunder innan kramen är till ända. Men kanske får vi ihop en
sammanlagd tid som närmar sig femton sekunder, på en vecka, om vi
har tur.
Pröva att krama en vän, din partner,
en familjemedlem eller någon annan som inte verkar helt oäven i
femton sekunder eller mer. Det gör susen.
Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow
Bielkes fredagsreflektion 14 december 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar