Bielkes sista fredagsreflektion 26 april 2019

Bielkes sista fredagsreflektion

I tre år utan uppehåll har jag skrivit min fredagsreflektion varje vecka. Det har blivit 156 stycken. Det har handlat om politik, årstidsväxlingar, valutaförändringar, semestertips, böcker och filmer, vardagsproblem, livets dråpligheter, idrott, it-problem, mänskliga värderingar och en massa annat. Det har handlat om stort och smått, allvarligt och lättsamt, och det har alltid varit personliga reflektioner skrivna från mitt eget perspektiv.

Den här fredagsreflektionen blir den sista. Redaktionen för höglandsapparna strukturerar om och slopar fredagsreflektionen. Jag tackar för den tiden som varit. Ni som läst har bidragit väldigt mycket genom er respons. Ni har givit mig hejjarrop när ni har gillat det jag skrivit, likaväl har ni opponerat er när ni haft en annan åsikt än den som jag har framfört. Det är precis som det ska vara. Ni som har visat att ni, precis som jag, är reflekterande människor.

Texter man skriver ska göra skillnad, ge bekräftelse, ställa saker på sin spets eller visa på nya perspektiv. Det behöver aldrig vara svårläst eller krångligt att förstå, det enkla är ofta det bästa, men det ska betyda något.

Ibland har jag skrivit reflektionerna i förväg i något ämne som legat mig varmt om hjärtat. Ibland har jag skrivit dem i sista stund tidig fredagsmorgon. Någon gång har jag valt att helt ändra ämne, som när en vän testläste en reflektion jag skrev om #metoo och sågade den totalt. Då förstod jag att det krävdes mer än 2000 tecken inklusive blanksteg för att påvisa min ståndpunkt i frågan. För det mesta har det varit glädjefyllt att skriva och ämnena har varit många att välja på. Då och då har jag upplevt att det som ett påhäng, som när jag var på semester i Vietnam och försökte leta upp en uppkoppling som inte var censurerad och som var tillräckligt stabil för att ladda upp min text. Alltid har det känts viktigt att vara en skrivande röst och reflektera.

Tack igen för att ni har reflekterat tillsammans med mig.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 26 april 2019

Att döda en mus - Bielkes fredagsreflektion 12 april 2019

Att döda en mus

Ibland skjuter man upp obehagliga beslut på grund av omtanke mot någon annan. Man dröjer med att vidta åtgärder för att det innebär obehag och för att man inte riktigt vet hur man ska gå tillväga. Kanske hoppas man på att problemet ska försvinna av sig själv.

Jag har precis varit med om en sådan situation. Någonstans visste jag att jag var tvungen att reda ut min egen insats och ta bort den här energitjuven från mitt liv, men jag var feg och rädd för konsekvenserna. Och istället för att agera kraftfullt med en gång gjorde jag lama försök att släta över och blidka. Det funkade såklart inte. Problemet växte från att ha varit ett litet obehag till ett monster under sängen.

Det finns en dikt som så träffande beskriver just det här med faran att skjuta upp olustiga konfrontationer av välvilja mot den andra parten. Dikten är skriven av min goda vän och författarkollega Anna-Kari Laurén.


du skulle döda en mus lille pojk men den kröp upp på din tumme tittade dig i ögonen och stal ditt hjärta

du skulle döda en mus lille pojk och bar ut den i din hand klappade den på nacken och släppte den fri 

du skulle döda en mus lille pojk men den kom tillbaka gjorde bo under golvtiljorna och fick 200 ungar

du skulle döda en mus lille pojk men fick många fler att dräpa och nogsamt undvek du deras blick


Så hur löste jag situationen? Jag förstod att jag inte skulle våga ta tjuren vid hornen och lösa konflikten själv så jag sonderade mitt nätverk och tog hjälp av en vän med ”musdödarförmåga”. Ibland är själv inte bäste dräng, ibland är det bra att inse att man är omgiven av välvilliga människor. Vi hamnar alla då och då i mindre angenäma situationer med energitjuvar som ställer till det i onödan och när vi skjutit upp beslutet tillräcklig länge måste vi agera. Allt slutade bra, men jag önskar att jag från början dräpt en mus istället för att vara tvungen att hantera 200 stycken.

Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 12 april 2019

Vårkänslor - Bielkes fredagsreflektion 5 april 2019

Vårkänslor

Det finns inget finare än att känna att allt vaknar igen. Vägarna är isfria så promenaderna kan göras utan risk för att man halkar och drattar på ändan. Ljuset kommer åter så det är lättare att vakna på morgnarna och det finns energi för att ta sig för saker på kvällarna. Det spritter i benen och alla verkar möta varandras blickar igen.

Jag vaknar av fågelkvitter utanför för fönstret och känner att även de har drabbats av vårkänslor. En bråd tid börjar, allt ska hinnas så innan sommaren kommer och såklart finns det risk för väderbakslag. Åtskilliga är de åren då det snöat och haglat i april och maj, men det krävs mer än så för att lägga sordin på den nyvunna energin som våren för med sig.

Våren är den tid då jag fattar nya beslut som är fyllda av liv. Jag har bestämt mig för att varje dag göra en promenad i naturen som ger mig lust och inspiration. Och nya positiva vanor ger snabba resultat, redan efter en vecka med mina promenader känner jag mig piggare och gladare. Vårens dagsljus och ljumma kvällar hjälper såklart till. Och även ifall de där ljumma kvällarna egentligen inte är så ljumma utan mer har samma gradantal som i ett kylskåp är de i jämförelse med vinterns temperatur rena paradiset.

Ordstävet ”Det som göms i snö kommer upp i tö”, stämmer också. Överallt ser man tappade vantar och skräprester. Våren är årstiden för storstädning på flera plan.

Att drabbas av vårkänslor är underbart men förpliktigar också, dags att ta rensa ut både fysiskt och mentalt det som ligger och skräpar och skymmer den härliga våren. Dags att sjunga ikapp med alla fåglar. Vi sjunger en vårsång våren till ära.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 5 april 2019

Hissa eller dissa nya EU-direktiv? - Bielkes fredagsreflektion 29 mars 2019

Hissa eller dissa nya EU-direktiv?

EU har i dagarna fattat två viktiga beslut. Det ena är mycket lättöverskådligt och det andra är mycket svårt att förutse konsekvenserna av.

Det ena är att man har beslutat sig för att slopa direktivet att ha sommar-, respektive vintertid. Det är from 2021 upp till vart och ett medlemsland att välja om de vill ställa fram trädgårdsmöblerna på våren och ställa tillbaka dem på hösten, eller om de väljer att ha trädgårdsmöblerna ute eller inne hela året. Det är det lättöverskådliga beslutet.

Det andra är att man har beslutat att anta ett direktiv som rör upphovsrätten som reglerar vad och hur man får publicera exempelvis musikvideor, citat, bilder och publicerade ord på sociala medier. Det är det mycket svåröverskådliga beslutet. Bakgrunden sägs vara att skärpa och försvara rättigheterna för den skapande människan som har rätt att försörja sig på sitt kulturutövande. So far so good, alla som sliter i kulturens tjänst: författare, musiker, journalister, dansare, målare mfl vet hur svårt det är, men frågan är om beslutet verkligen gynnar kulturutövaren eller kväser den. För Internet som vi känner det kommer inte att bli sig likt. Det heter att de stora nätjättarna, exempelvis Facebook ska betala licenser för att publicera upphovsrättsskyddat material. Hur ska det gå till? Det vet ingen än. Vad vi däremot vet är att användare av sociala medier sprider många artiklar, låtar mm som gagnas av att bli spritt.

Ett scenario som kan uppstå är: du är på ett vernissage och vill visa din krets eller hela världen att du är på den konstutställningen, du tar bilder med konstverken i bakgrunden. Det blir i framtiden inte ok om du inte nätjättarna har betalt sin licens. Eller så är du på en konsert och med samma vilja som innan tar du någon minuts videoupptagning med din favoritlåt. Det blir inte heller ok.

Heltidsarbetande kulturarbetare som jag själv är vet jag hur viktigt det är att få betalt för det jag gör, frågan är om det nya EU-direktivet hjälper eller stjälper mig. Det är svårt att förutse vidden av beslutet.

Lättare är det med vinter-, och sommartid.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 29 mars 2019

Skippa slösnacket - Bielkes fredagsreflektion 22 mars 2019

Skippa slösnacket

Det finns få saker som gör mig så vardagsirriterad som att behöva lyssna till människors mobilsamtal på tåg.

Jag sitter där och njuter av slippa köra själv, kunna röra mig fritt, slappna av, förbereda mina uppdrag och se vackra landskap susa förbi. Precis där börjar någon prata i mobiltelefon, oftast inte i något särskilt ärende utan lääänge. Medelålderskvinnan som säger: Och vad säger Johan och Veronika om det här då? Jag känner mig faktiskt lite åsidosatt, för... Och senaste gången jag såg dem sa...

Eller tonårstjejerna som låter något i stil med: Åh ba, lägg av. O MY GOOD, nähä, nähä, Seriöst....

Så håller det på, timme ut och timme in. Det verkar som om många använder mobiltelefonerandet som ett tidsfördriv, man pratar om triviala saker tills resan är slut. Och jag sugs ofrivilligt in i samtalet, mitt avslappade mode bryts när jag hör halva meningar av nonsens, tystnader och oavslutade resonemang.

Enligt undersökningar som är gjorda kring lyssnandet av mobilsamtal är det just att vi bara uppfattar halva samtal som är den springande punkten i att vi uppfattar det som störande. Hjärnan söker mönster och förståelse och att höra halva samtal kan jämföras med att se på tv och bara höra varann replik. Vi blir helt enkelt förvirrade och stressade. Det kombinerat med att vi behöver befinna oss på samma yta en bestämd tid, gör att vi uppfattar oss invaderade av andras samtal.

Det finns ofta tysta kupéer på tåg. Där sätter jag mig om det går, men rätt så ofta är de fullsatta, (förståeligt). Ibland pratar jag själv i mobilen när jag åker tåg, men jag försöker hålla samtalet kort och uträtta mitt ärende så fort som möjligt. I ärlighetens namn har jag också tidsfördrivspratat på tågresor, men det gör jag inte längre, för jag tänker att att hänsynen till mina medresenärer är viktigare än att jag slösnackar med en god vän.

Mitt tips till mig själv och andra: håll mobilsamtalen korta på kollektivtrafik och låt bli slösnacket.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 22 mars 2019

Barnslig lycka - Bielkes fredagsreflektion 15 mars 2019

Barnslig lycka

Det är bara sport, säger man om man inte är initierad, eller eventuellt om man har förlorat en match och försöker att hålla god min. Men en seger är en seger och en förlust är en förlust och är man supporter betyder det allt.

Som idag när Malmö Redhawks, som är mitt hockeylag, går raka vägen till kvartsfinal i SHLs slutspel. Det krävdes vinst i kvalserien av Redhawks mot Örebro och dessutom förlust för Växjö Lakers eller Skellefteå i deras matcher för att Malmö skulle gå vidare direkt till kvartsfinal.

Och som trogen supporter har man sett åtskilliga matcher där det egna lagets framgångsmöjligheter har legat i andras händer. När det handlar i slutänden handlar om så små marginaler som målskillnad och andras matchresultat för att ta sig vidare. Och många gånger har det misslyckats.
Det är då man säger, det är bara sport och så förlåter man sitt lag för att inte ha gett allt i situationer när det gäller och när man halvhjärtat gläds åt motståndarlagen.

Men när alla resultat går favoritlagets väg då är glädjen enorm! Då jublar hjärtat och man blir barnsligt glad.. En trogen supporter vet att sport är på riktigt och inte kan misstas för något som bara är på låtsas. Sen får tiden utvisa hur långt i slutspelet vi tar oss, from nu är allt ren bonus.
Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 15 mars 2019

Kvinnoproblem? - Bielkes fredagsreflektion 8 mars 2019

Kvinnoproblem?

När jag har sinnet fullt med irritation över svårigheterna att förstå mig på telefonen efter en uppdatering slår det mig att det är Internationella Kvinnodagen idag. En helgdag i inte mindre än 25 länder däribland Burkina Faso, Ryssland och Nepal. I Kina får kvinnliga arbetare halva dagen ledigt, om de har bibehållen lön för den ledigheten vet jag dock inte.

Dagen har politiskt ursprung och instiftades av tyskan Clara Zetkin 1910 med parollen ”Rösträtt för kvinnor skall ena styrkan i kampen för socialism”. År 1977 beslutade FNs Generalförsamling att sätta 8 mars på FNs högtidsdagslista och därmed kan man säga att det politiska anslaget togs bort för att ersättas med ett allmängiltigt samhällsengagemang.

Men hur man man firar varierar såklart från land till land och det viktigaste är nog vad det är man firar/uppmärksammar. I flera länder har det tagit riktningen mot att fira dagen i stil med Alla Hjärtans Dag, dvs en romantisk uppvaktning till sin partner. I andra länder har dagen fortfarande en utpräglad politisk betydelse där rösträtt, arvsrätt och rätten till sjukvård står hög upp på agendan.

För det finns fortfarande ställen i världen där kvinnor faktiskt inte är myndiga utan en make, där familjens arv inte på något sätt kan föras vidare till döttrar och där förvärvsarbete för kvinnor ses som en skymf.

Och de i de länderna är både engagemanget för och motståndet mot förändring stort. Kvinnor som världen över inte accepterar att bli behandlade som mindre värda och revolterar mot att dessa frågor ses som ”kvinnoproblem” sätter dagligen sina liv på spel för att göra det bättre för kommande generationers kvinnor och därmed även män eftersom jämställdhet gagnar alla. Så länge det är på det sättet, att vissa frågor ses som ”kvinnoproblem” behöver vi då och då ställa våra it-relaterade vardagsbekymmer i relation till att många kvinnor världen över har helt andra vardagsbekymmer av en helt annan dignitet.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 8 mars 2019

Varför skriver man?- Bielkes fredagsreflektion 1 mars 2019

Varför skriver man?

Då och då får jag frågan vad meningen är med skrivandet. Det är också en fråga jag ställer mig själv med jämna mellanrum. Till vilken nytta är egentligen mina veckovisa småtrevliga krönikor. Är det värt att timtals sitta och fila på scener och karaktärsbeskrivningar till nästa roman. Vad är det för mening med att klura över vilka skrivövningar som ska vara med och i vilken turordning de ska komma i mina skrivhandböcker.

Det finns flera svar, ett av dem är att skrivandet är en konstform som blir bättre med övning. Det kan ge läsare en igenkänningsfaktor och ge livsupplevelser som i sin tur skapar livskvalitet. Ett annat svar kan vara att man använder skrivandet som ventil för de upplevelser och erfarenheter man härbärgerar som annars bara skulle lägga sig som ett lock i sitt inre. Skrivandet blir på så sätt ett en form av självterapi som är helt kostnadsfri.

För egen del är nog det viktigaste skälet till att jag skriver att jag ord för ord, mening för mening definierar mig själv, formulerar mina tankar till teser och ser om resonemanget håller hela vägen. Skriver jag dessutom självbiografiskt definierar jag inte bara mig själv utan identifierar mig själv och ställer mitt liv i relation till andras liv och sammanhang.

Anledningen till att jag fredagsreflekterar över det här är att jag blev tillfrågad av radioprogrammet Karlavagnen att som sakkunnig ge min syn på skrivande, skrivprocess och publicering. Och för att kunna ge sakfasta råd till andra som skriver behöver jag vara klar över hur jag själv ser på skrivande. Och det skadar inte att stämma av sina trosuppfattningar då och då.

Jag vet helt enkelt inget bättre sätt att få mening i mitt liv, än att skriva. Därför skriver jag.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 1 mars 2019

24 000 semlor på en dag! - Bielkes fredagsreflektion 22 februari 2019

24 000 semlor på en dag!

Jag har en god vän som är konditor på ett av huvudstadens mesta konditori. Namnet på konditoriet vete katten om jag minns men det spelar mindre roll för det är inte det viktiga i sammanhanget. Det handlar om semlor. Detta enkla bakverk, så lätt att tillverka, så få ingredienser och så troligt gott. En luftig vetebulle, inkråm på bullsmulor, mjölk och mandelmassa, spritsad grädde, lite florsocker och – voila! Inget bakande och jäsande i flera omgångar, inget pill som kräver husmorserfarenheter utan närapå omöjligt att misslyckas med (särskilt om man köper färdiga vetebullar).

Semmelperioden står för cirka 30% av den årliga omsättningen. Semlan kan kosta ett par kronor att tillverka och ett par kronor till i overheadkostnader och utpriset är 44 kronor, så nog blir det en bra avans. Och vi äter semlor i stora lass. Till den kommande fettisdagen produceras inte mindre än 24000 semlor. Fattar ni, 24 tusen semlor på en dag. Och då är det bara ett konditoris produktion i en stad. Och inte blir det en enda kvar till askonsdagen. Samhällsmedborgarna i Sverige är helt enkelt ett semmelälskande folk.

Eftersom jag alltid har sockerfri månad i februari brukar jag missa det mesta av semmelfrossan, men i år är det sen påsk och fettisdagen infaller inte förrän 5 mars vilket ger mig flera dagars möjlighet till inmundigande, vilket jag är helt säker på att jag kommer att göra. Fettisdagen är enligt kristen tradition den sista dagen att äta semla för sedan väntar fastan och även om jag inte fastar håller jag mig till traditionens rättesnöre.

Det finns flera fördelar med sen påsk, en är att det har hunnit bli varmt vårväder en annan är sen fettisdag. Semmelfrossa, både hembakta och köpta. Jag bidrar gärna till den årliga omsättningen för landets konditorier.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 22 februari 2019

Bilbesiktningsfantasier - Bielkes fredagsreflektion 15 februari 2019

Bilbesiktningsfantasier

Ibland blir jag liten, osäker och rädd. Helt i onödan. Ett sådant tillfälle är när jag ska besikta min bil. Jag åker till bilbesiktningen med andan i halsgropen och laddat positiv energi i flera dagar. Jag känner det som om jag måste vara förberedd på att svara på vilka konstiga frågor som helst. - Har du bytt holabalomojängen nån gång? Inte vet jag, tänker jag, jag vet ju inte ens vad som menas. Eller om den frågar har du smörjt halifaxreglaget nyligen? Ja, sådär fortsätter det i mina onda bilbesiktningsfantasier.

Och jag vet att jag ingen anledning till att känna den oron, nästan alltid går bilen igenom utan anmärkning. Bara en enda gång fick jag en ”tvåa” och behövde åtgärda en detalj och nu har jag dessutom en helt ny bil som besiktas för första gången så sannolikheten för att något går fel är minimal.

Men kan ju aldrig så noga veta... kanske är just min nya bil ett måndagsexemplar av den kalibern att personalen flockas runt bilen och tar bilder på bilen som de sedan använder som nöje på sina personalfester.

Känns som domedagen, som jag står inför Sankte Per och behöver redogöra för mitt liv det senaste året. Har jag verkligen gjort gott mot bilen? Har jag servat den regelbundet? Är jag förtjänt av att passera eller får jag gå ut köksvägen med svansen mellan benen?

Det återstår att se, om två veckor är det dags...

Jag vet, det här är en helt onödig noja, det värsta som kan hända är ju en ombesiktning, men ändå, jag kan inte släppa oron. Är jag helt ensam eller är det fler än jag som känner denna vånda?

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 15 februari 2019

Plötsligt såg jag den på nattduksbordet - Bielkes fredagsreflektion 8 februari 2019

Plötsligt såg jag den på nattduksbordet

Kaxig har jag varit, hela första sockerfria veckan, inte känt något sötsug alls och minsann talat om det för alla som velat lyssna, och även de som inte haft något större intresse för att jag sedan 10 år tillbaka använder februari månad till att rensa smaklökarna och eventuell candida från tarmsystemet.

Socker är lika beroendeframkallande som tunga droger som heroin, säger renlevnadsexperterna, och skulle antagligen inte blivit godkänt idag som livsmedel om det skulle genomgått de hårda testerna.

Och socker har en stark dragningskraft på oss människor. Det är den första och starkaste smaken vi känner som spädbarn. Och det hjälper föga att allsköns livsmedel är smakförstärkta med socker, exempelvis pommes frites och ketchup.

Februari månad är den jag gillar minst på året, julen är över men våren är ännu inte i annalkande: kallt, ansträngd ekonomi och från småbarnstiden ständiga vabdagar. Så då passar jag på att göra månaden lite extra eländig genom att avstå allt socker för att sedan frossa på Maria-dagen 28 februari.

Och hittills har det gått utmärkt. Jag har faktiskt inte en enda gång känt sug eller behövt vända bort blicken från semmeldiskarna. Det har säkert att göra med att jag har packat och donat så intensivt inför den stundande flytten från huset i Vetlanda.

Men så kom jag glad i hågen till min nya lägenhet, där står en Aladdinask på nattduksbordet och skrattar mig rakt i ansiktet. Med alla goda bitarna kvar. Då blir jag påmind om att sockrets dragningskraft och att det faktiskt är beroendeframkallande. Jag biter ihop och sätter ödmjukt chokladasken längst in i skafferiet där jag förhoppningsvis inte ser den förrän 28 februari. Och så påminner jag mig själv om att det bara är 3 veckor kvar till mars månad, en månad jag gillar mycket bättre.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 8 februari 2019

När man börjar gråta av Mandelmanns på tv -Bielkes fredagsreflektion 25 januari 2019

När man börjar gråta av Mandelmanns på tv

Det blev bara för mycket. Vintervädret bitande kallt och halt, kroppen stel och frusen. Gymträningen som brukar kännas utmanande och uppfriskande kändes bara tråkig och gjorde ont på fel sätt. Superhungrig efter arbetsdagens slut, ingen energi att göra mat vid spisen. Oskottat på garageuppfarten, utspridda kläder i hallen, packlådor i köket.

Tröttheten tog ut sin rätt. Jag tänkte, om jag bara får lite mat i mig återfår jag min energi.

Lösningen hette hämtpizza.

Men efter att hämtpizzan var uppäten kände jag mig fortfarande låg och trots bukfyllan var jag fortfarande hungrig. Jag la mig på soffan för att vila och förstod att jag behövde tillföra lite feelgood för värma mina trötta kropp och själ och ändra mitt sinnesläge till det bättre.

Lösningen var att se tre avsnitt på Mandelmanns Gård på svtplay. Detta underbara program om livskvalitet, odling och djurhållning, allt i samklang med paret Mandelmann.

Det började bra, Marie Mandelmann kokade maskrossaft och Gustav skrattade gott som han brukar. Men så dog en av de nyfödda kalvarna på gården och jag blev så illa berörd att jag började gråta, och sinnet sjönk än lägre och då var utgångsläget ganska lågt från början.

Då kände jag att gränsen var nådd. Vilken dag har man egentligen haft om man börjar gråta till Mandelmanns på tv?

Lösningen hette, jobba lite lätt, svara på mail, skriva ett par texter, göra lite småfix med skrivkursen och uppdatera bloggen. Det funkade och dagen efter var jag mig själv igen.

Man har helt enkelt vissa dagar när man gråter till en kalvs död hos Mandelmanns på Djupadal på Österlen.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 25 januari 2019

Fetisch och Nalle Puh på samma dag!- Bielkes fredagsreflektion 18 januari 2019

Fetisch och Nalle Puh på samma dag!

Har ni tänkt på vad många temadagar det finns på ett år, stora och små saker att uppmärksamma, fira och bli påmind om. Allt ifrån lättsamma, på gränsen till kommersiella dagar som Kanelbullens dag (4 oktober) till allvarliga påminnelser om historiens tunga vingslag som Förintelsens minnesdag (27 januari). Antalet teman att uppmärksamma är så många att det inte räcker med 365 stycken utan på flera dagar på året infaller vitt skilda temadagar.

Exempelvis är det idag fredag 18 januari både internationella Nalle Puh-dagen, samtidigt som den Internationella fetischdagen infaller. Jag är lite osäker på hur man i detalj firar dessa dagar, men jag föreställer mig att de är väsenskilda från varandra i innehåll och utförande och bara i undantagsfall firas samtidigt av samma målgrupp.

Lite märkligt, nära löjets skimmer blir det 6 februari när så viktiga temadagar som Internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning och Samernas nationaldag får samsas med det minst använda skiljetecknet i svensk språklära; Semikolonets dag som förärats med en bemärkelsedag.

Tydligen finns det ingen som samplanerar och har översyn hur temadagarna placeras och utnämns, vissa dagar har fasta datum, andra skvalpar runt i almanackan och bestäms av andra faktorer. Om det funnits en samordning hade 11 februari nog sluppit att härbärgera inte mindre än fem temadagar! Clean Out Your Computer Day, Internationella epilepsidagen, Internationella 112-dagen, Världsdagen för de sjuka och Internationella dagen för kvinnor och flickor inom vetenskap. Den onsdagen blir det lite väl mycket att göra, fira och uppmärksamma, till och med för mig som verkligen gillar att högtidlighålla stort som smått.

Jag är nöjd med att det är fredag idag.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 18 januari 2019

Prutt på dig!!-Bielkes fredagsreflektion 11 januari 2019

Prutt på dig!!

Jag har som miljoner andra människor skaffat mig ett konto på dejtingsajten Tinder.

Det är bara att svajpa vänster om man inte gillar det man ser och svajpa höger om man får tycke för det man ser. Så mycket har jag förstått sedan innan.

Men Tinder har flera symboler än hjärta och rött kryss, det finns blixtar och stjärnor också. Och tydligen ska man veta hur man använder dem för det kommer inga hjälptexter med och ingen manual.

Så där sitter jag och svajpar och tänker att jag prövar vad som händer när jag trycker på blixten, då har jag under en halvtimme highlightat något, om det är mig själv eller bilden som dök upp jag highligtade är jag ovetandes om. Men något hände under en halvtimme i alla fall, lite osäkert vad.

Efter fem minuter på Tinder börjar det plinga i telefonen. En person börjar chatta med mig, jag känner mig lite osäker och förklarar att jag är tindernovis. Det gör inget, svarar han och frågar direkt: ska vi träffas eller? Jag tackar för erbjudandet men avböjer. Då svarar han tillbaka: Prutt på dig!! Jag blir så paff att jag knappt vet om jag ska skratta eller gråta. För mig är det helt otänkbart att vilja träffa någon efter att ha sagt hej och inget mer på en chatt. Men vi är alla olika.

Vad som sedan händer är mycket komiskt. Bland alla bilder på män som tagit selfies i dimmig miljö, eller semesterselfies i badbyxor ser jag en man som lagt obehagliga politiska symboler på sitt foto. Han går fetbort, tänker jag och svajpar vänster snabbt som attan. Grejen är bara att jag gör det så fort att svajpen går rakt upp och det innebär i tindervärlden att jag har använt min stjärna och supergillat honom. Vilken fadäs! Men med tanke på vilka politiska åsikter han har är risken minimal att han gillar mina foton. Som tur är blev det ingen match med honom.

Tindervärlden är ett eget kosmos med fakeprofiler, lättfotingar och galningar blandat med helt vanliga människor som söker en partner. Tindervärlden är helt enkelt som den vanliga världen.

För även i den vanliga världen finns det människor som säger ”Prutt på dig” och då och då träffar man en och annan som man har lust att säga samma sak till. Men då ska man svajpa vänster, men inte för fort så att det går för högt upp!

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 11 januari 2019

Det bor en Ullaredare i alla och envar- Bielkes fredagsreflektion 4 januari 2019

Det bor en Ullaredare i alla och envar

Sen urminnes tider har vi varit jägare och samlare. Vi åt nötter, frön och bär och torkade resten för magrare årstider. Vi fällde byten, åt oss mätta och grävde ned resterna och konserverade det till snålare köttider. Precis som ekorrar som bunkrar upp för vintern. Vi gillar att ha lager av grejor. Det ger oss en känsla av trygghet och visshet att vi klarar oår.

Alla människor gillar också att fynda. En dyr kvalitetsgrej som vi vill ha är nedsatt till 50% av ursprungspriset. Vi fyndar varan till hälften av vad den kostat innan. Det kan också vara 10 par strumpor för 100 kronor. Strumpor slits och går sönder, vi behöver med jämna mellanrum nya, så vi vet att vi har fyndat.

Vi gillar dessutom att få lite semesterkänsla, kanske med en övernattning, ett glas vin och ett dopp i en härlig skogssjö.

Svaret på frågan som inte är ställd är Ullared. I Ullared finns fynd-shoppingen (skinnbrallor för 299 kr), möjlighet att bunkra upp stapelvaror (hela årets förbrukning av plastpåsar och bakplåtspapper) och dessutom finns det stugbyar, äventyrspark, bad på sommaren och skidåkning på vintern.

Man får tycka vad man vill om detta shoppingparadis, man kan till och med tycka genuint illa om Ullared, men faktum är att det har blivit ett av Sveriges mest besökta utflyktsmål. Peter Wahlbeck som på 90-talet släppte nidvisan ”Bränn ned Ullared” gillar numera Ullared och har till och med varit på varuhuset och sålt sin skiva ”Musik fur alle” där nidvisan ingår.

Själv älskar jag Ullared, på det där dubbla sättet som många gör. Man vill liksom inte vara som de människorna som porträtteras i realityserien om Ullared, som nästan är karikatyrer av sig själva, men nog har vi alla stråk av Ola-Conny, Morgan, den galna familjen från Oxie, de svärande systrarna och alla de andra som öppet deklarerar sin kärlek till Ullared. Vi gillar att fynda, bunkra upp och förlusta oss.

Lets face it, det bor en Ullaredare i var och en av oss.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 4 januari 2019

Årskrönika 2018 - Bielkes fredagsreflektion 28 december 2018

Årskrönika 2018

Vilka tankar har upptagit din tid detta år? Här är de tre områdena som upptagit den största delen av mitt år på det personliga, samhälleliga och miljömässiga planet.

1. Hela året har jag lett skrivkurser. Terminslånga kurser och korta intensiva. Vid varje träff i den verkliga eller den virtuella världen har jag fått ta del av människors personliga berättande. Att göra sin röst hörd via skrivandet, att omforma tankar till meningar är att definiera sig själv. Att läsa det man själv och andra har skrivit bildar ett konstnärligt uttryck som spelar roll för hur vi agerar som samhällsmedborgare. Det för mig in på årets andra viktiga händelse.

2. Valrörelsen som handlade om Sverigedemokraternas agenda. Det kanske inte är fullt ut tillämpningsbart att använda talesättet ”sila mygg och svälja kameler”, för det är en stor händelse att ett socialkonservativt parti med nationalromantiska och populistiska bärande bjälkar får 18 % i riksdagsvalet och i vissa kommuner egen majoritet. Men även de som inte ville belysa Sds politik utan istället fokusera på andra frågor, higlightade Sds agenda eftersom frågorna hade som utgångsläge att inte fokusera på Sd, vilket fick motsatt effekt. Sen blev det liksom platt fall, ingen ville stödja den en ena eller den andres statsministerkandiat. I nuläget har Sverige ingen regering och mitt intresse har på ett oroväckande sätt svalnat till skillnad från hur hett det var i somras.
3. Den extrema torkan varade från maj till september och gav konsekvenser långt mer än inställda grillkvällar. För när skördar torkar så pass att betande djur inte har foder blir nödslakt till slut utvägen. Friska djur som inte ens blir föda utan blir till bränsle är den ultimata miljöförstöringen. Går det dessutom hand i hand med trenden att vi äter mindre kött till förmån för vegetariska alternativ eller väljer billigare utlandsproducerat kött blir det en svår utveckling, utöver att många gårdar har fått gå i konkurs.
   Som kompensation regnade det i hela hösten och sinom tid får Sverige en regering och alla berättelser som jag fått till mig av mina skrivkurselever består som strålande solar på skrivandets himmel.

Gott Nytt År

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 28 december 2018

Såhär gör du julrim- Bielkes fredagsreflektion 21 december 2018

Så här gör du julrim

En julklapp blir mer minnesvärd om givaren har bemödat sig att rimma ett par ord. Det behöver inte vara långt eller svårt, snarare tvärtom, desto kortare och roligare desto bättre.

Sedan 1700-talet har julrim skrivits i Sverige och i bondetraditionen var rimmen ofta nidrim. Det gick till så att man slängde in en låtsaspresent, exempelvis en vedklabb eller halmbock i farstun hos någon och på den hade man skrivit en lapp med ett nidrim om mottagaren.

Inte behöver man nidrimma, då faller kärlekstanken att göra någon glad, men nödrim går alldeles utmärkt. Det finns egentligen bara en regel som man inte får bryta när man julklappsrimmar och det är att rimmet INTE får nämna julklappen vid namn. Poängen är att dra ut på förväntansglädjen, mottagaren ska utifrån rimmet gissa innehållet.

Tekniken som jag använde när jag ledde rimstuga häromdagen var att göra en enkel mindmap med paketet i mittcirkeln och sedan skriva utstickare som svarar på frågorna som har med de fem sinnena att göra. Exempel: Hushållsmixer, utstickarna blir då hur luktar mixern- ingen lukt, hur känns mixern- hård och den är vass och farlig, hur låter mixern- väsnas, hur ser den ut- den är kantig, hur smakar mixern- den smakar inget i sig, men det som man fyller den med kan smaka underbart.

Därefter rimmar man på utstickarorden och bygger julklappsrimmet på det. Välj gärna lätta ord som har många rimkompisar. Exemeplvis, bär, när, lär och surrar, snurrar, hurrar.

Slutprodukten för mixerklappen blev:

Mamma, en hård klapp tillhanda,

i denna kan frukt och bär landa,

den brummar, väsnas och surrar

stoppa ej ner handen, farlig när den snurrar

Pröva själv att julrimma. Mottagaren kommer att bli jätteglad för din ansträngning. Vill du fuska finns det gott om sajter med färdiga rim, men det behöver inte vara svårt alls att göra själv. I mitten av 90-talet fick jag av min far en microvågsugn i julklapp. Hans hade rimmat: mat, snart! Trots, eller kanske tack vare, sitt nödtorftiga rim minns jag det med glädje än idag.

God Jul!

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 21 december 2018

Att kramas i 15 sekunder är länge -Bielkes fredagsreflektion 14 december 2018

Att kramas i 15 sekunder är länge

Det syntes kanske att jag var lite nedstämd och överbelastad med arbetsuppgifter för min härliga arbetskollega frågade om jag behövde en kram. Visst ville jag det, jag är en person som gillar att kramas. Jag tror att vi mår bra av fysisk kontakt. Jag kramar de flesta jag träffar och är det formella kontakter brukar jag ta i hand. Vi är alla olika i det hänseendet, jag gillar helt enkelt att kramas.

Jag och min kollega kramades sådär lagom nära och lagom hjärtligt som man gör på en arbetsplats. Men så sa kollegan att han hade haft en tidigare kollega som gillade att kramas och hon hade påtalat att det krävdes minst femton sekunders kramande för att oxytocinet, vårt lugn-och-ro-hormon ska hinna träda i kraft och göra verkan. Efter femton sekunders kramande blir man lugnare, klarare och lättare till sinnet.

De andra arbetskollegorna som satt vid bordet fick ta tid. Här skulle det kramas i femton sekunder.

Att kramas i femton sekunder är en lång tid. Det kändes nästan onaturligt lång tid, jag var på väg att tänka på andra saker som var helt okramrelaterade. Men det gjorde faktiskt susen. Efter att kollegorna klockat tiden och jag och min kollega släppte taget om varandra kände jag mig mindre stressad, inte lika nedstämd och lättare till sinnet.

Jag försöker krama mina tonårsdöttrar så ofta jag kan, flera gånger om dagen och i de kramarna när de swishar förbi mig mellan idrottsträningar, kompisbesök och skärmtid får jag nog vara nöjd om jag hinner räkna till femton nanosekunder innan kramen är till ända. Men kanske får vi ihop en sammanlagd tid som närmar sig femton sekunder, på en vecka, om vi har tur.

Pröva att krama en vän, din partner, en familjemedlem eller någon annan som inte verkar helt oäven i femton sekunder eller mer. Det gör susen.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 14 december 2018

Årets julklapp det återfunna plagget - Bielkes fredagsreflektion 7 december 2018

-->

Årets julklapp det återfunna plagget 

Årets julklapp är det återvunna plagget, hur det definieras kan man spekulera i. Är det begagnade kläder vi ska köpa och ge i present, eller är det plagg som är gjorda av återvunna textilfibrer, eller ska vi kanske ta våra egna kläder vi inte använder och ge dem till folk som kan ha glädje av dem. Alla tre varianterna fungerar säkert. Alla sätt är bra utom de tråkiga, som Oscar Wilde sa.

Men jag har en annan tolkning som faktiskt berodde på en felläsning. Ni vet när man sitter och läser nyheter i mobilen, skärmen är liten, texten är ännu mindre och det finns gott om störningsmoment när man läser på bussen. fokuset är inte helt hundraprocentigt.

Jag läste, årets julklapp är det återfunna plagget. Det slog an hos mig direkt. Det återfunna plagget får bli årets julklapp till mig själv. Jag tror att vi alla har plagg längst in i garderoben som vi knappt visste att vi hade. Det kan vara rea-fynd vars prislapp var mer fyndigt än själva passformen. Det kan vara en jumper som av misstag hamnat långt in i lådan och som med tiden glidit så långt in att den hamnat mellan lådorna och inte syns utan bara känns som ett motstånd när man ska stänga lådan.

Det plagget har jag hittat, jag till och med hittat tre stycken. En svart sidenjackett som var rätt dyr, men som jag inte använt mer än en gång eftersom jag inte tycker att jag passar i svart. Jag köpte den i ett försök att balansera mina andra plagg som nästan alltid går i röda eller lila nyanser. En underklädesbody som jag inte använt då jag tyckte den satt för hårt på kroppen när jag kom hem från affären och en kjol jag aldrig använt för jag tyckte den var kort. De tre plaggen har jag återfunnit och använder redan nu, jag tyade inte med att vänta på att det ska bli julafton. Jag använder alla plaggen ihop för när jag töjt lite i bodyn blev den större, kjolen förälngde jag med en bård på och den svarta jacketten är helt okej kombinerat med ett rött halsband.

Årets julklapp för mig var en felläsning, men funkar ypperligt, det återvunna återfunna plagget.

hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 7 december 2018

En epok är slut - Bielkes fredagsreflektion 30 november 2018

En epok är slut

Allt har sin början och sitt slut. För exakt 40 år sedan byggde min far tegelvillan på Wilhelm Petris väg i Vetlanda. Sedan dess har någon i min familj bott där, antingen min mor, far, bror eller jag. Alla jular utom en (julen1994 fick jag för mig att åka till Rio de Janeiro) har jag firat här. Det bär minnen med sig.

Nu har jag sålt huset till en underbar familj med två små barn som kommer att fylla huset med nya skratt, skrapsår och jular. Jag har överlåtit till dem att att skapa nya upplevelser som kommer bli deras minnen och deras gemensamma historia.

Ett hus är ett hus, varken mer eller mindre. Det är en byggnad där saker och ting äger rum och jag är inte den sentimentala typen som fastnar i nostalgi. Ändå har jag funderat många timmar innan jag beslutat mig för att sälja. Huset är för stort för mig och mina döttrar, det är för mycket för oss tre att sköta, min tid i Vetlanda är för denna gången över. Det blir ny bostadsort för oss tre, men 40 år med samma familj i ett hus skämtar man inte bort. Det känns, med risk för att bli överdramatisk, som en epok går i graven.

Jag lämnar med både sorg och lättnad huset inom kort. Och inte har jag någon tid att spilla för om ett par månader ska de tre våningsplanen vara tömda och städade och jag har till skillnad från den underbara familjen som ska flytta in på Wilhelm Petris väg ingen vetskap om min nya bostads gatuadress. Så det är dags att kavla upp ärmarna och hitta bostad på den nya orten, fixa skola till döttrarna och bestämma var alla grejor ska ta vägen, för ett stort hus samlar inte bara minnen utan även ting.

För min del är en epok avslutad.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 30 november 2018