7 dec. 2018

Årets julklapp det återfunna plagget - Bielkes fredagsreflektion 7 december 2018


-->

Årets julklapp det återfunna plagget 


Årets julklapp är det återvunna plagget, hur det definieras kan man spekulera i. Är det begagnade kläder vi ska köpa och ge i present, eller är det plagg som är gjorda av återvunna textilfibrer, eller ska vi kanske ta våra egna kläder vi inte använder och ge dem till folk som kan ha glädje av dem. Alla tre varianterna fungerar säkert. Alla sätt är bra utom de tråkiga, som Oscar Wilde sa.


Men jag har en annan tolkning som faktiskt berodde på en felläsning. Ni vet när man sitter och läser nyheter i mobilen, skärmen är liten, texten är ännu mindre och det finns gott om störningsmoment när man läser på bussen. fokuset är inte helt hundraprocentigt.

Jag läste, årets julklapp är det återfunna plagget. Det slog an hos mig direkt. Det återfunna plagget får bli årets julklapp till mig själv. Jag tror att vi alla har plagg längst in i garderoben som vi knappt visste att vi hade. Det kan vara rea-fynd vars prislapp var mer fyndigt än själva passformen. Det kan vara en jumper som av misstag hamnat långt in i lådan och som med tiden glidit så långt in att den hamnat mellan lådorna och inte syns utan bara känns som ett motstånd när man ska stänga lådan.

Det plagget har jag hittat, jag till och med hittat tre stycken. En svart sidenjackett som var rätt dyr, men som jag inte använt mer än en gång eftersom jag inte tycker att jag passar i svart. Jag köpte den i ett försök att balansera mina andra plagg som nästan alltid går i röda eller lila nyanser. En underklädesbody som jag inte använt då jag tyckte den satt för hårt på kroppen när jag kom hem från affären och en kjol jag aldrig använt för jag tyckte den var kort. De tre plaggen har jag återfunnit och använder redan nu, jag tyade inte med att vänta på att det ska bli julafton. Jag använder alla plaggen ihop för när jag töjt lite i bodyn blev den större, kjolen förälngde jag med en bård på och den svarta jacketten är helt okej kombinerat med ett rött halsband.

Årets julklapp för mig var en felläsning, men funkar ypperligt, det återvunna återfunna plagget.

hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 7 december 2018

4 dec. 2018

Mitt namn är Maria - filmprojekt inlett för Swedish Channel


Filmprojektet "Mitt namn är Maria" inleddes idag med första träffen på Vetlanda bibliotek 
Första träffen idag med journalist och producent Robert Pierre som gör olika dokumentärer. Han har tidigare gjort filmen "Mitt namn är Lotta" som handlar om livets vardag med Aspergers och ADD.

Nu ska han alltså göra en dokumentärfilm om Maria Bielke von Sydow, hennes författarskap och liv.

- Vad den färdiga produkten kommer att visa vet vi inte, det är en process som leder oss fram till vem människan Maria är, säger Robert Pierre.

- Jag tycker själv att det såklart är både smickrande och roligt att upplevas som så intressant att det är värt att göra en dokumentär om, men det mest spännande är nog att få ta del av Roberts idéer och hur han tänker göra. Han har förmedlat hur han tänker kring processen och det verkar oerhört spännande., säger Maria. Jag har ju tidigare varit med i en filminspelning, men det här är mer en kreativ och konstnärlig process som jag får vara med i. Filmediet är något nytt för mig och genren dokumentärer uppskattar jag mycket. Görs en dokumentär rätt, kan den lyfta vilket ämne som helst.

- Maria har på samma sätt som jag: en unik inblick i hur det är att vara svensk kulturarbetare och samtidigt ha ett osvenskt utseende. Det kan bli intressant att se om hon anser att det har varit viktigt för hennes konstnärsskap, fortsätter Robert som sedan 40 år lever i Sverige men har iranskt ursprung.

Första mötet ägde rum idag och om två veckor ska första inspelningen göras. Då spelas en personlig presentation in och utifrån den tas sedan frågeställningar upp som Robert finner intressanta. Då blir det djupintervjuer med utgångspunkt från det som sagts i presentationen.

Robert kommer även att följa Maria på en del av hennes kurser, föredrag och event och spela in material till filmen.

Arbetsnamnet är #mittnamnärmaria #swedishchannel

se dokumentären om Lotta

se dokumentär om Maria Bielke von Sydow




30 nov. 2018

Såhär gör jag - överlevnadstips för författare i småstaden

Foto: Peter Nyberg

Jag blev inbjuden av Peter Nyberg, litteraturutvecklare på Region Jönköping för att prata om mina vägar till försörjning på det skrivna ordet när författare i regionen hade fortbildningsdag på Qulturum i Jönköping. Flera härliga författare delade med sig av sin livsresa, sina bästa tips och vi nätverkade och diskuterade framtida möjligheter.


Var och en gör på sitt sätt, men jag delar med mig av mina framgångsvägar.
Såhär gör jag:






En epok är slut - Bielkes fredagsreflektion 30 november 2018


En epok är slut


Allt har sin början och sitt slut. För exakt 40 år sedan byggde min far tegelvillan på Wilhelm Petris väg i Vetlanda. Sedan dess har någon i min familj bott där, antingen min mor, far, bror eller jag. Alla jular utom en (julen1994 fick jag för mig att åka till Rio de Janeiro) har jag firat här. Det bär minnen med sig.


Nu har jag sålt huset till en underbar familj med två små barn som kommer att fylla huset med nya skratt, skrapsår och jular. Jag har överlåtit till dem att att skapa nya upplevelser som kommer bli deras minnen och deras gemensamma historia.

Ett hus är ett hus, varken mer eller mindre. Det är en byggnad där saker och ting äger rum och jag är inte den sentimentala typen som fastnar i nostalgi. Ändå har jag funderat många timmar innan jag beslutat mig för att sälja. Huset är för stort för mig och mina döttrar, det är för mycket för oss tre att sköta, min tid i Vetlanda är för denna gången över. Det blir ny bostadsort för oss tre, men 40 år med samma familj i ett hus skämtar man inte bort. Det känns, med risk för att bli överdramatisk, som en epok går i graven.

Jag lämnar med både sorg och lättnad huset inom kort. Och inte har jag någon tid att spilla för om ett par månader ska de tre våningsplanen vara tömda och städade och jag har till skillnad från den underbara familjen som ska flytta in på Wilhelm Petris väg ingen vetskap om min nya bostads gatuadress. Så det är dags att kavla upp ärmarna och hitta bostad på den nya orten, fixa skola till döttrarna och bestämma var alla grejor ska ta vägen, för ett stort hus samlar inte bara minnen utan även ting.

För min del är en epok avslutad.

Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 30 november 2018

25 nov. 2018

Kronobergs bokmässa i Växjö är värme och kärlek


Jag har sagt det förut och säger det igen. Av alla bokmässor jag besöker som utställare, och det är en hel del, finns det ingen som är så vänlig, nätverkande och inbjudande som Kronobergs bokmässa i Växjö. Allting är så omtänksamt, litterär högkvalitativt och välordnat att man knappt vill gå därifrån när dagen är slut.
Mitt föredrag "Alla författare vill inte bo i Stockholm " där jag gav mina bästa tips om hur man överlever som småstadförfattare.

Bra läsarmöten, intressanta föredrag och irl-träffar med kollegor man annars mest ser i thumbnail-format på sociala medier.

Växjö Stadsbibliotek personal som arrangerar detta årliga arrangemang ska ha all stor eloge.
Doris Fransson med syster

Sofi Poulsen

Camilla Carnmo

Kristine Lorentzson 

Charlotta Lagerberg-Thunes

Xandra & Malin Matson

Taliah Pollack
I år arrangerade vi i Författarcentrum Syd dessutom en uppskattad eftersits på Fria Ordets hus. Det är verkligen välbehövligt att få eftersnack om hållna fördrag, försäljningssiffror, skrivprocess och allt annat vi författare tampas med dagligen. Och så många nya härliga författare det danas! Träffade tre nya vänner igår vars framgångar det ska bli härligt att följa.

23 nov. 2018

Färgglada dagar med eller utan shopping- Bielkes fredagsreflektion 23 november 2018


Färgglada dagar med eller utan shopping

Det är många färger nu: svart fredag, röda priser, vit måndag, grönt bränsle i tanken och en och annan gråmulen vardag.


Diskussionerna går höga, ska man bojkotta kommersiella högtider som black friday, ska man istället satsa på white monday?

För egen del tänker jag passa på att handla det jag behöver om det är nedsatt pris på black friday. Jag ser ingen anledning att avstå det jag ändå hade tänkt att inhandla bara för att det är ett kommersiellt amerikansk påfund. Är det nedsatt pris så är det i mina ögon ett ypperligt tillfälle att slå till. Såklart förstår jag motståndarnas tanke: att dylika jippodagar ökar vår begäran att köpa oss lyckliga från vår gråmulna vardag och skuldsätta oss än mer och blir ännu olyckligare och bidra ytterligare med att tulla på jordens begränsade resurser och skapa onödiga sopberg. Men för mig som faktiskt sällan handlar passar en svart fredag med röda priser min bruna hand i min lila handske perfekt.

Vad white monday vill göra oss uppmärksamma på är att vi kan tillgodose våra köpbehov på ett hållbart sätt, att köpa second hand, byta med varandra och minska den onödiga konsumtionen. På så sätt finns det ju egentligen ingen konflikt mellan de två veckodagarna. Man kan liksom både köra svart på fredagen och vitt på måndagen. Men lite lustigt är det, första gången jag såg begreppet fladdra förbi på min tv-skärm tänkte jag: det där är väl inte så svårt att åstadkomma för de festa av oss. Jag associerar till något helt annat. För mig är en vit måndag en alkoholfri måndag.

Så för min del blir det både svart fredag med röda priser, vit måndag med grönt tänk mitt i den gråmulna vardagen som faktiskt är fylld med regnbågens alla kulörer.

Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 23 november 2018

20 nov. 2018

BIMA-förlag säljer ljud-, och eboksrättigheter till SAGA Egmont



Idag 2018-11-20 är kontraktet är påskrivet och klart. BIMA-förlag säljer rättigheterna till SAGA Egmont i Danmark för titlarna "Självkänsla när introverta och extroverta möts" och "Kärlek när introverta och extroverta möts" av Marita Lynard. 

Inom kort finns båda titlarna som e-böcker och som ljudbok finns snart också "Självkänsla när introverta och extroverta möts"

Detta är första gången som jag handlar med rättigheter i internationell miljö. Glad och stolt, både för min egen och Marita Lynards del!