Ibland stöter man på en blivande författare som har allt

 

Emellanåt trillar det in ett riktigt bra manus i inboxen på BIMA-förlag, då och då kontaktar en riktigt lovande författare mig för coaching och med jämna mellanrum får jag nys om en persona som jag vet har rätt mindset till den moderna förlagsvärlden och dess snabba förändringar.

Väldigt sällan kombineras de tre kategorierna i en och samma person, men det hände i vintras. Joanna Belghith från Karlstad i Värmland ringde och vi hade ett antal samtal om författarskap, utveckling och möjligheter. 

Joanna Belghith, författare i vardande

Direkt förstod jag att den här kvinnan som man kan kan kalla debutant har vad som krävs. Hon har ett bra manus som hon är genuint intresserad för att förbättra, hon har en grundad personlighet som gör henne redo för vad ett offentligt författarskap innebär och hon har realistiska och jordade uppfattningar om sig själv, sitt manus och är öppen för att våga ge sig in på arenor som hon inte besökt tidigare.

Nu är hennes manus Almost Home, färdigt. En fullmatad berättelse om toxiska relationer och narcissism som speglar våra mänskliga drivkrafter att både förgöra och bygga upp igen. Manuset är skrivet på engelska och jag och Tina Back har coachat henne genom eld och vatten och resultatet har blivit ett fantastiskt bra manus som jag hoppas snart kommer att publiceras. 

En av frågorna som Joanna ställde till mig var: Hur börjar man ett författarskap? Jag svarade att en bra start kan vara att välja en plattform på social medier och satsa på att föra fram budskapet där. Det passar ypperligt eftersom Joanna inte skriver allmän skönlitteratur utan har ett specifikt ämne som sas är lätthashtaggat. Ett intressant och aktuellt ämne som handlar om narcissism, toxiska relationer, könsroller och svårigheter att känna gränser för sig själv och andra. Med andra ord, allmänmänskliga områden som många kan identifiera sig med. Men jag vet inget om sociala medier och kan inget, svarade Joanna. Börja i din egen takt, svarade jag. Du behöver inte ge dig ut på nätet, men du kan hitta dina egna strategier som funkar för dig, som förmedlar budskapet men som ändå skyddar dig själv och du bestämmer helt själv vad och hur och när du vill lägga ut något.

En vecka senare ser jag Joannas inlägg göra succé på TikTok. Smarta, snygga carouselinlägg med rätt nivå på informationen, personliga utan att vara privata och väldig sedda och likade. 

Jag säger bara WOW!

Hennes modesta ton ger en härlig kontrast till alla skrikande röster och informationen och formatet har något att lära oss alla oavsett om vi är berörda av hennes ämne.

Jag ser fram emot att se mer av Joanna Belghith, hennes inlägg och sedemera hennes bok som är skönlitteratur men har självbiografiska och sakprosaisitska inslag. 

Check her TikTok out 

Uppdaterad kontaktinfo

 Bielke von Sydows Kontakta/Anlita mig är uppdaterad

https://bielkevonsydow.blogspot.com/p/kontaktaanlita-mig.html

Foto: Andreas Blomlöf

Det tog mig fyra år att tjäna ihop muminväskan

 

Nu är muminväskan i hamn...

Maj 2022 släppte jag min första låt på Spotify. Det var If It Meant Nothing, en relativt vanlig poplåt med en aning dov underton. Strax därefter släppte jag Jocke och Jonna, ytterligare en poplåt med glad sväng och catchy refräng.

Nu fyra år senare finns drygt 30 spår på Spotify som jag skrivit, sjungit in och producerat. Det är varierande genrer: Spoken word, reggae, 80-tals disco sound. Jag prövar mig fram på den musikaliska stjärnhimmelen.

Jag hade som sikte att kunna köpa mig en muminväska för mina intjänade pengar från Spotify. Väskan jag valde kostade 600 kronor. Det rosa kärleksmotivet med muminmamman och muminpappan som kramas. Väskmodellen finns inte längre att köpa, den som liknar mest är en necessär för 400 kronor.

Det tog alltså fyra år att tjäna in 600 kronor på streamsen från Spotify, det är inget man blir fet av direkt. Jag visste inget om musikindustrin eller musikbranschen för fyra år sedan. Jag har lärt mig en massa såklart och pengarna för en liten indieartist och kompositör finns inte på streamingen från Spotify. Den finns på helt andra håll genom exempelvis liveframträdanden, STIM, SAMI med flera. Men det är en roligt grej att notera att jag nu har kommit fram till mitt väskmål. Det tog fyra år, väskan finns inte längre men min musik gör det.

Gå gärna in och lyssna, hjälp mig att sätta nästa mål, kanske satsa stort på en muminryggsäck till nästa gång.

Min artistpersona på Spotify Miss Red van Vaarlook

Det här med STIM... 2,9 miljarder år 2025!

 

Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå, STIM är verkligen en verklig vän. De håller reda på allt - vem som har spelat min musik, vem som har uppfört min musik, var i världen den har spelats, när den har spelats och allt där emellan. Det enda jag behöver göra är att registrera mina verk på deras hemsida. Och det är så pass enkelt att regga låtar där att till och med jag kan göra det utan att trilla i lösenords-, eller teknikalitetsproblem.

Dessutom har de bra nyhetsbrev där de uppdaterar oss tonsättare med aktuell information om vad som gäller i branschen exempelvis med AI och immateriella rättigheter och skyldigheter. I år, 2026 har de också något som heter Music Camp där man som tonsättare får möjlighet att träffa de riktigt framgångsrika kompositörerna och skapa musik och få ta del av deras kompetens, tips och tricks. Jag själv har blivit uttagen att få delta i helgen 25-26 april i Malmö.

Varje kvartal delar ut de pengar som tillfaller oss tonsättare och jag får en slant varje gång. Inga stora summor, men dock snittar det ett par tusenlappar om året. Och det är det minsann inga småsummor som det svenska musikundret genererar. År 2025 delade STIM ut ofattbara 2,9 miljarder kronor till svenska kompositörer!!! 

Ibland kan man som indieartist och indiekompositör få för sig att ingen lyssnar på ens musik, ingen bryr sig egentligen om mina produktioner, varken hur bra eller dåligt producerade de är, men... Och nu kommer det roliga. 

Rätt som det är får någon nys om din musik, någon som du inte vet dem det är lyssnar, tar upp din musik, arbetar med den och framför den i ett sammanhang du inte ens visste existerade. Detta hände mig i julas. Då tog Scenkonst Västernorrland på Sundsvalls Teater upp min låt New Years Eve, tolkade den och framförde den på sin föreställning "I väntan på Sjulsmäss" av ett antal fantastiska folkmusiker. Det gav mig inga miljoner eller ens tusenlappar i ersättning, men det är ett levande bevis på att skapande kan nå fram till öron på outgrundliga vägar och det är också ett ypperligt exempel på hur musik tjänar sitt syfte genom att utvecklas och berika människor i oväntade sammanhang.

Tack STIM för att du håller koll på allt det där åt mig!

Underbart vad AI kan göra??

 

”Underbart vad AI kan göra!” var en av kommentarerna jag fick när jag la upp den här bilden i flödet på mina sociala medier.

Sanningen? Bilden är 100 % autentisk. Den är tagen under en Spoken Word-performance i ladugården på Björketorp i Ronneby, som en del av Region Blekinges satsning Musik i Udda rum. Här fanns inga prompter, bara jag, en ståbasist och en ”korus” av röster från riktiga kor i bakgrunden. (De hojtade faktiskt så pass starkt att vi fick micka av dem för att de inte skulle överrösta min poetry.)

Och visst, det är en bild från en udda situation så jag förstår att den kan uppfattas som ett montage eller AI-skapad, men det belyser ändå ett problem i AI-eran för vi pratar ofta om risken att vi ska börja tro på det som är falskt. Men en annan lika stor risk, är att vi slutar tro på det som är på riktigt.

Efter att nyligen ha avslutat mina studier i artificiell intelligens vid BTH, med fokus på stora språkmodeller och maskininlärning, har jag fått insikt i hur systemen fungerar. Min hållning bygger därför inte på teknikrädsla, utan på en förståelse för skillnaden mellan att generera och att faktiskt skapa.

När vi börjar misstänka att varje unikt ögonblick – som en improviserad duett med ett gäng kor – är genererat av en algoritm, riskeras det osynliga kontrakt som bygger på ömsesidighet mellan skaparen och publiken. Det mänskliga hantverket bygger på nervositet, modet att misslyckas offentligt och fysisk närvaro – moment som raderas ut när system optimerar istället för att människor försöker.

Kulturkrönika i Blekinge Läns Tidning om AI och Skapandet
Läs artikeln här

De här frågorna upptar mycket mina tankar och jag skriver texter och håller föredrag i ämnet. Artikeln ovan är den första i dagspress där jag utforskar AI:s påverkan på skapandet (Läs artikeln i BLT här). Som professionell kulturutövare i litteratur och musik klurar jag kring det osynliga kontraktet mellan utövare och mottagare och argumenterar för varför det mänskliga hantverket, med ansträngning, tid och kamp, är oumbärligt och vad som händer när vi överlåter den biten av skapandet till AI. 

I slutändan tror jag inte att det är kulturen som behöver oss – det är vi som behöver kulturen för att bli emfatiska och empatiska människor.

Vilka funderingar får du kring skapande och AI?

Min kulturkrönika i BLT: Varför ska vi inte låta AI skriva våra böcker/skapa vår musik?

 

Läs hela kulturkrönikan i BLT

AI kan skriva en roman på en eftermiddag, måla som Zorn och komponera listettor på Spotify. AI kan redan skapa kultur snabbare än de flesta utövarna och även skriva bättre än många författare. Men betyder det att vi ska låta den göra det?

När algoritmer tar plats i kulturlivet behöver vi diskutera varför mänskligt skapande spelar roll. Som författare och musiker har jag gjort många skolbesök. Eleverna och jag har tillsammans skapat poesi som vi på studs har framfört inför åhörare. En övning som kräver kognitiv förmåga, ansträngning och framför allt mod. Att framföra det man skapat är stort, att stångas med rim, allitterationer och ett bestämt versmått kräver sin människa.

När jag ställer frågan ”Varför ska vi inte låta AI skriva våra böcker, skapa vår musik eller måla våra tavlor?” till 250 grundskoleelever, får jag relativt generiska svar. AI har ingen själ, AI kan inte känna och så vidare. Det är också samma svar jag får när jag ställer frågan till AI själv. Men kanske betyder det inte så mycket för kulturkonsumenten vem som skrivit, målat eller komponerat. En bra bok är en bra bok helt enkelt, radioskval är vi redan vana vid och hur man uppfattar ett konstverk är ändå upp till betraktarens öga.

Men, och det är ett stort MEN, om jag och eleverna hade promptat fram vår poesi hade vi inte haft samma tillfredställelse efter vårt framträdande. Vi hade inte varit nervösa och behövt uppbåda allt vårt mod i situationen och vi hade heller inte uppmärksammat skillnaden mellan skriven och talad text. Vi hade inte lärt oss något, vår risk hade varit nära noll.

Läs hela kulturkrönikan på BLT

Min författarturné med kärleken till det skrivna och talade ordet

Vilken fantastisk författar-turné!

Under fyra veckor har jag fått dela med mig av min passion för språk, alfabet, ord och litteratur. Med mitt Skrivande Röster koncept har jag blivit inbokad till olika skolor och litterära sammanhang.

Jag är fylld av glädje och inspiration efter att ha fått möta 250 studerande i olika åldrar och skolformer, från grundskola till vuxenutbildning i Blekinge och Skåne.

Vi har dykt ner i skrivandets magi – från de första idéerna till hur man skriver sin bok på enklast och roligast sätt.

Från att bekanta sig med epitet som - alliteration, rim, och synonymer på olika språk till att skriva poesi i Spoken Word-format och dessutom framföra dem på studs inför mig och de andra åhörarna. Grymt starkt och modigt av er alla! 

Att se hur fantasin har flödat och hur eleverna har vuxit i sin förmåga och sitt mod har varit helt fantastiskt berörande. 
​Dessutom fick de 250 studerande en av mina böcker som gåva som en liten påminnelse och uppmuntran om att fortsätta använda språket och utveckla sig själva i självkännedom och kommunikation. Att bli en egen Skrivande Röst. 

Och som den perfekta finalen fick jag själv äran att stå på scenen i Malmö och avsluta turnén med min egen Spoken Word Performance.