”Underbart vad AI kan göra!” var en av kommentarerna jag fick när jag la upp den här bilden i flödet på mina sociala medier.
Sanningen? Bilden är 100 % autentisk. Den är tagen under en Spoken Word-performance i ladugården på Björketorp i Ronneby, som en del av Region Blekinges satsning Musik i Udda rum. Här fanns inga prompter, bara jag, en ståbasist och en ”korus” av röster från riktiga kor i bakgrunden. (De hojtade faktiskt så pass starkt att vi fick micka av dem för att de inte skulle överrösta min poetry.)
Och visst, det är en bild från en udda situation så jag förstår att den kan uppfattas som ett montage eller AI-skapad, men det belyser ändå ett problem i AI-eran för vi pratar ofta om risken att vi ska börja tro på det som är falskt. Men en annan lika stor risk, är att vi slutar tro på det som är på riktigt.
Efter att nyligen ha avslutat mina studier i artificiell intelligens vid BTH, med fokus på stora språkmodeller och maskininlärning, har jag fått insikt i hur systemen fungerar. Min hållning bygger därför inte på teknikrädsla, utan på en förståelse för skillnaden mellan att generera och att faktiskt skapa.
När vi börjar misstänka att varje unikt ögonblick – som en improviserad duett med ett gäng kor – är genererat av en algoritm, riskeras det osynliga kontrakt som bygger på ömsesidighet mellan skaparen och publiken. Det mänskliga hantverket bygger på nervositet, modet att misslyckas offentligt och fysisk närvaro – moment som raderas ut när system optimerar istället för att människor försöker.
 |
| Kulturkrönika i Blekinge Läns Tidning om AI och Skapandet Läs artikeln här |
De här frågorna upptar mycket mina tankar och jag skriver texter och håller föredrag i ämnet. Artikeln ovan är den första i dagspress där jag utforskar AI:s påverkan på skapandet (Läs artikeln i BLT här). Som professionell kulturutövare i litteratur och musik klurar jag kring det osynliga kontraktet mellan utövare och mottagare och argumenterar för varför det mänskliga hantverket, med ansträngning, tid och kamp, är oumbärligt och vad som händer när vi överlåter den biten av skapandet till AI.
I slutändan tror jag inte att det är kulturen som behöver oss – det är vi som behöver kulturen för att bli emfatiska och empatiska människor.
Vilka funderingar får du kring skapande och AI?
