Den laddade avslutningen

Maria Bielke von Sydow leder läsaren fram till den laddade avslutningen på "Ingmar Bergman kände aldrig skuld" genom att använda sig av en enkel, uttrycksfull prosa och en driven, trovärdig dialog som förhöjer stämningen och för fram huvudkaraktärernas olika personligheter.

Så recenserar Elisabet Brännström Ingmar Bergman kände aldrig skuld i sin bokblogg, Teolindas bittra tårar http://lovisateolinda.blogspot.se/

"Ingmar Bergman kände aldrig skuld" är en ganska ovanlig bok. Maria Bielke von Sydow, som här debuterar, lyckas nämligen med det som många etablerade författare eftersträvar, nämligen att åskådliggöra ett komplicerat händelseförlopp med allvarlig underton på ett enkelt och lättfattligt sätt utan att för den skull bli ytlig. Hon skriver rappt och välformulerat och läsaren lär känna och tycka
om hennes karaktärer, med fel och brister. Bokens underliggande tema är skuld och första kapitlet inleds med att en av huvudpersonerna, Helena, tvingas gå till bårhuset för att identifiera sin döde lille son. Helena slits mellan övertygelsen om att hon bär ansvaret för sonens död och önskan att börja leva på nytt. På en yogakurs i Malmö träffar hon Pär, en framgångsrik författare av självhjälpsböcker med ett stort men bräckligt ego. Både Pär och Helena står inför förändrade livssituationer. Pär försöker handskas med en skilsmässa som han själv bär skulden till och Helena försöker lära sig leva igen tillsammans med sin man och den döde pojkens tvillingbror. Pär och Helena formar ett vänskapsband som håller även utanför gemenskapen på yogakursen. Vi får också följa Sylvia, en duktig och engagerad yrkesvalsslärare, och hennes nye pojkvän, Janne. Sylvia och Janne träffas på en klubb i Malmö och kärleken börjar växa trots att de först verkar vara varandras motpoler. Janne är, som Sylvia först noterar, en "lantis" från Småland och Sylvia själv har efter många år i Malmö blivit en inbiten stadsbo. Helena och Pär möter Sylvia och Janne på en semester i Spanien. De har åkt dit för att koppla av tillsammans med det som finns kvar av Helenas familj, den förstående men trötte mannen Niklas och den döde Robins tvilling, Alvin. Umgänget på semestern fungerar bra och efter hemkomsten bestämmer de sig för att forsätta träffas. Spännande saker börjar hända när man tillsammans spenderar en helg hos Helenas mamma i Småland på den plats där Robin drunknat. Frågan om vad som egentligen hände dagen då han förolyckades börjar komma upp igen och anta nya dimensioner. Maria Bielke von Sydow leder läsaren fram till den laddade avslutningen på "Ingmar Bergman kände aldrig skuld" genom att använda sig av en enkel, uttrycksfull prosa och en driven, trovärdig dialog som förhöjer stämningen och för fram huvudkaraktärernas olika personligheter. Transportsträckorna mellan händelseförloppen är korta och detta bidrar till att öka spänningen i romanen, som är svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa. Det är lätt att engagera sig i huvudpersonerna och man vill gärna veta vad som händer dem efter de totalt oväntade händelser som avslutar boken. Mitt intresse för Helena och Pär växte under tiden handlingen utvecklades och jag ser fram emot att läsa fortsättningen som finns planerad till utgivning i år.