-->
Dokumentärfilm- trovärdigt men inte objektivt sant
Jag ser gärna på dokumentärfilmer. Jag är långt ifrån ensam om det, dokumentärer verkar vara den nya trenden. Kanske söker vi det trovärdiga och nära som kontrast till ytliga sociala medier-verkligheter och bistra nyhetsrapporteringar.
Det
är lätt att tro dokumentärer är sanna, men för att det är
trovärdigt betyder det inte att det är objektivt sant.
Dokumentärgenren
finns i glidande skala från realityserier som Parneviks och
Wahlgrens värld, till att närma sig propagandafilmen vars syfte är
att styra tittaren i en bestämd åsiktsriktning. Jag har själv
blivit filmad för en dokumentär och upplevde att den skulle vara så
autentisk som möjligt men att medlen för att nå dit var väldigt
tillrättalagda.
Vi kan både förföras och förledas av settingen och formatet, men vi bör tänka på att alla klipp och sekvenser är valda
av en särskild anledning, lagda i en vald ordning med vissa delar
bortklippta. Inget har kommit med av en slump. Det förtar inte nöjet
att se på dokumentärer, det gör mig bara medveten om att en sund
skepsis och källkritik behövs lika mycket som i vilket sammanhang
som helst.
Jag
vill också berätta för er som läser att det här är den näst
sista krönikan jag skriver i forumet. I tre år har jag skrivit min
fredagsreflektion och varje gång uppskattat era läsarreaktioner. Nu
har redaktionsledningen beslutat att ta bort krönikan så nästa
vecka blir således den sista.
Hälsar
er härlig påskhelg
Maria
Bielke von Sydow
Bielkes fredagsreflektion 19 april 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar