”Är du helt efterbliven, mamma?” Orden kom med en emfas som bara en tonåring kan uppbringa. ”Det vet väl alla att Einár har dött idag.”, sa min dotter. Där satt jag, i min egen bubbla av coronavaccin och stigande energipriser och hade totalt missat en händelse som fick hela hennes värld att skaka.
En tid senare hamnar jag i ett hetsigt samtal samtal med en vän. Han pratar passionerat om de senaste turerna kring Trump, citerar BBC och analyserar Fox News sändningar som om de vore obligatorisk kvällstittning för alla svenskar. Han förutsätter att jag har sett samma klipp, läst samma trådar och delar hans bild av det politiska landskapet.
Två möten, två världar. Men under exakt samma sol.
För bara ett par decennier sedan levde vi i en helt annan informationsstruktur. Vi tittade på samma linjära TV-program på kvällarna, vi åt i stort sett samma mat och våra traditioner var fast förankrade i en gemensam kalender. Det fanns en sorts kulturell och informativ lägereld som vi alla samlades kring. Vi delade en verklighet eftersom våra källor till information var få och centraliserade.
Idag har linjär TV i princip checkat ut. Istället navigerar vi i personaliserade flöden där algoritmerna serverar oss precis det vi redan är intresserade av. Min dotters värld kan befolkas av rappare och TikTok-trender; min väns värld av amerikansk storpolitik. Det är som om vi har gått från att läsa samma morgontidning till att alla bär på varsin unik, skräddarsydd bok som ingen annan har tillgång till.
Det stannar inte vid nyheterna. Diversifieringen har spillt över på allt. Våra matvanor, som förr var dikterade av säsong och en handfull kokböcker, är nu en global buffé av nischade dieter och egenskapade mattraditioner. Högtider som följde ett givet mönster har blivit personliga projekt där vi plockar och väljer de delar som passar vår egen livsstil. Vi skapar våra egna ritualer, ofta inspirerade av ett hopkok av äldre ritualer, men i ny tappning.
Det finns något vackert i denna frihet, i att vi får vara arkitekter av våra egna liv. Men det finns också en ensamhet i det. När vi inte längre delar samma nyhetsflöden eller traditioner, tappar vi också den gemensamma grunden för samtal. Vi tror att ”alla” vet, men sanningen är att ”alla” bara betyder de som befinner sig i samma algoritm-bubbla. Utmaningen i den här nya världen är att förstå att den andre inte är ”efterbliven” eller oinformerad – de ser bara på en helt annan karta. Vi lever under samma sol, men vi navigerar i olika terränger. Kanske är det viktigaste vi kan göra då är att kliva ur vårt eget flöde och nyfiket fråga: ”Vad ser du i din värld?” För det vi ser som breaking news och absoluta sanningar är ofta bara en spegling av våra egna skärmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar