 |
| foto: Östgård |
Här kommer avsnitt 12 i Julsagan
Lördag
12 december 2015
Snön
som fullkomligt vräkte ned igår kväll blev inte den jättedriva
som Linnea hade hoppats på. Den verkar ha blåst bort. Och inte går
det att göra några snöbollar eller snölyktor av den. Det är
alldeles för kallt för det, det är ingen kramsnö. Men vad gör
det? Det är ändå ett par centimeters snötäcke som man kan göra
änglar i. Linnea gör änglar i hela morfars trädgård.
När
Linnea är tillräckligt blöt om kläderna och snöig ända in i
nacken och det inte finns en enda plätt kvar att göra änglar på
går hon in i
lägenheten och där står morfar Erik med förklädet
på och berättar glad i hågen att nu ska de baka pepparkakor till
lucia som är i morgon och sätta ihop pepparkakshuset och pynta det
med en massa nonstopgodis!
Linnea
tar på sig sitt fina nya lucialinne och ett förkläde och så
börjar de kavla ut den färdiga pepparkaksdegen som de köpt på
IKEA. Morfar tycker nog att Linnea kan spara sitt lucialinne tills i
morgon eftersom han anar att det blir fläckar på det vita linnet.
Men han säger inget om det, Linnea verkar så glad, och det där
rendiademet har hon också på sig. Han tänker att han ska ta ett
fotografi. Han letar efter kameran och hittar den till slut, men det
är ingen filmrulle i kameran så det blir ingen bild. Vad är en
filmrulle för något, undrar Linnea och tar på ett kick en bild i
sin mobil och visar den för morfar. De skickar den till Camilla i
Thailand.
Hur
mycket han än tycker om sitt barnbarn kan han nog tycka att det är
en aning ansträngande att ha Linnea boende hos sig under så lång
tid. Inte för att Linnea är jobbig på något sätt, utan mer för
att det rubbar hans rutiner. Han har egentligen aldrig haft någon
boende hos sig, förutom de korta dagar då Camilla, Cecilia och
Linnea hälsat på honom under somrarna. Då har han tyckt det varit
roligt när de kom men lika roligt när de åkt, för då har han
kunnat komma tillbaka till sina rutiner igen. Morgonradion,
tidningsläsandet och nyheterna på TV:n på kvällarna. Nu när
Linnea är hos honom så länge kan han bara ibland hålla sig till
sina rutiner. Men samtidigt kommer han på att han inte en enda gång
sedan Linnea kommit behövt ta värktabletterna lederna och inte en
enda gång tagit sina sömntabletter. Han har var kväll somnat som
en stock av alla aktiviteter de gjort.
-Vi
har inga pepparksformar, säger Linnea.
De
har jättemycket pepparkaksdeg, fem paket faktiskt. Men inte en enda
form. Men de tar morfars whiskeyglas som passar perfekt till en stor
rund pepparkaka. Och sedan skär Linnea ut egna former som påminner
om Selma, snöflingor, räkor och tomtar.
Hur
länge de än håller på, och hur många plåtar de än gräddar
verkar pepparkaksdegen aldrig ta slut. Det blir alltid restbit, på
restbit på restbit. Och nu har de ingen mer plats att ställa alla
varma pepparkakor. De räknar att de har bakat 179 pepparkakor och
lägger in resten av degen i kylen. Pust, tänker morfar, nu har jag
bakat pepparkakor så det räcker för hela resten av mitt liv.
Egentligen är han trött och vill lägga sig ned och vila, men han
har ju lovat att sätta ihop pepparkakshuset.
Linnea
äter så många varma pepparkakor och dricker kall mjölk till att
hon knappt orkar röra sig. Pepparkakorna smakar så jättegott.
Godare än några andra pepparkakor hon har ätit tidigare. Morfar
äter bara tre stycken. Hon kan inte förstå varför han inte äter
fler nu när de har så många. Vissa har blivit lite brända.
Särskilt de som ser ut som Selma eftersom de är så mycket mindre
än whiskeyglasets pepparkaka och tomtepepparkakan. Men det gör
absolut inget. Alla pepparkakor smakar lika gott tycker Linnea.
Så
kommer hon på att hon inte haft ont i sina öron på flera dagar,
lite kände hon när hon låg i snön och gjorde änglar, men det var
bara lite och nästan inte så man kan kalla det ont.
Morfar
har somnat på soffan och Linnea tänker att pepparkakshuset kan nog
vänta till en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar