12 dec. 2015

12 avsnittet i Vetlanda Julsaga

foto: Östgård
Tänka sig, redan har jag läst halva Vetlanda Julsaga i Julklappskalendern, nu återstår 12 stycken avsnittt och julförberedelserna för morfar Erik och hans barnbarn Linnea trappas upp. Idag bakar de pepparkakor med en deg som aldrig verkar ta slut...
Här kommer avsnitt 12 i Julsagan

Lördag 12 december 2015

Snön som fullkomligt vräkte ned igår kväll blev inte den jättedriva som Linnea hade hoppats på. Den verkar ha blåst bort. Och inte går det att göra några snöbollar eller snölyktor av den. Det är alldeles för kallt för det, det är ingen kramsnö. Men vad gör det? Det är ändå ett par centimeters snötäcke som man kan göra änglar i. Linnea gör änglar i hela morfars trädgård.

När Linnea är tillräckligt blöt om kläderna och snöig ända in i nacken och det inte finns en enda plätt kvar att göra änglar på går hon in i
lägenheten och där står morfar Erik med förklädet på och berättar glad i hågen att nu ska de baka pepparkakor till lucia som är i morgon och sätta ihop pepparkakshuset och pynta det med en massa nonstopgodis!

Linnea tar på sig sitt fina nya lucialinne och ett förkläde och så börjar de kavla ut den färdiga pepparkaksdegen som de köpt på IKEA. Morfar tycker nog att Linnea kan spara sitt lucialinne tills i morgon eftersom han anar att det blir fläckar på det vita linnet. Men han säger inget om det, Linnea verkar så glad, och det där rendiademet har hon också på sig. Han tänker att han ska ta ett fotografi. Han letar efter kameran och hittar den till slut, men det är ingen filmrulle i kameran så det blir ingen bild. Vad är en filmrulle för något, undrar Linnea och tar på ett kick en bild i sin mobil och visar den för morfar. De skickar den till Camilla i Thailand.

Hur mycket han än tycker om sitt barnbarn kan han nog tycka att det är en aning ansträngande att ha Linnea boende hos sig under så lång tid. Inte för att Linnea är jobbig på något sätt, utan mer för att det rubbar hans rutiner. Han har egentligen aldrig haft någon boende hos sig, förutom de korta dagar då Camilla, Cecilia och Linnea hälsat på honom under somrarna. Då har han tyckt det varit roligt när de kom men lika roligt när de åkt, för då har han kunnat komma tillbaka till sina rutiner igen. Morgonradion, tidningsläsandet och nyheterna på TV:n på kvällarna. Nu när Linnea är hos honom så länge kan han bara ibland hålla sig till sina rutiner. Men samtidigt kommer han på att han inte en enda gång sedan Linnea kommit behövt ta värktabletterna lederna och inte en enda gång tagit sina sömntabletter. Han har var kväll somnat som en stock av alla aktiviteter de gjort.

-Vi har inga pepparksformar, säger Linnea.
De har jättemycket pepparkaksdeg, fem paket faktiskt. Men inte en enda form. Men de tar morfars whiskeyglas som passar perfekt till en stor rund pepparkaka. Och sedan skär Linnea ut egna former som påminner om Selma, snöflingor, räkor och tomtar.

Hur länge de än håller på, och hur många plåtar de än gräddar verkar pepparkaksdegen aldrig ta slut. Det blir alltid restbit, på restbit på restbit. Och nu har de ingen mer plats att ställa alla varma pepparkakor. De räknar att de har bakat 179 pepparkakor och lägger in resten av degen i kylen. Pust, tänker morfar, nu har jag bakat pepparkakor så det räcker för hela resten av mitt liv. Egentligen är han trött och vill lägga sig ned och vila, men han har ju lovat att sätta ihop pepparkakshuset.

Linnea äter så många varma pepparkakor och dricker kall mjölk till att hon knappt orkar röra sig. Pepparkakorna smakar så jättegott. Godare än några andra pepparkakor hon har ätit tidigare. Morfar äter bara tre stycken. Hon kan inte förstå varför han inte äter fler nu när de har så många. Vissa har blivit lite brända. Särskilt de som ser ut som Selma eftersom de är så mycket mindre än whiskeyglasets pepparkaka och tomtepepparkakan. Men det gör absolut inget. Alla pepparkakor smakar lika gott tycker Linnea.

Så kommer hon på att hon inte haft ont i sina öron på flera dagar, lite kände hon när hon låg i snön och gjorde änglar, men det var bara lite och nästan inte så man kan kalla det ont.

Morfar har somnat på soffan och Linnea tänker att pepparkakshuset kan nog vänta till en annan dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar