24 avsnittet i Vetlanda Julsaga

Vetlanda vintersaga släpps i januari 2016

en värdig och härlig final i Vetlanda Julklappskalender och Julsagan. 24 dagar i sträck har jag fått förmånen att läsa från Vetllanda Stadshus min julsaga. Lite med sorg i hjärtat är nu sagan slut. Desto roligare att Julsagan snart blir bok med fina fotografier, från en del av platserna i sagan, tagna av Mirja Claesson, kommunikatör på Vetlanda kommun. Boken som kommer att heta Vetlanda vintersaga släpps i januari. Du kan förhandsbok direkt via min mail: bielkevonsydo@gmail.com. Den kostar 99 kr st.

God Jul till er alla, tack för fantastisk uppslutning och många uppskattande kommentarer för min julsaga.

torsdag 24 december, julafton

Till och med de ogoda pralinerna smakar gott

Klockan tjugo i elva möts de vid kyrkan i Vetlanda. Vera står redan på gårdsplanen och väntar. Morfar skyndar fram till henne och tar henne under armen och de lämnar rullatorn kvar i vapenhuset.

Linnea känner på något sätt igen kyrkan de är i. Precis som om hon sett den förut men ändå inte. Så kommer hon ihåg. Hon har sett kyrkan fast från ett annat håll. Hon såg den i mörkret när hon letade efter Selma som slitit sig från promenaden. Kyrkan är fin, Linnea brukar inte gå i kyrkan. Mamma och Cecilia gick inte i kyrkan, de hade som de sa, sin egna privata gudstro. Men ett par gånger hade de varit med dagiset hon gått på innan. Men den kyrkan var inte alls lika fin, och inte fick man gå omkring och ta på alla sakerna där.

-Det finns lekpåsar till alla barn, säger morfar Erik som själv inte verkar så hemmastadd i kyrkan.

Linnea tar en påse men har en känsla av att hon inte kommer att hinna leka med den. De sätter sig nästan längst fram och morfar harklar sig så märkligt. Han försöker viska till Linnea men han har en ganska hög röst för att viska.

-Jo, ser du lilla Linnea, du vet Vera har det ju inte så lätt, hon har ingen egen familj att fira jul med. Så för den goda sakens skull tänkte jag att vi kanske skulle bjuda med henne hem att fira julafton tillsammans. Det finns mat så det räcker till oss alla. Men bara om du tycker det är okej att vi blir en till vid bordet.

Linnea kan inte låta bli att le, hon förstår att morfar har grunnat på att säga det här länge, och han vet ju inte att Linnea redan vet, att Vera och hon pratat om det här för nästan jättelänge sedan.

-Visst, svarar Linnea och så börjar gudstjänsten.

I kyrkan har de en fin krubba och alla barn som är där får välja en av figurerna att delta med i julevangeliet. Linnea vill vara ängel och fastän mamma Camilla tycker att änglar och prinsessor är könsstereotypa roller för tjejer, väljer Linnea ändå en ängel. Det passar extra bra för hon har på sig rendiademet som nästan ger henne en gloria runt huvudet. Hon sitter i kyrkbänken och lutar huvudet bakåt och betraktar de stora kyrkmålningarna högt upp på väggarna och i taket. På väg ut från kyrkan, efter gudstjänsten träffar de tomten, han ser inte riktigt ut som en vanlig tomte men han ger Linnea ett fint paket.

Sigrid och Selma har precis varit på promenad när morfar, Vera och Linnea kommer tillbaka från kyrkbesöket.

-Kom in på ris à la Malta vetja efter er julmiddag, säger Sigrid.

-Bara om du kommer in på lutfisk först, skrockar morfar.

Så sitter de där tillsammans morfar, Linnea, Vera, Sigrid och Selma och äter julmat. Palle kommer också, men har redan ätit så han tittar lite på TV.

När det är dags för julklappsöppning är alla tomtar med var sin tomteluva, alla utom Linnea som med sitt rendiadem är renen som kör tomtens släde. Erik ger Vera ett mycket fint guldarmband. Det hade han velat ge henne för mer än femtio år sedan, men nu var det dags. Av Linnea får han en röd slips. Linnea och Vera tittar på varandra och skrattar. De hade ju kommit överens om det när de träffades på serviceboendet. Att ge morfar en annan slips än, som Vera sa, den där hemska Kalle Anka-slipsen med Toyota-reklam. Linnea ger Selma sitt stora tuggben och hon ser att tuggbenet är lika långt som Selma själv, men att nog Selma blir glad ändå, fastän hon knappt kan öppna munnen så mycket att hon når om tuggbenet. Till Palle ger hon ett av sina bästa gosedjur och får av honom ett paket Ballerinakex.

Morfar förstår vad det var som känts så tomt och fel innan i lägenheten. Det var det här goda sällskapet, kärleken och vännerna som saknats. Inte julpyntet. Han blir så rörd att han faktiskt fäller en tår när han håller Linnea och Vera i handen och tackar för sin fina slips. Men när han ska torka sig om kinden för att dölja sin gråtmildhet hugger det tag av smärta i armen, han hade glömt bort sitt gips. Vera stryker honom över kinden och tåren försvinner. Det var den varmaste hand Erik hade känt på många år. Och så börjar han sjunga den där sången igen. Samma sång som han sjöng vid sjön när han och Linnea besökte Sigge kista. Sigrid berättar att den heter ”As time goes by”.

Erik är så tillfreds och harmonisk som han aldrig varit. Om man bortser från Palle, är han omgärdad av idel kvinnor, Sigrid, Selma, Linnea och så Vera. I Aladdinasken är det bara de ogoda pralinerna kvar, men Erik äter med glädje flera stycken. Det är är världens bästa jul.

Linnea och Palle går ut och leker efter julklappsutdelningen och julmaten. De springer bort till Forngården och smäller sina smällare.

-Du och jag ska alltid hålla kontakten, säger Palle. Vi kan skypa!

Linnea känner att hon inte alls saknar grillade räkor på stranden, utan att detta är hennes bästa jul någonsin. Hon är alldeles, alldeles lycklig.

-Klart vi ska skypa, säger Linnea och ger Palle en puss på kinden.

Palle blir alldeles röd i ansiktet men det syns inte för det är mörkt ute.

Så blev det en helt fantastisk jul i Vetlanda för Linnea, Erik, Sigrid, Selma, Vera och Palle. Tack vare nya bekantskaper, spirande kärlek och ett och annat äventyr!