13 juni 2016

FANTASTISKT Boken Det är Aldrig För Sent är nu skickad till tryck

Anna-Kari Lauréns kortnovellbok Det är Aldrig För Sent är nu skickad till tryckeriet i Stettin, Polen. Efter härlig guidning av Bozenna Stålnacke, på Booksfactory angående inbäddade typsnitt med mera har filerna landat hos boktryckarna i Polen.
Det är så underbart och samtidigt väldigt pirrigt. Det är en sådan ovanlig känsla och erfarenhet att ligga före i tidsschemat så man nästan bara av den anledningen blir nervös :-) Å andra sidan ligger jag något efter i tidsschemat med de andra två fantastiska produktionerna från BIMA-förlag, så det kanske jämnar ut sig :-)
Om ett par veckor kommer ett stort antal lådor med böcker hem till mig som sedan ska vidare till Förlagssystem och andra återförsäljare.
Texterna i Det är Aldrig För Sent är så underfundiga, livsbejakande och härligt vemodiga att jag inte kan låta bli att förpublicera en av dem, så att ni inte ska behöva vänta ända till 3 september då boksläppet äger rum i Vetlanda!

Amiral Leopold von Schwartz
Redan som barn hade Leopold von Schwartz en längtan efter ordning och reda, raka rader, sträckta överkast och välputsade skor. Yrkes- valet var självklart och han utövade detsamma med oklanderlig precision och disciplin.

Leopolds hustru Helena var av den rustikt, nordiskt tillyxade typen och skred fram i herrgårdens alla salar i fil likt en Lucia. Helenas kapital låg i gott förvar på banken men hennes passion var fullblods- hästar och hamburgare med ost och bacon.
Tillsammans hade de sonen Johannes som eklaterat sin förlovning med Charlotte Hjelm och som om 4 veckor, just i kräftfiskartider, skulle vigas nere på bryggan belägen i ägornas södra del.

Helena satte in en miljon kronor i gossens namn för att försäkra sig om att en smek- månad av rang skulle bli av.

Amiralen däremot låste in sig i östra flygeln och syntes inte till på en vecka. Hushållerskan levererade brickor med mat och dryck utanför dörren. Leopold tycktes uppslukad av tillverkning av bröllopsgåva eller löste han bara korsord kanske?

På självaste bröllopsdagen, sist av alla i raden av gåvogivare, överräckte Leopold sin gåva till brudparet. Ur en vacker inslagen kartong drog Johannes och Charlotte med gemensam ansträngning ut en ...... väggbonad. Den var kraftfullt broderad med starka, varma färger och vallmo, blåklint och vildrosor trängdes runt den vackert broderade texten.

Alla i rummet tystnade.

Hur kunde han, med sina strama mustascher, putsade skor och sträckta överkast kunnat åstadkomma något sådant? Men faster Selma visste. Sommarloven med Leopold framför brasan under regniga dagar hade satt sina spår. 

Med nål och garn kan man säga mycket. Att man älskar sitt barn till exempel. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar