 |
| Snart är den här- boken Svampdrömmar |
Från mycel till manuskript – den mänskliga resan bakom svampboken
Det finns en alldeles särskild sorts lättnad i att nå den punkt där ett projekt, som upptagit ens tankevärld i över ett år, äntligen är ”satt” och nästan färdig. I 14 månader har arbetet med min och Birk Anderssons svampbok pågått – en tid fylld av diskussionsexkursioner, litterära artbestämningar och sena kvällar vid skrivbordet. Nu när layouten är klar och boken har fått sin form, återstår bara det där underbara ”småpillet”. Gillar vi det grafiska gränssnittet, håller fotona publiceringsbar kvalitet, ska vi variera sans seriff med serifftypsnitt? Det är i dessa sista detaljer, de små korrigeringarna och finputsningarna, som man verkligen hinner njuta av vad man faktiskt har åstadkommit. Inte alla faser av en bokproduktion är lustfyllda, det finns gott om faser som mer känns tragglande, cirkulära och kämpiga, men nu när texterna är satta är det lagt kort ligger. Vi ändrar inte i våra texter längre. Nu får de stå som de står. De kan säkert bli ännu bättre men en dela av att förlägga och skriva böcker är att bestämma sig för att enough is enough. Och det är det nu.
Samarbetet som kraftkälla En stor del av glädjen i detta projekt har varit samarbetet med Birk Andersson. Som professionell kulturarbetare vet jag att den kreativa processen kräver både lyhördhet och integritet. Att skriva en bok tillsammans innebär att man behöver ta hänsyn till medförfattarens åsikter och perspektiv. Det är i friktionen mellan två olika röster som de mest intressanta tankarna föds. Det påminner mig om mina tidigare reflektioner kring hur processen är kulturens hjärta; det är i laborationen och det gemensamma sökandet efter rätt ton som värdet ligger. Det som började som en bok har, likt ett underjordiskt mycel, förgrenat sig i oväntade riktningar. Det har blivit en kommande ”svamphit”, en performance och slutligen själva boken. Denna tvärvetenskapliga utveckling av vår process har varit djupt analog och mänsklig. Att få lämna de stora dragen bakom sig och nu gå in i slutfasens ”småpill” känns som en seger för det hantverksmässiga skapandet.
Att boken nu är satt innebär mer än bara att texterna är på plats. Det är ett bevis på att mänsklig uthållighet och samarbete skapar en resonans som ingen algoritm kan kopiera. Snart är svampboken ute i världen, buren av 14 månaders arbete, en svamphit och en varm känsla av att processen – med alla sina förgreningar och processer – är precis så rolig som kultur ska vara.
