14 apr. 2017

Bielkes fredagsreflektion 14 april

För en sådär 40 år sedan när jag växte upp på Torngatan i Vetlanda var långfredagen verkligen en lång fredag. Det var så tråkigt, stillasittande och andäktigt att tiden nästan gick baklänges. Alla affärer var stängda, inte ens kyrkkiosken var öppen. Det enda som visades dagstid på tv var filmen om Jesus vandring mot Golgata. Man skulle dessutom vara tyst och inte göra väsen av sig denna dag. Som om man skulle införliva Jesus lidande på korset. Hela långfredagen kändes som en egen vandring mot Golgata. Men istället för korsfästning som väntade Jesus väntade för mig påskafton med det efterlängtade påskägget. Med dagens mått mätt var det nog inte mer godis än en vanlig lördag, men det var något speciellt med påskgodiset. Anton Bergs chokladdragerade mandelmasseägg, de chokladdoppade kycklingarna av marsipan smakade underbart och fanns enbart i påskägget.

I dag är läget ett helt annat, de flesta dagligvarubutiker är öppna, även om de stänger lite tidigare. Påskgodis går att köpa vid andra årstider och långfredagen går inte alls lika långsamt. Tvärtom är det första sommarstugehelgen med bortstädning av muslortar, spindelväv och mullvadshögar. En ovanligt intensiv dag faktiskt. Och många fler kanaler finns det, så inte är man hänvisad till Jesusfilmen om man vill se något på tv.

Jag lägger ingen värdering i nu och då. Jag föredrar inte den långsamma fredagen framför den städande långfredagen. Men en sak ligger mig lika varmt om hjärtat såhär 40 år senare, och det är påskgodiset. Jag är barnsligt förtjust i Anton Bergsäggen, marsipankycklingarna och allt det där andra söta som till den här helgen kommer i fågelformat. Så på så sätt är långfredagen fortfarande en lång dag för påskägget kommer inte förrän på påskafton.

Vilka minnen har du särskilt förknippade med långfredagen?

Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar