För en sådär 40 år sedan när jag
växte upp på Torngatan i Vetlanda var långfredagen verkligen en
lång fredag. Det var så tråkigt, stillasittande och andäktigt att
tiden nästan gick baklänges. Alla affärer var stängda, inte ens
kyrkkiosken var öppen. Det enda som visades dagstid på tv var
filmen om Jesus vandring mot Golgata. Man skulle dessutom vara tyst
och inte göra väsen av sig denna dag. Som om man skulle införliva
Jesus lidande på korset. Hela långfredagen kändes som en egen
vandring mot Golgata. Men istället för korsfästning som väntade
Jesus väntade för mig påskafton med det efterlängtade påskägget.
Med dagens mått mätt var det nog inte mer godis än en vanlig
lördag, men det var något speciellt med påskgodiset. Anton Bergs
chokladdragerade mandelmasseägg, de chokladdoppade kycklingarna av
marsipan smakade underbart och fanns enbart i påskägget.
I dag är läget ett helt annat, de
flesta dagligvarubutiker är öppna, även om de stänger lite
tidigare. Påskgodis går att köpa vid andra årstider och
långfredagen går inte alls lika långsamt. Tvärtom är det första
sommarstugehelgen med bortstädning av muslortar, spindelväv och
mullvadshögar. En ovanligt intensiv dag faktiskt. Och många fler
kanaler finns det, så inte är man hänvisad till Jesusfilmen om man
vill se något på tv.
Jag lägger ingen värdering i nu och
då. Jag föredrar inte den långsamma fredagen framför den städande
långfredagen. Men en sak ligger mig lika varmt om hjärtat såhär
40 år senare, och det är påskgodiset. Jag är barnsligt förtjust
i Anton Bergsäggen, marsipankycklingarna och allt det där andra
söta som till den här helgen kommer i fågelformat. Så på så
sätt är långfredagen fortfarande en lång dag för påskägget
kommer inte förrän på påskafton.
Vilka minnen har du särskilt
förknippade med långfredagen?
Jag hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar