Att vara omtyckt och eftertraktad är inte alltid så kul - Bielkes fredagsreflektion

Jag har en stor svärm av beundrare efter mig!

I Sverige finns cirka 30 000 insektsarter. Det är rätt många och det verkar som om en majoritet av dem finns vid min sommarstuga. De är gråa och bruna, med spröt och utan spröt, vingbeklädda och krypandes. En del är vackra, exempelvis fjärilssorten Amiralen som är enormt ståtlig.

Men de flesta verkar vara sådana som flyger in i hårbotten, biter en, förföljer en, suger blod och surrar illavarslande omkring en. De verkar dessutom har en förkärlek till just mig. Sitter vi i sommarstugan verkar alla insekter flockas runt mig. Jag får fler myggbett än de flesta och i just mitt glas dimper det ner en bålgeting. Ibland kan det kännas som om jag är förföljd. Om insekterna har en förkärlek till mig så har jag en särskilt aversion mot dem, kärleken är så att säga inte besvarad.

Ett särskilt traumatiskt minne jag har är när jag som barn blev biten av en broms under en semester i Norge. Bromsen, gul och otäck bet sig fast i min ankel och släppte inte taget. Det gjorde så ont att jag blev alldeles panikslagen och tappade min tandställning rakt ner för de branta bergen vid Bergens kust. Redan som barn älskade insekterna mig.

Nog vet jag att de har en viktig funktion i ekosystemet, vida viktigare än människans både som mat till andra djur och som pollinerare, men det hjälper liksom inte. Otaliga flugor på maten, inande knott och aggressiva getingar kan helt enkelt förstöra min sommardag och jag börjar längta efter vintern.

Jag vet också att vi i Sverige är förskonade mot riktigt giftiga insekter, här finns inga malariamyggor eller tsetse-flugor. Och om man betänker att det faktiskt finns en miljon insektsarter i världen så existerar enbart ett fåtal av dem i Sverige. Men det hjälper liksom inte. Det mesta med sommaren är underbart men insekternas intåg är det inte. Inte enligt mitt tycke.

Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 2 juni