Om katten själv får välja...
Om katten själv får välja lämnas den inte ensam kvar i augusti i den hyrda sommarstugan utan mat, kärlek och tillsyn. En självklarhet kan tyckas.
Skaffar man ett husdjur behöver
intentionen vara att man gör det på livstid, djurets livstid. En
självklarhet kan tyckas.
Man skaffar inte husdjur som ett
tidsfördriv och sysselsättning åt ungarna för att man som
förälder ska kunna ägna sig åt vuxenaktiviteter under semestern
och slippa barnpassning. Även det en självklarhet kan tyckas.
Ändå lämnas ett stort antal katter
vind för våg när sommaren är slut. Det vittnar personal på
djurrättsorganisationer och katthem om varje år.
Hur tänker man som vuxen när man
skaffar sig en sommarkatt? Att någon annan får ta hand om djuret
när det inte längre är kattungegulligt? Förlitar man sig på
talesätten att katten har nio liv och att den alltid landar på
fötterna efter ett fall? Eller bryr man sig inte alls utan ser
katten likt en uppblåsbar badkrokodil eller ett uttjänt
badmintonset man kasserar framåt hösten?
Uttrycket: om katten själv får välja
är taget från reklamens värld, en reklam för en viss kattmat. Om
katten själv får välja spelar fabrikatet på maten mindre roll.
Vad som spelar roll är skötsel, omtanke och ett stabilt ställe att
bo på.
Jag avslutar fredagens reflektion med
att minnas den visa ugglan i barnprogrammet Fablernas Värld. Han sa:
Djur är också människor. Det ligger något i det.
Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow
Bielkes fredagsreflektion 1 juni 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar