Hur kunde jag bli så fel?
Jag minns smygrökandet, förstagångsberusningen och den olyckliga kärleken. Jag vet hur det kändes att konstant oroa sig för mensen och den värsta farhågan: att det skulle blöda igenom.
Jag minns hur det var att vara tonårig
tjej.
Idag är jag vuxen och anser mig vara
framåtskridande, klä mig, föra mig och tänka modernt. Använder
sociala medier flitigt och är a jour med tiden.
Mina föräldrar däremot när jag var
tonåring var helt ute och seglade, om ni frågar mig. Jag fick
aldrig de där häftiga skorna, gick i näbbstövlar om vintrarna
till jag hade slutat högstadiet. Fick inte vara ute så länge som
jag ville och mina föräldrar klädde sig, förde sig och tänkte
INTE modernt, om ni frågar mig. Jag var missnöjd med det mesta och
kände sällan att mina föräldrar stod på min sida.
Jag har accepterat mina egna
tonårstjejers skoval, dvs att ha ankelsockar och svindyra
gymnastikskor mitt i smällkalla vintern. Jag låter dem hänga med
sina kompisar trots att klockan passerat sent. Jag pratar med dem om
blommor och bin och förstår alla känslor som rusar genom kroppen.
Ändå har jag blivit helt ute och det
mesta jag säger möts med trötta eller ilskna blickar. Mina två
tonårstjejer suckar och stönar. De tjafsar emot och möter varje
förslag med motstånd.
Ibland är jag dock lite rätt. När
min e-postadress behövs för att de ska skaffa konto på facebook
eller när de får röda oidentifierade utslag i pannan. När
kläderna behövs tvättas, mat lagas eller när de behöver skjuts,
då kan jag för en sekund bli helt rätt. Men det går snabbt över.
Jag är framåtskridande, tror att jag
klär mig, för mig och tänker modernt. Använder sociala medier
flitigt och anser mig vara a jour med tiden. Ändå är de missnöjda,
anser mig vara gammaldags, ha fel klädstil, tänka trögt och vara
helt kass i cyberspace. Med den enda skillnaden för cyberspace, som
inte fanns när jag växte upp, tycker de exakt likadant om mig som
jag tyckte om mina föräldrar.
Hur kunde vi bli så fel, vi föräldrar?
Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow
Bielkes fredagsreflektion
Säkert för att ni är just föräldrar. Mamma och pappa måste vara mossiga, ju ;-). En annan vuxen, som kan vara intill förväxling lik dig, då är det ändå inte samma sak. Alls.
SvaraRaderaja ethel du har helt rätt. precis så verkar det vara. förälderns lott är ofta mycket otacksam, periodvis i alla fall. de flesta delar den erfarenheten, men jag trodde i min enfald att jag inte skulle ses som mossig av mina barn. men är helt uppenbart inget undantag. :-D
Raderatack för din kommentar