Tröttsamt domarprassel i match Mif-Bofors
Ja egentligen heter de inte Bofors längre utan Karlskoga. Men det sitter som ett munminne att säga Bofors, särskilt nu när Karlskrona också spelar i Allsvenskan så blir det snubblande lika och lätt att förväxla. Så än så länge skriver och säger jag Bofors.
Kvällens match böljade fram och tillbaka. Intensivt spel från båda lagen som turades om att föra. Trots tvåmålsledning slutade tillställningen 3-5. Resultat säger som bekant egentligen inget om spelkvalitet eller rättvisa segrar. Bofors var värda sin seger, men det var Malmö också och båda spelade kvalitetshockey. Så väl genomförd match, killar, faktiskt den bästa spelmässigt sett som jag varit på denna säsong. Att förlora efter hård kamp mot (i nuläget) tabellettan är ändå inte fy skam.
Men jag säger som jag sagt innan- TA INTE UT MÅLVAKTEN när det är två minuter kvar. Särskilt inte om lagen är så jämbördiga som i kvällens match. Mif skulle gott och väl ha kunnat kvitterat, till och med tagit ledningen på de där återstående minuterna. Fördelen med spel 6-5 överväger inte nackdelen med tom kasse när dessutom rinkens toppspelare är målvakten. Det blev en förlust som svider, svider extra gör den när man vet att det var förra säsongens mifbröder Westerholm som var de största målgörarna.
Vad som är en aning drygt och som tar ner stämningen något denna match är det eviga domarprasslet som tar så mycket tid; diskussioner och oklarheter, granskningar, omtekning på omtekning, gruff mellan spelare som tar lång tid att sära på. För varje gång som det händer tappar man som supporter lite av gnistan och får börja om när väl spelet kommer igång. Ett par gånger per match är väl okej, ibland är det helt nödvändigt men denna match onödigt mycket.
Jens Olsson stod för Malmös enda mål, som i och för sig var ett mycket snyggt mål, denna kväll mot Bofors. Malmö gjorde en bedrövlig insats första perioden och såg ut att flyga som vantar när de konfronterades av BIKarna. Matchen slutade 1-3. Ett resultat Malmö får vara nöjda med.
