En riktig bok, en med hårda pärmar, seriöst innehåll, fyrfärgsbilder och bläddersnöre, det heter säkert något annat men du förstår vad jag menar.
I söndags, på
Pocketshop, Malmö Centralstation stod jag med mina barn och skulle hämta maken vid tåget. Jag har för vana att gå in på Pocketshop, dela ett par ord med den trevliga och kunniga personalen. Vi brukar diskutera våra manus med varandra, skrivprocesser, boktips. Men jag köper sällan något, och i så fall av inte helt ologiska skäl en pocket. Mest lånar jag på biblioteket och får böcker av författarkollegor.
 |
lurad eller hänförd, kanske både och.
|
Så finns den där framför mina ögon och i mina händer.
Bodil Malmstens,
Så gör jag- konsten att skriva, i hårdpärm. Jag blir hänförd och får en sådan lust, lust att köpa och det gör jag. 249 kronor, alldeles för dyrt för min plånbok. Billigare på nätet manar jag mig själv. men nu faller jag för frestelsen och pyntar upp.
Som i vanliga fall när jag läser Bodil Malmsten blir jag både besviken och inspirerad. Besviken för det relativt magra innehållet och den krångliga meningsbyggnaden. Inspirerad för det finns något hoppfullt mitt i svärtan, något som gör det värt att kämpa för livet. Så gör jag är en kärleksbok, en bok av hopp och förtvivlan. En vän i sängen på kvällen, ett leende minne på dagen.
Har läst en tredjedel av boken och ser fram emot ikväll när jag får komma till igen, antagligen blir jag både besviken och hoppfull.
