Stefan Lithners poesi

Stefan Lithners diktsamling
QUO VADIS HOMO,
1993, Per Olaisen Förlag, ISBN 91-971991-4-1

Stefan Lithner är författarkollega och vi hade möjlighet att språkas en stund extra vid Författarcentrum Syds medlemsmöte härom veckan.
Stefan bor i Karlshamn, Blekinge men har rötterna i i Ängelholm, Skåne. Med ett starkt djurlivsintresse har han rest sig om i världen och fotograferat och skrivit om sina upplevelser. Se mer på www.lithner.se/
Det som fångade mig mest är dock den poesi han har skrivit i diktsamlingen QUO VADIS HOMO, (fritt översatt vart är du på väg människa?)
Med Stefans tillåtelse publicerar jag ett par av hans dikter som tilltalade mig extra. Vill du läsa fler av hans dikter som har en stor spännvidd såväl berättartekniskt som innehållsmässigt gör du det på http://lithner.se/index2.htm

A I D S

Gud och jag
vi satt på fjället
Vi sprakade och språkade
om Ditt och datt
som gudar sällan gör
Då sporde han helt kort
”Ska jag stoppa mänskans framfart
och förstörande?”
-Ja gör det Du, sa jag
Gör det gärna om Du kan
Jorden behöver det,
men hur?
Dina trygga gamla knep
som pest och kolera
har mänskorna rått bot på
Du får hitta på nått nytt
-Vad säger Du om AIDS?
-AIDS ja. Jag har provat det
lite långsamt tror jag
men AIDS kan kanske bli nått

ATT LEVA I NUET

Jag stannade ett ögonblick
och tänkte på nuet
ögonblicket varar än

NUTIDSMÄNNISKAN OCH ROMANTIKEN

Romantik

är något man kan drabbas av

om man är ute

för mycket i naturen