foto: Östgård |
Fredag
11 december 2015
När
morfar, dagen efter hundäventyret, ser hur smutsiga och skrapade
Linneas byxor är undrar han vad som hänt.
-Inget
särskilt, svarar Linnea. Men hon förstår att morfar nog kommer att
få reda på vad som hänt av Sigrid så hon lägger snabbt till:
Selma slet sig och jag halkade på isfläckarna vid bäckpromenaden.
Inte
heller morfar blir arg, han säger bara, ja se taxar, ettriga och
envisa hundar. Vi får tvätta både din jacka och dina byxor.
Linnea
och morfar tvättar kläderna, morfar har ett jättegammalt
tvättmedel som
klumpat ihop sig till stora snöbollar. Morfar verkar
inte veta hur man sköter tvättmaskinen. Han vrider på rattarna
fram och tillbaka och funderar på om det behövs sköljmedel eller
inte. Linnea undrar hur han över huvud taget klarar sig själv när
han inte ens vet hur man tvättar sina kläder. Linnea vet på ett
ungefär hur man tvättar. Hon har varit med mamma i tvättstugan
många gånger och även om morfars tvättmaskin inte ser exakt
likadan ut som i hennes tvättstuga visar hon morfar hur hon tror att
rattarna ska stå för att det ska bli rätt. Javisst, skrattar
morfar, du kan så mycket du. Och så börjar tvättmaskinen snurra.
Morfar
berättar inlevelsefullt medan tvättmaskinen snurrar att det spelas
bandy i kväll i Uppsala, som inte ligger så långt ifrån Stockholm
där Linnea bor. Det är Vetlandas stolthet, säger morfar och tar på
sig en gul och svart keps, som spelar där, VBK heter de och de
spelar mot ett lag som heter Sirius. Något bandylag som heter Sirius
har Linnea aldrig hört talas om. Men hon vet vad det riktiga Sirius
är. Det har hon och Cecilia pratat om många gånger. Sirius är den
starkaste lysande stjärnan på himlen. Den ligger i stjärnbilden
stora hunden. Hundar är det bästa som finns. Och så tänker hon på
Selma som inte blivit påkörd eller sprungit bort utan sprungit raka
vägen hem när hon inte hittat Linnea.
-Kom
morfar, säger Linnea, kom ska jag visa dig den riktiga Sirius, den
syns på himlen nu.
Morfar
har fortfarande på sig sin gula och svarta keps och sträcker på
sig lite extra.
När
de kommer fram till fönstret ser de.
Det
snöar, det snöar något helt otroligt mycket. Snöflingorna är
inte flingor utan nästan lika stora som morfars ihopklumpade
tvättmedelsbollar.
Linnea
är som förtrollad av allt som fullkomligt vräker ner från himlen.
Det snöar så mycket att varken Sigrid och Selmas lägenhet på
andra sidan gården syns eller den störst lysande stjärnan Sirius.
Linnea
är så lycklig, så här har det aldrig snöat innan, och för
första gången är hon riktigt lycklig över att hon inte är i
Thailand med mamma och Cecilia. De må ha grillade räkor på
stranden men snöflingor stora som tvättmedelsbollar, det har de
INTE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar