9 avsnittet i Vetlanda Julsaga

foto: Östgård

En strålande kväll med över tre hundra åskådare som lyssnade till Madrigalkören, min julsaga och julklappsutdelningen.  I kväll kändes det extr bra att uppträda i Vetlanda Julklappskalender. Mycket folk, hög stämning och härlig dramatik i Vetlanda Julsaga. här kommer avsnitt 9:

Onsdag 9 december 2015

Eriks bil, han kallar henne Bettan, har hållit stilen i många år. Hon är välvårdad och välservad och automatlådan är Erik extra tacksam för. Särskilt nu när han börjar bli lite åren är det oerhört skönt att slippa växla. Han har inte kört en bil med manuell växellåda på väldigt länge. Men nog hade han hört Bettan hosta på hemvägen, men börjar man som bil närma sig 30 år och rullat 30 tusen mil har man rätt att hosta lite då och då. Lite orolig hade ändå blivit för strax innan Ekenässjön hade Bettan för en kort sekund lagt av helt. Den upplysta panelen hade slocknat och motorn dött. Men som tur var tändes Bettan strax efter och allt var som vanligt igen. Erik hade inget sagt till Linnea, han ville inte göra henne orolig, och han trodde inte hon hade märkt något av Bettans hosta eller motorstopp.

Väl hemma i lägenheten igen hade de pyntat efter bästa förmåga. Linnea hade hela tiden på sig sitt rendiadem med renöron och renhorn. Hon verkligen klädde i det. Med sitt korta rosa hår och den lysande renens öron och horn skickade hon en bild via telefonen till mamma Camilla. Hon tyckte både diademet och frisyren var snygg. Det gladde både Linnea och Erik, mest Erik som var oerhört lättad över att Camilla tyckte frisyren var fin och att hon än så länge inte visste anledningen till varför den nya frisyren kom till.

När de pyntat lägenheten klart och hängt upp glittergirlangerna, ljuslyktorna och de nyinköpta kransarna tar Erik fram lite av det gamla som han inte hade hjärta att slänga på tippen i Flishult. Han kan inte kalla det julkrams, för det är minnen från hans barndomsjular. Det är ett par rådjur i gips och en julduk som hans mamma broderat, med de intrikata broderiteknikerna klyvsöm och klumpsöm som gjorde det olämpligt att ställa något på duken på grund av sin ojämna yta.

Erik tycker ändå det ser tomt

och fattigt ut när han tänder den enda julstjärnan de har i fönstret. En gigantisk spetsig julstjärna i vitt och rött som täcker hela fönstret och lite av fönsterkarmarna också. Han som varit den som velat ha det helt rent från julkrams och sett fram emot en ensam julfri jul, tycker nu att det fattas något i lägenheten, den ser tom och ojulig ut. Han till och med saknar de utklippta granarna i sytråd som brukade hänga på sniskan i fönstret. Han frågar Linnea om hon har några mer önskemål om julpynt men hon tycker det är bra som det är. Och inte har hon några julprydnader med sig för det skulle de ha gjort på fritids under december månad och då är hon ju inte där.

Lite trött efter dagens utflykt till IKEA lägger sig Erik på soffan och vilar. Han är glad för att allt gått bra och att Bettan ville ta dem hela vägen hem. Det är mycket skönt att lägga sig ned, de 24 köttbullarna han åt på IKEA hoppar fortfarande runt i magen och Erik är nära att slumra till.

Men Linnea är minsann inte det minsta trött. Hon är pigg av att ha suttit stilla mest hela dagen och vill gärna göra något. Morfar snarkar på soffan och är inget sällskap direkt.

Då kommer hon på det.

Hon går ut på den inglasade balkongen och tittar om hon ser Selma, det gör hon inte. Det lyser i Sigrids lägenhet men ingen hund syns till. Linnea minns vad Sigrid sagt, kom gärna förbi och ta en promenad med Selma, nu vet du ju vilken runda du ska gå.

- Morfar, jag går över till Sigrid och går en promenad med Selma, säger hon.

- Javisst, svarar morfar som tillfälligt väcks ur sin vila, du kan ju koden till våra hus, funkar det inte ringer du på porttelefonen och så öppnar jag till dig när du kommer tillbaka.

Både Selma och Sigrid blir jätteglada av att Linnea kommer på besök och vill ta en promenad. Sigrids lägenhet är VERKLIGEN pyntad, från golv till tak med gammeldags dukar, bonader och ljusstakar. Men tända några fler ljusstakar vill inte Linnea göra.

Det går alldeles utmärkt till en början att gå bäckrundan med Selma. De följer vattnet och Linnea känner igen husen omkring sig.

Men plötsligt vill Selma gå en annan väg. Hon stannar och sätter sig på baken. Linnea vågar inte dra hårt i Selma utan ger efter och följer med en bit på hennes nya väg. Plötligt får Selma väldigt brått och drar till så snabbt att Linnea tappar taget om kopplet. Hon ser hunden springa iväg åt ett håll som hon inte vet något om och rätt som det är ser hon inte Selma mer...