premiär för Vetlanda Julklappskalender

Vetlanda Julklappskalender 2015

Premiären för min Julsaga i Vetlanda julklappsklaender har gått av stapeln. En härlig skara hade samlats för att ta del av underhållningen på Scenkanten, min julsaga och lottdragning av 1000-kronors-julklappen.

Lite nervöst, allt ska klaffa, ljud, ljus, portkoder till stadshuset, min uppläsning, lottdragningen mm. Allt gick perfekt, så roligt det blev. Jättebra ljud som Teknikkompaniet ordnat, oerhört vacker trumpetmusik på scenkanten. Och jag tror att min julsaga fick fäste hos åhörarna. Jag fick flera positiva och härliga uppmuntrande ord av publiken efteråt.

Hela sagan, med lästa avsnitt läser du på http://bielkevonsydow.blogspot.se/p/vetlanda-julklappskalender.html

första avsnittet har du här:

Tisdag 1 december 2015

Morfar Erik har med glädje vänt ryggen till julen. Han har med glädje vänt ryggen åt traditionellt julfirande. I år ska bli hans första år utan sötsliskig glögg med avsaknad av alkohol, pepparkakor och oskållad mandel. Det blir inget krystat luciafirande, inga trasiga julljustakar, och inga utklippta pappersgranar med sytråd i toppen som hänger på sniskan i fönstren.

Det blir heller ingen dyr julgran som barrar trots vatten med sockerbitar i foten. Den lilla bordsgranen i plast med inbyggd ljusslinga duger alldeles utmärkt. Inga välmenande slipsar eller förmenande gåstavar i julklapp.

I år, för första gången ska morfar Erik få spendera sin jul precis som han vill, äta alla goda praliner i Aladdinasken och slänga de otäcka nya sorterna

som med åren blivit allt fler och allt mer ogoda. Han ska med glädje hoppa över den sönderkokta skinkan med saggig griljering. Däremot ska han köpa det äkta vörtbrödet med russin och njuta av lutfisken med den vita såsen. Och den ska han inhandla från restaurangen på serviceboendet där Vera bor. För där vet de precis hur lutfisk ska tillagas och vitsås tillredas. Ha ska fira sin jul själv, alldeles själv, det ska bli så fint. Och kanske ska han, om han är välkommen hälsa på Vera.

Först hade han allt känt sig lite åsidosatt när hans dotter Camilla i våras hade meddelat att hon skulle åka med hela sin lilla familj till Thailand över julen. Som fotograf hade hon fått ett stort uppdrag att göra fotografierna för en livsstilskokbok som ska skildra svenskarna jul i Thailand med koriander i köttbullarna på julafton och dans runt exotiska julträdet på stranden i 30 graders värme, och det uppdraget skulle uppta nästan hela december, inte förrän dagarna innan nyårsafton skulle de komma hem. Men han förstod att det var ett välbetalt uppdrag och han visste också att det inte var helt lätt att försörja sig som frilansfotograf, så naturligtvis ville han inte missunna dem att åka dit.

Den lilla familjen som bodde i Stockholm bestod av Camilla, hennes partner Cecilia och deras dotter Linnea, Eriks förtjusande lilla barnbarn. För lilla Linnea var det också världens största äventyr och det var sista chansen att åka iväg på det sättet, nästa år skulle hon börja skolan och skulle nog inte kunna ta ledigt så länge på en gång. Camillas partner skulle vara assistent under uppdraget och fixa med blixtparasoller och ansvara för matuppläggningarna.

Men hur förtjust han än var i dem alla tre, var jularna ändå rätt påfrestande, och hade blivit alltmer påfrestande för varje år. Det var som om dottern Camilla på något sätt efter skilsmässan från sin man, Eriks numera före detta svärson, ville kompensera den otraditionella nya familjen vid varje högtid med en extra stor dos av traditionella traditioner. Det var alltid, enligt Erik, överdrivet mycket pynt och bak vid både påsk och jul. Och fastän han skämdes för att säga det, tyckte han det var nästan lika skönt när de åkte hem som det var roligt när de kom.

Så den lite bistra känslan att bli ensam kvar i Vetlanda förbyttes relativt snabbt till tillförsikt och förväntan.

Handlingskraftigt hade han rensat ut allt gammalt julbråte som legat och skräpat i källarförrådet och med stor möda sorterat de uttjänade elektriska julljusstakarna för sig och lagt de trasiga pappersstjärnor i brännbartcontainern för sig på Flishults återvinningscentral. Nog hade han tvekat en stund inför de bleknade julkransarna som han och hans saliga hustru alltid brukade hänga på ytterdörren. Men de röda rosetterna i plast hade för länge sedan bleknat till en orange märklig nyans och kottarna i kransen hade en och trillat av och nog var det vackrare att minnas både kransarna och saliga hustrun då allt satt på rätt plats och hade rätt kulör. När det mesta av julbråten var slängt kände sig Erik väl till mods och plötsligt såg källarförrådet mycket större ut.

Och det bästa av allt med den ensamma julen var att han skulle få tända ALLA ljusen på en och samma gång i adventsljusstaken. Något som han alltid, ända sedan han var liten grabb, längtat efter att få göra.

Den gamla ljusstaken i valnötsträ hade han själv snidat som barn. Ofattbart nog höll den fortfarande trots att den åkt fram och tillbaka ur lådorna sedan barndomens tider. Erik betraktade stolt den mörkbruna ljusstaken som redan stod laddad med fyra stearinljus och en tändsticksask vid sidan när telefonen oväntat ringer.

Erik tycker sig nästan höra ett särskilt alarmerande ringande i signalen och han skyndar sig fram för att svara.

Det han får höra i luren får honom nästan att tappa andan...

Hela sagan, med lästa avsnitt läser du på http://bielkevonsydow.blogspot.se/p/vetlanda-julklappskalender.html