Bielkes fredagsreflektion #2
Då och då sitter jag på Oskars fik på MAXI och arbetar. Det är en lagom myllrig miljö för att få intryck i och tillräckligt avskild för att få arbetsro. Jag är författare och jobbar med det skrivna ordet. Fastän jag rätt så ofta håller föredrag och kurser på olika platser och ställer ut på mässor där det finns gott om kollegor och annat trevligt folk, är det ett rätt så ensamt arbete att vara författare. Därför passar det utmärkt att sitta på fiket att skriva.
Men när jag försöker få balans mellan ensamhet och flersamhet lyckas jag färre gånger än jag önskar. Ofta vid de tillfällen jag gärna skulle vilja träffa och språka med trevligt Vetlandafolk, lyfta lite väderfrågor, dryfta lite skvaller, summera veckans händelser och få tips på nya roligheter, träffar jag inte en enda jag känner igen.
När jag däremot kommer klockan fem i sex med andan i halsgropen och
ställer mig i postkön för att skicka iväg en boklåda med sista postbilen, samtidigt som jag har en gratäng i ugnen hemma som bara har en kvart kvar tills den är färdig och barnen behöver äta middag innan de ska till sina idrottsträningar: DÅ!
Då träffar jag människor jag inte träffat på länge som jag mer än gärna vill prata med, jag träffar också minst en person som antingen själv har krämpor eller har en svårt sjuk anhörig och som jag vet behöver prata om sin sorg. Och för att inte verka stressad eller ointresserad lyssnar jag till personen med pratbehov, försöker summera de senaste 25 åren av mitt liv för personen jag inte träffat på lika många år och missar mitt nummer i kön som av en händelse hade hela 13 nummer före mig.
Känner ni igen er? Har ni också med varierat resultat försökt balansera ensamheten med flersamheten, maken, makan, barnen, föräldrarna, vännerna, karriären, fritidsaktiviteterna och maten i ugnen?
Jag hälsar er härlig mellohelg i hänryckningens tid och särskild tur fredag 13 maj.
Maria Bielke von Sydow
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar