Ibland är det de små sakerna som gör skillnad.
Det var ingen trängsel på badplatsen
i Bjädesjö. Knappt 20 grader i luften, molnigt och blåsigt.
Jag har under ett par månader arbetat
både dag och natt med olika manus men är inlämnad och klar med
det. Jag kände mig halvsåsig och lite dyster, efter en intensiv
arbetsperiod blir det lätt så. Därför bestämde morfar och jag
att vi skulle göra en liten utflykt för att lätta upp stämningen.
Vi åkte till mammas grav i Näsby och pyntade, därefter beslöt vi
oss för att köra till våra gamla trakter och bada. I Bjädesjö
utanför Myresjö spenderade jag alla mina barndomssomrar så jag har
badat ett antal gånger i den sjön.
När vi kom fram till badplatsen satte
morfar på sig jackan, sökte lä och hade ingen intention att gå i
vattnet, den enda andra familjen vid badplatsen gick upp för att
fika sin medhavda matsäck. Men jag tänkte: har jag bestämt mig för
att bada så har jag.
Jag gick i vattnet och kände
sandbottnen omsluta mina fötter. Jag vadade i det långgrunda
vattnet tills det nådde magen. Det var varmare i vattnet än i
luften. Sedan simmade jag, långt ut. Det kändes som om jag utan
problem skulle kunna simma till andra sidan sjön. Det var underbart.
Jag tog ut mina simtag så långt jag kunde och kände mig som del av
både himmel och vatten samtidigt. Fantastiskt.
Efter badet fick jag en sådan härligt
avslappnad feeling i både kropp och sinne som höll i sig hela
kvällen. Den ofräscha känslan jag hade innan badet var bortsköljd
i det renande vattnet, allt tungsinne hade sjunkit till botten av
sjön.
Detta badminne jag ska påminna mig om
när vintermörkret ligger kompakt och inga simturer är möjliga.
Ibland är det de små sakerna som gör skillnad.
Jag hälsar er härlig helg,
Maria Bielke von Sydow
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar