Skoningslös sommartorka
Vintern var lång, kall och bister, sommaren likaså fast tvärtom. Torr, het och skoningslös.
Betesdjuren har inget att bete. Det finns verkligen ingenting.
Highland Cattledjuren vid sommarstugan går omkring i beigebrända
hagar och sträcker sina tungor så långt det är möjligt upp mot
träden för att få tag i grenarnas grönska. Jag lider med dem. Jag
och mina barn har stödmatat dem med allsköns klorofyll från vår
trädgård. Det känns obarmhärtigt att inte hjälpa dem när de med
sina vackra koögon tittar suktande på vårt syrenbuskage. Så vi
har klippt av ormbunkar, lönnsly och annat grönt som växer i
närheten och de har tacksam tagit emot det. De har till och med ätit
rabarberbladen som de i vanliga fall brukar rata.
Värmen i sig kan man kanske vänja sig
vid, den kan man ju både gilla och ogilla. Men torkan är på
gränsen till farlig. Vattnet i brunnen börjar bli brunt trots att
det bara är i mitten av juli. Om ett par veckor har det troligtvis
sinat helt. Sverige har sökt stöd i från EU för att få hjälp
med foder och kanske går svenska staten in och stödfryser kött. En
sådan här torka ger konsekvenser i det stora perspektivet, kanske
blir det prisfall på kött i höst och därefter brist på svenskt
kött åren efter. Slakterierna går på dygnetruntskift och har
maxat sin kapacitet. I värsta fall får friska starka köttdjur gå
till kadaverproduktion och paradoxalt nog användas till uppvärmning.
Det är verkligen ett prekärt läge.
Den totala effekten av den extrema
torkan har vi inte sett än, men konsekvenserna sträcker sig långt
över mitt eget personliga perspektiv med självförvållad
vätskebrist och huvudvärk. Den här torkan kommer ge huvudvärk på
ett samhälleligt plan.
Vi som tror på gud får be om regn, de
som kan blidka vädergudarna får dansa om regn och vi alla får vara
extra sparsamma med vattenförbrukning. För lika bister som vintern
var hård, lika skoningslös är torkan denna sommar.
Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow
Bielkes fredagsreflektion
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar