Att förverkliga något man längtat efter i 38 år - Bielkes fredagsreflektion 31 augusti 2018

Att förverkliga något man längtat efter i 38 år

Jag fick frågan, blev det som du hade förväntat dig?

Vad skulle jag svara?

För vad svarar man på frågan om det blev som förväntat, när jag har haft en längtan sedan jag var elva år att göra det jag gjorde, och förväntningarna med årtiondena har varierat.

När jag var ung hade jag en typ av förväntningar som jag skulle beskriva som naiva idolföreställningar med längtan efter specialeffekter. Inget fel med det dock. Naiva föreställningar är lika goda som andra mer mogna.

Sen när jag blivit vuxen och kommit in i arbetslivet fokuserade jag mer på den musikaliska kvaliteten där förväntningarna var skyhöga.

Och efter att jag fått barn kändes det globala och samhälleliga perspektivet med budskapet om medmänsklighet som mest angelägna.

Nu när jag närmar mig femtio år är det nog en samlad idol-, musikalisk-, specialeffektshow med ett tydligt samhälleligt fokus på medmänsklighet jag eftersöker.

Jag var elva år och satt i min källare i Vetlanda och såg ett tv-program som hette ”Flykten över kölen”. Ett program om norrmän som flytt eller misslyckats fly genom de värmländska skogarna under andra världskriget. Bilder på ihjälfrusna människor fångade i flykten i den snörika och iskalla vintern. Till detta gripande bildscenario spelades ”Shine on you crazy diamond” med Pink Floyd.

Där var jag fast. Blev helt fascinerad av den kraftiga musiken och ”Wish you were here” var den första LP-skivan jag köpte på egen hand. Sedan dess har jag följt Pink Floyd, främst Roger Waters som sedermera lämnade gruppen och fortsatte solo. Sedan ”Flykten från kölen” har jag velat höra musiken live men inte lyckats. Förrän nu. Det var dags att se Roger Waters konsert i Köpenhamn.

Jag var så nervöst laddad konsertdagen att jag vaknade helt torr i munnen och jag var på plats på arenan tre timmar innan konserten började. Hela kvällen var magisk. Om det blev som jag hade förväntat mig är svårt att svara på.

Men det var stort, riktigt stort.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 31 augusti 2018

Hur kunde jag bli så fel?- Bielkes fredagsreflektion 24 augusti 2018

Hur kunde jag bli så fel?

Jag minns smygrökandet, förstagångsberusningen och den olyckliga kärleken. Jag vet hur det kändes att konstant oroa sig för mensen och den värsta farhågan: att det skulle blöda igenom.

Jag minns hur det var att vara tonårig tjej.

Idag är jag vuxen och anser mig vara framåtskridande, klä mig, föra mig och tänka modernt. Använder sociala medier flitigt och är a jour med tiden.

Mina föräldrar däremot när jag var tonåring var helt ute och seglade, om ni frågar mig. Jag fick aldrig de där häftiga skorna, gick i näbbstövlar om vintrarna till jag hade slutat högstadiet. Fick inte vara ute så länge som jag ville och mina föräldrar klädde sig, förde sig och tänkte INTE modernt, om ni frågar mig. Jag var missnöjd med det mesta och kände sällan att mina föräldrar stod på min sida.

Jag har accepterat mina egna tonårstjejers skoval, dvs att ha ankelsockar och svindyra gymnastikskor mitt i smällkalla vintern. Jag låter dem hänga med sina kompisar trots att klockan passerat sent. Jag pratar med dem om blommor och bin och förstår alla känslor som rusar genom kroppen.

Ändå har jag blivit helt ute och det mesta jag säger möts med trötta eller ilskna blickar. Mina två tonårstjejer suckar och stönar. De tjafsar emot och möter varje förslag med motstånd.

Ibland är jag dock lite rätt. När min e-postadress behövs för att de ska skaffa konto på facebook eller när de får röda oidentifierade utslag i pannan. När kläderna behövs tvättas, mat lagas eller när de behöver skjuts, då kan jag för en sekund bli helt rätt. Men det går snabbt över.

Jag är framåtskridande, tror att jag klär mig, för mig och tänker modernt. Använder sociala medier flitigt och anser mig vara a jour med tiden. Ändå är de missnöjda, anser mig vara gammaldags, ha fel klädstil, tänka trögt och vara helt kass i cyberspace. Med den enda skillnaden för cyberspace, som inte fanns när jag växte upp, tycker de exakt likadant om mig som jag tyckte om mina föräldrar.

Hur kunde vi bli så fel, vi föräldrar?

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 

Kärlek när introverta och extroverta möts - trycks just nu!

Självhjälpsboken "Kärlek när introverta och extroverta möts", som verkligen gör skäl för namnet självhjälpsbok eftersom den just är en bok som hjälper en själv, trycks nu och är färdig att släppas till bokmässan i Göteborg sista helgen i september.

Boken ger konkreta exempel på hur introverta och extroverta ser olika på konfliktlösning och närhet, och hur de två personlighetstyperna kan mötas i kärlek och nära relationer. I boken finns också flera test att göra som ger vägledning i utvecklingsarbetet.

Förlag: BIMA förlag
Författare: Marita Lynard
Illustrationer: Ann Löfgren
Art Director: Tina Back
Redaktör: Elisabeth Mannerfeldt

Zombie-genen som skyddar mot cancer- Bielkes fredagsreflektion 17 augusti 2018

Zombie-genen som skyddar mot cancer

17 % av mänskligheten dör i cancer. Det är nästan var femte människa. Och trots elefantkliv av medicinska framsteg de senaste decennierna gällande överlevnad och behandlingar är det alltför många som drabbas.

Desto större organism, desto fler celler har man i kroppen. Desto fler celler, desto större risk att drabbas av cancer. Människan har många celler och drabbas därför ofta av cancer. Elefanten är ännu större och borde därför drabbas ännu oftare. Människan och elefanten har ungefär samma livslängd.

Det var ingen tillfällighet att jag använde ordet ”elefantkliv” i sammanhanget, för just elefanten har ett unikt skydd mot cancer. Elefanten har lyckats duplicera genen P53, som ger ett skydd som oönskad cellväxt, inte mindre än 20 gånger. Och har dessutom återuppväckt en annan gen som kallas LIF6 som egentligen är en zombie-gen, dvs en gen som finns, men är sovande och inaktiv. Den genen återuppväckte elefanten för ett antal miljoner år sedan. LIF6 angriper mitokondrierna (cellens kraftstation) om det ändå skulle slinka in en cancersvulst genom det redan kraftiga skyddsnätet. Dessa två gener i samverkan ger ett nästan immunliknande försvar trots att elefanter är det största landlevande däggdjuret i världen och därmed löper den största risken att drabbas av cancer.

Det tål att tänka på.

Elefanter är redan tidigare kända för att ha en hög intelligens, gott minne och en utvecklad empatisk förmåga. Nu vet vi alltså att de även fixat världens bästa cancerskydd också genom att duplicera en viss gen och aktivera en annan zombie-gen.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 17 augusti 2018

Vad har hänt med äggen? - Bielkes fredagsreflektion 10 augusti 2018

Vad har hänt med äggen?

Jag äter 2-3 ägg i stort sett varje morgon. Det är en perfekt frukost och någon har sagt att ägg innehåller allt man behöver för att överleva förutsatt att man lägger till lite fibrer, för det är det enda som fattas i ägg.

Jag lägger försiktigt ned dem i kokande vatten och kokar dem alltid i 6,5 minuter för att få den perfekta konsistensen vilket för mig innebär att vitan precis har stelnat men gulan är helt lös och rinnig.

Tidigt i somras märkte jag att den koktiden inte räckte, vitan blev sådär äckligt vattnig och gulan helt rå. Jag tänkte att det kanske var individuella variationer, att äggproducenten köpt in nya höns vars ägg helt enkelt kräver lite mer tid. Men när samma sak uppstod med de ekologiska ägg jag köper direkt från gården och även med hemskfabricerade burhönsägg var jag tvungen att inse fakta. Äggen i sommar kräver helt enkelt längre koktid.

Så jag la till 30 sekunder så koktiden blev 7 minuter, men det blev samma lösa gegga. 7,5 minuter blev 8- 8,5 minuter. Och först efter 8,5 minuter blev äggen sådär perfekta som de ska vara.

Nu vet alla som är inne i äggkokarvärlden att en skillnad på 2 minuter är en eon av tid. Det kan vara skillnaden mellan hårdkokta ägg och helt grönkokta ägg och åt andra hållet skillnad mellan löskokta och råa ägg. Så två minuters koktid åt en eller andra hållet är en betydande tidsskillnad.

Så vad har hänt? Varför kräver alla ägg längre koktid helt plötsligt? Har det något att göra med den intensiva värmen vi har haft över oss i tre månader? Är det kosmiska förändringar? Kan man börja misstänka att stormakters e-postavlyssning kan ha påverkat äggen till att visa visst kokmotstånd? Konspirationsteoretikern i mig misstänker allt och alla.

Men ändå, seriöst, vad kan detta bero på? Någon som har upplevt samma sak och kanske till och med har ett svar?

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 10 augusti 2018

Sverige förvandlas - Bielkes fredagsreflektion 3 augusti 2018

Sverige förvandlas

Du ser dem överallt. Du hör dem överallt. Som en vind sveper de in och invaderar både stad och land.

Det är musikfestivaler, stadsfestivaler, hantverksfestivaler, folkdansfestivaler. Festivaler av alla de slag. Alla dessa jippon och arrangemang, som dessutom ofta är helt gratis för gemene man att besöka, är den nya livsstilen. Det är världsartister och lokala förmågor, barn som springer lopp, vuxna som skapar världens längsta landgång. Varje stad med självaktning har en egen sommarfestival. Ofta är det påkostade arrangemang som kräver heltidsarbete i förväg för gator ska stängas av och trafiken dirigeras om, bussturer turer ställs in och andra läggs till. Näringslivet ska sponsra, det lokala föreningslivet ska engageras och agera p-vakter, sköta stånd och inte minst ska det städas dagarna efter.

Det är en intensiv period för artister, knallar, baja-maja-uthyrare, ljud- och ljusproducenter och ambulerande tivolin.

Så var det inte när jag växte upp. Då fanns inga gratisfestivaler i närheten. Det fanns Hultsfredsfestivalen och den kostade med den tidens budget mätt stora summor att ta del av. Att få se internationella musikstjärnor gratis var en utopi. Att kommunen skulle bekosta något dylikt var otänkbart.

Sverige har förvandlats till ett jättestort sommarparty och har man tid och lust kan man turnera riket runt på gratisfestivaler. Gratis är gott, men det frestar på i hettan för det är minst trettio grader i skuggan och på något sätt verkar det finnas lika ont om skugga som det finns gott om festivaler.

I skrivande stund sitter jag på Skärgårdsfesten i Karlskrona. Jag har mutat in en plats på en klippö i skuggan. Jag kom tidigt i morse, innan de flesta hunnit vakna. Här sitter jag och lyssnar till festivallivet och tänker inte flytta mig. Platsen kommer snabbt att intas av någon annan genomsvettig festivalfamilj. Men fin är den, förvandlingen som Sverige gjort till ett festivalland.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 3 augusti 2018