-->
Kanske ångrar jag mig
Jag åker till tippen med uttjänta
madrasser, frostspruckna utekrukor och trasiga möbler.
Jag ska flytta och tömmer mitt
föräldrahem som min far byggde för fyrtio år sedan och som jag
har bott i de senaste fem åren. Alla som gått igenom samma process,
vet just vilken process detta är. I huset finns grejor från min mor
som gått bort, min far som i högsta grad lever men som flyttade
till mindre boende och lämnade kvar det mesta. Det finns rester från
min mormors tid. Plus allt det som vi fyra i min nya familj bar med
oss till huset.
Det är en krävande process för varje
sak har ett eget minne. Julgranskulorna, seriealbumen, mora-klockan,
den virkade gardinen, allt är förknippat med något som har hänt,
något som varit och som aldrig kommer igen.
Samtidigt är det en oerhörd lättnad,
inte bara en sten som faller från hjärtat utan ett helt stenröse
som rullar bort från kroppen, desto mindre prylar jag omger mig med
desto friare är jag.
Men så gjorde jag något drastiskt.
Jag slängde alla mina årskalendrar.
Sedan 1985 har jag fört noga
anteckningar över fikor med kompisar, kärlekar, jobbmöten,
hyreskostnader osv. Inte som en dagbok men likväl tidsdokument. Vart
jag än har flyttat har jag tagit med mina kalendrar för jag tänker
att när jag blir äldre har jag något som visar vem jag var.
Inte hade jag behövt slänga dem. De
tar på sin höjd en mindre flyttlåda i utrymmes-anspråk. Jag tror
det handlar om något helt annat. Jag tror att det handlar om att jag
inte längre känner behov av att spara den jag var. Att jag är redo
för att bli någon jag redan är. Jag kanske ångrar mig när jag
börjar tappa minnet. Då kanske det skulle vara skönt att veta att
jag såg SADE i Solna 1989, eller att min första hyra var på 1470
kronor. Kanske har jag gjort något heldumt. Det får tiden utvisa,
men just nu känns det superskönt att ha gjort sig av med den jag var och rikta blicken framåt.
Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow
Bielkes fredagsreflektion 5 oktober 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar