Bilbesiktningsfantasier
Ibland blir jag liten, osäker och rädd. Helt i onödan. Ett sådant tillfälle är när jag ska besikta min bil. Jag åker till bilbesiktningen med andan i halsgropen och laddat positiv energi i flera dagar. Jag känner det som om jag måste vara förberedd på att svara på vilka konstiga frågor som helst. - Har du bytt holabalomojängen nån gång? Inte vet jag, tänker jag, jag vet ju inte ens vad som menas. Eller om den frågar har du smörjt halifaxreglaget nyligen? Ja, sådär fortsätter det i mina onda bilbesiktningsfantasier.
Och jag vet att jag ingen anledning
till att känna den oron, nästan alltid går bilen igenom utan
anmärkning. Bara en enda gång fick jag en ”tvåa” och behövde
åtgärda en detalj och nu har jag dessutom en helt ny bil som
besiktas för första gången så sannolikheten för att något går
fel är minimal.
Men kan ju aldrig så noga veta...
kanske är just min nya bil ett måndagsexemplar av den kalibern att
personalen flockas runt bilen och tar bilder på bilen som de sedan
använder som nöje på sina personalfester.
Känns som domedagen, som jag står
inför Sankte Per och behöver redogöra för mitt liv det senaste
året. Har jag verkligen gjort gott mot bilen? Har jag servat den
regelbundet? Är jag förtjänt av att passera eller får jag gå ut
köksvägen med svansen mellan benen?
Det återstår att se, om två veckor
är det dags...
Jag vet, det här är en helt onödig
noja, det värsta som kan hända är ju en ombesiktning, men ändå,
jag kan inte släppa oron. Är jag helt ensam eller är det fler än
jag som känner denna vånda?
Hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow
Bielkes fredagsreflektion 15 februari 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar