Varför skriver man?- Bielkes fredagsreflektion 1 mars 2019

Varför skriver man?

Då och då får jag frågan vad meningen är med skrivandet. Det är också en fråga jag ställer mig själv med jämna mellanrum. Till vilken nytta är egentligen mina veckovisa småtrevliga krönikor. Är det värt att timtals sitta och fila på scener och karaktärsbeskrivningar till nästa roman. Vad är det för mening med att klura över vilka skrivövningar som ska vara med och i vilken turordning de ska komma i mina skrivhandböcker.

Det finns flera svar, ett av dem är att skrivandet är en konstform som blir bättre med övning. Det kan ge läsare en igenkänningsfaktor och ge livsupplevelser som i sin tur skapar livskvalitet. Ett annat svar kan vara att man använder skrivandet som ventil för de upplevelser och erfarenheter man härbärgerar som annars bara skulle lägga sig som ett lock i sitt inre. Skrivandet blir på så sätt ett en form av självterapi som är helt kostnadsfri.

För egen del är nog det viktigaste skälet till att jag skriver att jag ord för ord, mening för mening definierar mig själv, formulerar mina tankar till teser och ser om resonemanget håller hela vägen. Skriver jag dessutom självbiografiskt definierar jag inte bara mig själv utan identifierar mig själv och ställer mitt liv i relation till andras liv och sammanhang.

Anledningen till att jag fredagsreflekterar över det här är att jag blev tillfrågad av radioprogrammet Karlavagnen att som sakkunnig ge min syn på skrivande, skrivprocess och publicering. Och för att kunna ge sakfasta råd till andra som skriver behöver jag vara klar över hur jag själv ser på skrivande. Och det skadar inte att stämma av sina trosuppfattningar då och då.

Jag vet helt enkelt inget bättre sätt att få mening i mitt liv, än att skriva. Därför skriver jag.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 1 mars 2019