15 avsnittet i Vetlanda Julsaga

foto:Östgård

Morfars äventyrslusta får i 15 avsnittet av Vetlanda Julklappskalenders Julsaga, ödesdigra konsekvenser...

Tisdag 15 december 

Morfar är lika glad i hågen idag som igår. Han är uppe tidigt och gör matsäck med stora köttbulle- och leverpastejmackor och varm choklad i termos.

-Nu ska vi på utflykt, säger morfar glatt. Vi ska vara borta hela dagen, så ta på dig ordentligt med kläder. Vi ska på upptäcksfärd.

Linnea funderar på vad de ska upptäcka och tar på sig den tjocka overallen, mössa, vantar och rendiademet.

Matsäcken har de i morfars gamla jaktryggsäck som inte använts på väldigt många år. Bettan startar direkt och morfar berättar lika upprymt som igår om sin barndoms äventyr och Linnea lyssnar, men undrar ändå varför morfar pratar så snabbt och liksom skrattar åt sina egna minnen. Det är som en helt ny morfar har fötts efter luciafirandet på serviceboendet. Hon undrar om det kanske kan ha något med Vera att göra. Morfar pratar så mycket att Linnea knappt hinner svara, men det verkar inte göra så mycket för han pratar på oavbrutet.

-Här lilla Linnea, säger han när de kommit fram till Karlstorp utanför Pauliström. Här ska vi gå på upptäcksfärd till Sigge kista.

De äter sin matsäck i bilen för båda är redan hungriga. Och så börjar de gå och morfar berättar att här finns en grotta och i den levde det ett rövarband på 1500-talet som var onda och som gjorde en kvinna mycket illa, men kvinnan var smart och utlistade rövarbandet och fick dem alla på fall. Linnea vet inte vad ett rövarband är men förstår att historian är mycket dramatisk.

-Har allt detta verkligen hänt, undrar hon.

-Nja, svarar morfar, det är vad sägnen säger i alla fall.

Linnea vet inte heller vad en sägen är men förstår att det kanske har hänt, eller kanske inte.

Väl uppe på höjden vid sjön har de en vidunderlig utsikt. De stannar båda två och betraktar den vackra naturen. Så gör morfar något Linnea aldrig hört honom göra innan. Han

sjunger en sång. Rakt ut i luften mot sjön nedanför dem. Linnea har hört sången innan men kan inte riktigt minnas från var. Hon frågar heller inte för det verkar som om morfar är lycklig i sin sång. Linnea är också lycklig. Men nu börjar det bli kallt så de går vägen tillbaka till bilen.

-Nu åker vi till Levanders kafé för en kopp kaffe och kringla. Idag vet jag att det är öppet, säger morfar som märker att Linnea blivit lite trött och behöver ny energi.

Linnea och morfar har inte tid att sitta länge på kafét så länge för de har en upptäcksfärd kvar att göra innan det blir mörkt.

De åker många kringelikrokvägar innan de är framme.

-Vi behöver ha ficklampa med oss, säger morfar och det pirrar i magen av spänning hos Linnea.

De är vid Hörnebo skiffergruva och de går vägen ner till gruvan, morfar pratar om allt möjligt igen, men nu är Linnea så fascinerad av det fantastiska och mystiska och de hala spängerna och branta trapporna gör att hon behöver koncentrera sig, så hon inte hör ett ord av det morfar säger.

Plötsligt blir hörs en duns och ett kanande ljud. Linnea vänder sig om och förväntar sig ett spöke eller något annat, kanske ett troll som bodde i gruvan och som kommit till liv och vill jaga bort dem. Det här känns mer spännande än spökhuset på Gröna Lund och detta är på riktigt.

När hon lyser med ficklampan bakom sig ser hon ingenting men när hon riktar strålen mot marken ser hon vad som ligger där.

Det är morfar.

Han har halkat och hans ficklampa har slocknat.

De linkar tillbaka till bilen, morfar stöttar sig på Linnea. Han har inte skadat sig svårt men han har fått en rejäl smäll i höger arm.

De kör hem och morfar är mycket tacksam för att Bettan har automatlåda. Linnea blir lite oroligt för morfar men han bedyrar att han är oskadd.

-Det krävs allvarligare saker än en skiffergruva för att få mig i sänk, skrattar han. Men Linnea ser att han grimaserar med munnen.

Den kvällen får morfar Erik ta trippel dos av sina värktabletter. Attans också, tänker han. Jag som kände mig som tjugo år igen. Det är jag visst inte längre. När han lägger sig i sängen kan han bara ligga på vänster sida och högerarmen värker väldigt.

Hur ska det gå, tänker han. Och lilla Linnea, hur ska han kunna ta hand om henne med bara en arm.