4 avsnittet i Vetlanda Julsaga

foto:Östgård

I en otroligt stark blåst stod ett imponerande antal personer och följde underhållningen på Scenkanten och Vetlanda Julsaga i Julklappskalendern. Här kommer dagens avsnitt, det fjärde i ordningen:

Fredag 4 december 2015

Morfar Erik är på centralstationen i Nässjö och väntar på att tåget från Stockholm ska komma. Han är som alltid i god tid, 45 minuter innan tågets ankomsttid står han där och väntar. Inte för att tåg är kända för att ha tidig ankomst, men ändå, man vet ju aldrig, tänker Erik.

När den första chocken hade lagt sig och han verkligen förstod att han inte skulle fira julen själv i Vetlanda utan istället, nästan hela månaden ha besök av sitt barnbarn Linnea hade först ångrat att

han slängt allt sitt julkrimskrams. Linnea är ju trots allt en liten flicka och skulle säkert uppskatta girlangerna och stjärnorna i fönstren. Men julkrimskrams kan man ju alltid köpa nytt, han hade minsann hört att IKEA redan börjat julskylta i slutet av september, så nog skulle det finnas nya stjärnor att köpa.

Han hade städat hela lägenheten och fått samla ihop det stora pusslet han lagt fram på storarumsbordet. Pusslet med tre tusen bitar som i slutänden skulle föreställa det tyska pampiga slottet Hohenzollern. Var det något han inte ville, så var det att en pusselbit skulle försvinna och lämna en glugg mitt i den tyska himlen.

Annars hade allt med Tyskland varit förknippat med känsliga minnen under hans uppväxt. Morfar Erik är nämligen född 8 maj 1945, den dagen då andra världskriget tog slut. En dag av glädjefylld smärta, du kom till världen som en gåva av fred och kärlek som hans kloka och jordnära moder Erna, brukade säga. Mamma Erna tog sig alltid för bröstet så fort krigets ondska kom på tal. Ingen pratade därefter om andra världskriget när han växte upp, trots att hans mor och far härbärgerade baltiska flyktingar i många år. Människor som blev en naturlig del av hans egen familj.

Men det där tyska slottet på pusslet var rätt fint ändå, trots att det låg i Tyskland.

Slutligen hade han tagit fram resårsängen där Linnea skulle ligga och skruvat upp en sänglampa till henne, då han förstod att hon redan hade börjat läsa böcker.

Han tänkte att de skulle gå och äta på restaurang när Linnea kom, för övrigt hade han inte en aning om hur han och hon skulle fördriva nästan fyra veckor ihop.

Linnea har tjurat hela tågresan från Stockholm, hon sitter med sin bästa nallekompis i knät och tittar ut genom fönstret. Egentligen ser hon ingenting av naturen utanför, det har redan hunnit bli mörkt, istället ser hon spegelbilden av alla som rör sig fram och tillbaka i vagnen och så ser hon mamma som packat med en massa roliga saker som hon och morfar ska göra under julmånaden. Hela hatthyllan ovanför dem är fylld med påsar från leksaksaffären, extrakläder, spel och gosedjur. Och fast mamma har bedyrat att hon ska ringa varje dag och tänka jättemycket på Linnea och att de ska åka på semester till Thailand nästa år, bara de tillsammans, utan jobb, bara tid tillsammans med bad, snorkling och grillade räkor och är Linnea inte alls glad.

Men när hon möter morfar som står på helt fel perrong och väntar på Linnea och mamma Camilla kan hon ändå inte låta bli att bli lite glad. Morfar är så gullig i sin långa beiga rock, hatt och paraply, fastän det inte alls regnar.

Både morfar och Linnea får en massa råd och förmaningar och påsar och resväskor med allt som är viktigt. Linneas öronmedicin, gosedjur, kläder och julklappar att öppna på julafton. Camilla fäller en tår och säger att hon älskar Linnea så mycket att det närapå gör ont av kärlek i hela kroppen. Linnea kramar mamma och tänker på hur många grillade räkor hon och Cecilia ska få äta. Morfar fyller hela bilen med allt och så kör de till lägenheten i Vetlanda i morfars gamla röda bil.

Tur att jag fortfarande kan köra bil, tänker morfar.

Uh, tänker Linnea och tittar ut genom bilfönstret.

Det äter mat på restaurangen och morfar föreslår att det ska bowla tillsammans. Det är ju alltid så roligt, tycker morfar. Linnea äter inte så mycket av sin taco-tallrik och det går bara halvbra med bowlingen trots att hon använder staketen.

När de kommit hem och lyckats få upp alla påsar i morfars lägenhet tycker Linnea att morfars lägenhet inte ser ut som hon minns den från i somras när hon hälsade på. Den ser mycket större ut nu och inte alls så stillastående som hon mindes den. Morfar har bäddat till henne och lagt ut gosedjur som är alldeles nya. Prislappen är fortfarande kvar. Hon plockar upp sina egna gosedjur också och lägger dem i sängen. Morfar tittar på nyheterna på TV och i rummet bredvid ligger Linnea och 27 stycken gosedjur. Det här kanske inte blir så knasigt ändå, tänker Linnea.

När morfar sett klart på världseländet som presenterats honom på TV:n gläds han åt att väderprognosen ändå inte visar mer än ett par minusgrader och att lilla Linnea är så vacker och växer så fort. När han lägger sig i sängen för att sova är det alldeles tyst i lägenheten och han måste gå upp för att se om Linnea verkligen ligger i sin säng i rummet bredvid. Det gör hon och hon sover så gott. Det här kanske inte blir en så knasig jul i alla fall, tänker morfar och somnar innan han ens hunnit tänka tanken på att ta sina sömntabletter.