foto: Östgård |
Torsdag
3 december 2015
Linnea
har minsann hört allt som mamma Camilla har sagt i telefonsamtalet
med morfar. Hon har legat i sin säng och tjuvlyssnat mot väggen.
Linnea vet precis när mamma inte vill att hon ska höra. Ibland
sänker mamma rösten och ibland pratar hon engelska. Linnea låtsas
att hon inte förstår, men så klart kan hon redan engelska ord som
icecream och candy. Men den här gången är det inga sådana ord som
använts.
Linnea
har också förstått att både mamma och extramamma Cecilia har
varit
upprörda och ledsna, ja till och med upprivna och arga. Mamma
brukar få den märkliga rynkan mellan ögonen då. Den syns bara när
hon är arg eller ledsen. De sista veckorna har mamma suttit mer än
vanligt i telefonen och pratat med olika människor som Linnea inte
vet vilka de är. Och den där rynkan, den har funnits där hela
tiden.
Och
nog begriper Linnea vad det handlar om. Det handlar om hennes öron.
Hennes himla, tråkiga, fula öron. Som hon haft så ont i i flera
månader. Fram och tillbaka till farbror doktorn. Klistermärkena som
hon fått efter varje avslutat läkarbesök har blivit så många att
de nu fyller hela garderobsdörren.
Vid
sista besöket hos doktorn hade mammas rynka varit så djup att det
nästan såg ut som om den hade vuxit fast. Och efteråt hade de gått
och fikat på konditori och Linnea fick välja precis vad hon ville,
till och med den största och dyraste bakelsen och det var då Linnea
verkligen insåg att någonting var riktigt fel. Mamma som alltid
ville att hon skulle ta en smörgås eller en sockerfri liten kaka i
vanliga fall.
Linnea
är alldeles förtvivlad. Hon som sett fram emot att resa till
Thailand nästan ett helt år. Ett helt år är nästan som ett helt
liv. I hela sitt liv hade hon sett fram emot resan. De skulle snorkla
och äta grillade räkor på stranden varenda dag. De hade köpt ny
baddräkt, solkräm och skaffat pass. Och nu har allt förstörts på
grund av hennes öron. Linnea önskade verkligen att hon inte hade
haft några öron. Då hade hon kunnat följa med mamma och Cecilia
till Thailand och mått bra hela julen. Hela hennes förskoleklass
visste om att hon skulle åka, alla hade varit sååå avis, till och
med fröken hade varit avis och nu skulle hon inte kunna följa med
på grund av att hennes öron gjorde att hon inte kunde flyga. Linnea
hade till och med låtsats att hon inte hade haft ont i öronen men
doktorn hade ändå sett att hon ljög. För visst hade hon till och
från haft mycket ont.
Nästan
en hel månad, hos morfar, i Vetlanda till på köpet. Vilken tradig,
hemsk jul det skulle bli, utan strand, snorkling och grillade räkor.
Hos
morfar stod tiden nästan stilla, ingenting rörde sig, till och med
tavlorna på väggen som föreställde springande hundar stod stilla.
Hur tråkig skulle inte den här julen bli. Och morfar som knappt
inte hade något julpynt alls, bara några stjärnor i fönstret men
inga blinkande lampor, glitter eller änglaludd.
Morfar
är ju såklart den bästa i hela världen ändå, trots att tiden
står stilla och morfar rör sig långsamt och ibland inte hör vad
hon säger. Linnea älskar verkligen sin morfar och han luktar så
gott..
Men
kontrasterna är stora: istället för en hel månad i Thailand blir
det en hel månad i Vetlanda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar