Jag har för första gången varit på Reikihealing. Jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta, jag hade fått behandlingen i present, men jag gick dit med nyfiket sinne.
Jag fick lägga mig på en brits med
kläderna på, healern la händerna växelvis på min kropp och ovan
min kropp. Hon uppehöll sig extra länge på de ställen hon tyckte
behövde extra energi. I mitt fall var det mitt ena knä, inte så
märkligt eftersom jag skadade mitt ena knä i vintras. Dock var det
andra knäet som behövde extra försorg. Kanske för att det har
fått jobba extra som kompensation för det skadade knäet. Hon gick
igenom kroppsdel för kroppsdel och berättade att hon såg sig själv
som ett medium för energi som strålade via henne ner i min kropp. I
min värld påminde det om kristen helbrägdagörelse med
handpåläggning.
Det hela pågick i 1,5 timme och till
min förvåning upplevde jag inte behandlingen tråkig vid något
tillfälle. Jag brukar annars tröttna efter en kort stund på att
vara stilla. Häromdagen var jag på bio och såg filmen om Björn
Borg och höll på att nicka till efter tjugo minuter.
I slutet av behandlingen bad healern
mig att visualisera att jag gick på en vacker stig bärandes en
ryggsäck. Det var inga problem, jag tänker ofta i bilder. Lite
klurigare blev det när hon bad mig att göra mig av med lasten i
ryggsäcken, slänga in den i en imaginär magisk eld och få
tillbaka den tom. Ryggsäcken i min fantasi var fullstoppad av sedlar
som jag inte hade någon större önskan att bli av med. Hursom,
slängde jag in ryggsäcken och fick tillbaka den, dock fortfarande
fylld av sedlar som bara var lite brända på toppen.
Efter behandlingen kände jag en härlig
lyckokänsla i kroppen, som om jag bar på en massa spännande, ännu
oupptäckta roligheter.
Man får tro på vad man vill, var och
en blir salig på sin egen tro. Reikihealingen gav mig en härlig
upplevelse och jag fick pröva på något nytt och det är nog den
stora behållningen.
Jag hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow