Trubaduren över förväntan - Bielkes fredagsreflektion 27 juli 2018

Trubaduren över förväntan

Jag har en ganska krass inställning till ensamsjungande medelålders män med gitarr. Det blir, enligt min åsikt, lätt patetiskt särskilt om de har egenskrivna låtar i e-moll och H7-ackord. Ofta blir det vad jag kallar ”Lars Winnerbäckvarning”, låtar om eviga vardagstvivel, missade chanser och kaffe som kokat över.

Det var en av sommarens många allsångskvällar. Min gode vän tipsade mig om en trubadur som, enligt honom var klart sevärd. Det var inget namn jag hört talas om förut men enligt min gode vän skulle denne trubadur vara något utöver det vanliga.

Men jag gick dit ändå, egentligen av en helt annan orsak, och fick då höra denne man som välte omkull det mesta jag hört innan.

Hans namn är Ola Aurell och han visade sig behärska både orden och gitarren med bravur. Helt galna, genialiska texter om idrottssupportrar, kvasipsykologi, arbetslivets vedermödor, utseendenojor och så en och annan ekivok rad. Han kunde dessutom spela på ett sådant sätt att kvällen hade haft betydande kvaliteter även utan sång.

Denne herr Aurell visade sig även vara författare och hans bok ”Till bords med herr Aurell” innehåller tänkvärda absurditeter som får den mest svårflirtade att skratta. Jag har fått en ny förebild i mitt skrivande efter denna kväll och efter att ha läst hans bok.

Nu visade det sig att jag var dåligt uppdaterad på humor- och viskonstens himmel. Massor med människor känner sedan tidigare till och gillar denne Aurell som till och med har en egen fanpage på Facebook (där jag nu är medlem). Så jag är som vanligt ganska sent ute när det gäller nyheter, men har du som jag inte hade gjort fram till förrän ett par dagar sedan, sett text- och viskonstnären Ola Aurell har du något att se fram emot.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 27 juli 2018

Skoningslös sommartorka - Bielkes fredagsreflektion 20 juli 2018

Skoningslös sommartorka

Vintern var lång, kall och bister, sommaren likaså fast tvärtom. Torr, het och skoningslös. 

Betesdjuren har inget att bete. Det finns verkligen ingenting. Highland Cattledjuren vid sommarstugan går omkring i beigebrända hagar och sträcker sina tungor så långt det är möjligt upp mot träden för att få tag i grenarnas grönska. Jag lider med dem. Jag och mina barn har stödmatat dem med allsköns klorofyll från vår trädgård. Det känns obarmhärtigt att inte hjälpa dem när de med sina vackra koögon tittar suktande på vårt syrenbuskage. Så vi har klippt av ormbunkar, lönnsly och annat grönt som växer i närheten och de har tacksam tagit emot det. De har till och med ätit rabarberbladen som de i vanliga fall brukar rata.

Värmen i sig kan man kanske vänja sig vid, den kan man ju både gilla och ogilla. Men torkan är på gränsen till farlig. Vattnet i brunnen börjar bli brunt trots att det bara är i mitten av juli. Om ett par veckor har det troligtvis sinat helt. Sverige har sökt stöd i från EU för att få hjälp med foder och kanske går svenska staten in och stödfryser kött. En sådan här torka ger konsekvenser i det stora perspektivet, kanske blir det prisfall på kött i höst och därefter brist på svenskt kött åren efter. Slakterierna går på dygnetruntskift och har maxat sin kapacitet. I värsta fall får friska starka köttdjur gå till kadaverproduktion och paradoxalt nog användas till uppvärmning. Det är verkligen ett prekärt läge.

Den totala effekten av den extrema torkan har vi inte sett än, men konsekvenserna sträcker sig långt över mitt eget personliga perspektiv med självförvållad vätskebrist och huvudvärk. Den här torkan kommer ge huvudvärk på ett samhälleligt plan.

Vi som tror på gud får be om regn, de som kan blidka vädergudarna får dansa om regn och vi alla får vara extra sparsamma med vattenförbrukning. För lika bister som vintern var hård, lika skoningslös är torkan denna sommar.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 

jag är sommartuggare på Boktugg.se

Som en del av en förnäm skara bland förläggare, författare och allmänt smarta och intressanta människor har jag blivit utvald att få gästblogga på boktugg.se denna sommar.

läs hela texten, här kommer länken:
http://www.boktugg.se/2018/07/16/sommartuggare-2018-maria-bielke-von-sydow/

BIMA släpper ny titel - Ny profilbild

I september lagom till bokmässan i Göteborg släpper BIMA-förlag ny titel - "Kärlek när introverta och extroverta möts" av Marita Lynard. Det innebär att bloggens profilbild har utökats med en titel till. 

Härligt!

Längst och kortast - Bielkes fredagsreflektion 13 juli 2018

Längst och kortast

Igår fyllde mina tvillingflickor 13 år. De är långa och granna. Min ena flicka är närmare 170 centimeter lång och jag är vid det här laget kortast i familjen. Jag har levt med mina tjejer i 13 år och åtta månader. Det är en lång tid, hela deras liv faktiskt och en betydelsefull del av mitt liv.

Funderar lite kring uttrycket som jag ofta hör när det pratas om barn och tid: Barnen växer så fort, det var bara en liten stund sedan de var små och tog sina första steg. Tiden går så snabbt, den bara rusar iväg.

Jag tror inte att jag känner eller tänker så. Jag tycker att mina barn har funnits hos mig i eoner av tid, givit mig lärdomar och prövningar jag sällan kunnat förutse och jag tycker INTE att tiden har gått fort. Tvärtom har jag ofta tyckt att den gått långsamt, även när jag tittar i det så kallade backspegelperspektivet. För tiden tillsammans med barnen, först åtta månader inneboende och därefter 13 år i verkliga livet har varit så maxade och fullmatade att jag upplevt att tiden nästan ibland stått stilla.

Jag tänker till exempel på spädbarnstiden då jag och barnens far växelvis var föräldralediga. Den tiden är ju i själva verket bara två år, men upplevd som många fler. Eller deras skolår som varat i sju år. Den tiden upplever jag pågår i ständig rörelse frigjord från tid och rum.

Jag lägger ingen värdering i långsam eller snabb uppfattning av tid, jag bara konstaterar att jag är kortast i familjen och kommer att så vara för all framtid och jag hoppas att vi har mångfald av både långsam och snabb tid tillsammans som väntar.

Det får ta vilken tid det vill.

hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 13 juli 2018

Getingpanik! - Bielkes fredagsreflektion 6 juli 2018

Getingpanik!

Bra sås reder sig själv, ett uttryck jag brukar använda för att peppa mig själv att fixa grejor som jag inte vet hur jag vid första anblicken ska lösa.

Men de senaste dagarna har nästan fått mig att tvivla.

Det började med att jag såg ett getingbo strax ovan entrédörren i huset där jag bor. Jag övervägde först att inte agera utan tänkte att om var och en sköter sitt blir ingen lidande. Men i snabb takt förökade de sig och blev aggressiva.

Det här fixar jag, tänkte jag, men behövde till slut be grannen om hjälp att klättra upp på stegen och spruta gift. Situationen löst, så bra.

Men, samma kväll upptäckte jag ett riktigt stort getingbo till precis utanför min balkongdörr på ovanvåningens sovrum. Snabbt gick jag ut och petade ner getingboet och tänkte att de får skingra sig och sedan tar jag en spade och hivar ner boet i trädgården.

Men, si det gick inte, för de oerhört ilskna getingarna fortsatte att leva i det nu helt öppna boet och började bygga upp det igen. Jag kastade en filt över boet och mosade boet med en hockeyklubba. Getingarna var såklart fly förbannande och de lyckades dessutom flyga iväg med moderkakan och började bygga i husväggen också. Nu hade jag tre stycken getingbon igång på balkongen. Det första som fortsattes att byggas under filten, det andra som var under uppbyggnad i husväggen och det tredje som var deras gamla kupa där ett stort gäng huserade.

Jag och mina barn flyttade ner till källaren och sov under natten. Där var svalt och inga getingar surrade utanför fönstret.

Men, när jag vaknade såg jag att en JÄTTESTOR bålgeting hade flugit in precis bredvid min säng och jag drabbades av totalpanik. Alla som försökt slå ihjäl en bålgeting vet att det inte fungerar med en vanlig flugsmällare. Jag skrek och tappade sansen totalt, men lyckades till slut.

Nu hade jag bestämt mig. Inga fler getingar skulle finnas i min närhet. I komplett stridsmunderingar gick jag upp på tredje våningen och sprutade gift på alla tre bon. Jag kände hur de surrade omkring mig i vrede men jag gav mig inte förrän allt gift i burken var slut.

De signade ner en efter en och genomsvett av rädsla och tjocka kläder tänkte jag, att bra sås kanske reder sig själv ändå.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 6 juli 2018