Om man inte är på bokmässan i Göteborg...

Detta är min krönika om Bokmässan i Göteborg :-)

Om man inte är på bokmässan i Göteborg...

Var är man då? Eller mer intressant; vem är man då? En folkskygg författarloser eller en ubermensch som står över boketablissemangets spektakel?

Mina erfarenheter av bokmässan är delade. Jag har varit där både i rollen som besökare och utställande författare. I båda rollerna har jag mest känt mig förvirrad, uttorkad och stressad. Jag har naturligtvis haft härliga möten särskilt med bokintresserade, förläggare och författarkollegor som jag vanligtvis enbart ser i thumbnailformat på sociala medier. Det är verkligen en härlig känsla att få airen av hela människan. Höra rösten, se dem röra sig och tala, lära känna deras unika uttryck som gör just dem till dem.

Om jag bortser från de positiva mötena så finns det ingenstans som jag känt mig så liten, värdelös som författare och skribent.
I första hallen möts jag av de överdimensionerade tifona från storförlagen med de riktigt stora författarnamnen. Som besökare gick jag mest omkring och letade efter toaletten eller någon annanstans att sätta mig ned. Ofta landade jag på ovanvåningen där olika föredrag ägde rum som jag spontanintresserat kunde sätta mig och lyssna till exempelvis barnbokslitteraturens genusperspektiv eller Lasse Berghagens personliga resa genom livet... Jag upplevde att som besökare hade jag inget riktigt syfte. Jag minglade omkring och kände mig mer ensam än någonsin.

Ett klart syfte på bokmässan hade jag som utställande författare. Jag ställde ut tillsammans med Egenutgivarna, föreningen som samlar indie-författare och mikroförlag. Då blev jag istället fast i vår monter som innehöll intressanta möten och föredrag. Höll föredrag själv och intervjuade andra författare, vi har varit cirka trettio utställare i samma monter. Men att stå på samma plats i fyra dagar med syrefattig luft och i en lokal utan fönster är inte min idé om hur jag bäst optimerar min upplevelse. När jag åkt hem på söndagen hade jag mer boktyngd än när jag åkte dit, dels för att jag sålt urkass och hade massor med egna böcker kvar, men framför allt för att jag bytt böcker med cirka 50 författare vars böcker som jag dessutom lovat recensera. Och till på köpet 500 visitkort i väskan vars avsändare jag kan placera mindre än hälften av.

I år tänkte jag först åka till bokmässan, därefter ändrade jag mig, men så tänkte jag att det nog faktiskt skulle vara kul att IRL träffa de sympatiska människor jag lärt känna på e-basis och beslöt mig för att närvara åtminstone en dag. Dessutom är jag numera ordförande i Egenutgivarna så det är kanske är på sin plats att närvara och heja på och föra fram mina kollegor.

Men så hände det, jag fick för ett par månader sedan en åkomma i höger bröst som misstänktes vara malignt. Operation direkt. Ett 10 centimeters snitt ömmade och värkte. Ändå genomförde jag Vetlanda bokmässa som jag för övrigt både arrangerade och ställde ut på. Släppte min egen nya skrivhandbok Skrivande röster, och skördade och tillredde nya produkter i min nya matserie Blommagårdens Naturgott.

Låter kanske heroiskt men handlar nog mer om egenföretagarens villkor; inget kneg ingen deg.

Bokmässan i Göteborg närmade sig och såret på höger bröst vill inte läka, provsvaren visade inget malignt men inget kändes ändå godartat. Antibiotika med medföljande upprörd mage och svampinfektion i underlivet. Ingen läkning ändå.

Okej.

Det kändes det mindre och mindre lockande att gå med öppet sår på bokmässan i Göteborg och känna varje steg i höger bröst. Tillbaka till kirurgkniven för omoperation och dagen bestämdes till en av bokmässedagarna. Det blir definitivt ingen bokmässa för mig i år.

Sorgligt.

Finns det någon anledning att gnöla över det? I ovanstående stycken har jag ju öst missnöje över Europas största bokmässa. Men det är som lyxen att kunna säga nej till en fest, kan man plötsligt inte närvara börja man istället fantisera om alla missade chanser, för det är trots allt den största folkfesten för författare, förläggare, professionella litteraturutövare, intressegrupper och läsare. Är man dessutom som jag medlem i en massa författargrupper på sociala medier känns det verkligen som om ALLA är där. Man ser allas selfies och monterbyggen och läser den intressanta seminariekatalogen. Då kan jag inte bli annat än avundsjuk, känna mig som en loser och tycka inte så lite synd om mig själv.

Nästa år kanske jag ska åka till bokmässan i Göteborg...