Bielkes fredagsreflektion 27 maj

Bielkes fredagsreflektion #4 27 maj

En skraplott är roligt att få och enkelt att ge. Anta att du köpt en skraplott i present.

Du sitter på 60-års kalaset och ser hur din partners halvsvåger kammar hem storkovan. När han fattar vad som hänt blir han såklart överväldigad och kalaset som förbytt. Han kan nu göra vad han vill resten av sitt liv. Han kan resa, renovera och lösa sina lån från banken flera gånger om. Och där sitter du och är upphovet till halvsvågerns lycka. Du har inget mer än vad du hade innan och ingen juridisk rätt till en enda krona av vinsten. Kanske köpte du till och med en egen skraplott till dig själv i samma veva som du vann exakt noll kronor på.

Blir du glad?

Förväntar du dig att han delar med sig?

Hur kommer er framtida relation se ut?

Hur hade du själv agerat om rollerna var omvända?

Visst önskar vi människor gott, avsikten med att köpa en lott är att göra någon glad med en vinst. Men finns det en gräns för hur glada vi, så att säga, vill att andra ska bli på vår bekostnad? Var går i så fall den gränsen, vid 10 000, 100 000 eller annat belopp? Min erfarenhet är att när det kommer pengar in i sammanhanget blir både vänskap och släktskap hårt prövade. I en av mina romaner vinner huvudpersonen 43 miljoner, det blir en svår prövning för de närmsta.

På söndag är det mors dag och får jag en skraplott som jag vinner på har jag i förväg bestämt att jag kommer att dela summan med min man och våra barn. Det är lite skillnad när man ger skraplotter med vinst till den närmsta familjen. I slutänden ärver man ju dessutom varandra om vinnaren inte hunnit spendera pengarna innan.

Fira mors dag på söndag och köp en skraplott i present om du är redo att glädjas åt att mor vinner storkovan och låter henne spendera den precis som hon vill.

Härlig helg önskar jag er, Maria Bielke von Sydow