17 avsnittet i Vetlanda Julsaga

foto: Östgård

Den härliga stämningen fortsätter på Vetlanda Julklappskalender, på Bibliotekstorget är det feststämning och jag önskar att jag varje dag kunde stå och läsa sagor från fönstret på andra våningen :-) Tack igen för ALLA glada tillrop och komplimanger som jag får. De är många och värmer lika mycket var gång.
Här kommer avsnitt 17 i Vetlanda Julsaga:

Torsdag 17 december

Att komma ur en pyjamas och in i en skjorta är inte alltid så lätt

De där tidiga minuterna innan Erik riktig vaknat, då han befinner sig mellan sömn och vakenhet, får han för sig att han drömt alltihop. Det är alldeles tyst i lägenheten och för en sekund minns han inte att Linnea är hos honom över julen, att han halkade vid Hörnebo skiffergruva och nästan bröt armen.

Så fort han rör sig och försöker ta sig ur sängen förstår han att det inte alls är någon dröm, han och Linnea var verkligen vid Hörnebo skiffergruva igår och han har verkligen slagit sig i armen. Kalle Anka-slipsen som han använt som mitella ligger snurrad om hans bröst men armen har halkat ur. När han reser sig ur sängen hugger det tag och smärtar ända ner i höften. Han tittar på sin arm, den har blivit alldeles grön.

Det gör så ont att han skriker rakt ut, men ångrar sig snabbt, vad ska Linnea tänka, undrar han. Hon måste bli förskräckt. Han måste hålla god min för hennes skull och inte skrämma henne. Den där tiden han fått på vårdcentralen måste han nog använda för högerarmen är obrukbar.

Erik borstar tänderna med vänsterhanden och det går inget bra. Han halkar hela tiden upp mot tandköttet och det känns helt fel att borsta med vänsterhanden. Sedan kommer det kritiska, att klä på sig men först att få av sig pyjamasen. Med stor möda knäpper han upp knapparna i skjortan, men sedan går det inte längre. Armen går bara inte att böja. Det gör så ont. Först nu märker han att Linnea inte är i lägenheten, han tittar på klockan och hon är tjugo över elva!

Tjugo över elva! Han har sovit jättelänge, antagligen på grund av värktabletterna och klockan ett ska han vara så vårdcentralen. Nu börjar det bli bråttom.

Han ser ut genom den inglasade balkongen och ser Linnea där nedanför leka med Selma i snön. De verkar ha jätteskoj tillsammans. Han vinkar till henne med den friska armen och hon kommer upp med en gång. Hon har Selma med sig som far omkring och viftar i lägenheten. Han blir lite irriterad på den där hunden, nu när han har så ont och känner sig stressad över att komma i tid. Men hans irritation verkar varken Linnea eller Selma bry sig om. Med stor smärta och med stor hjälp från Linnea lyckas Erik räta ut armen och få ut den ur nattskjortan och in den i den vanliga skjortan. Men lite pinsamt är det ändå. Att han, som är den som ska ta hand om Linnea som är sex år, är så utlämnad till hennes hjälp. Hon brer honom ett par smörgåsar och säger:

-Ända fram tills du halkade hade vi en jättebra utflykt.

Morfar Erik kan inte annat än att hålla med.

Linnea följer honom till vårdcentralen som bara ligger uppför backen, inte alls långt ifrån där morfar bor. Det går snabbt att gå dit och Erik får bara vänta i vänrummet ett par minuter. Linnea hinner ändå bläddra i många tidningar i väntrummet. Tidningar som verkar handla om olika sjukdomar som hon inte har hört talas om. Inga roliga bilder direkt, men längre ner i hyllan finns Bamsetidningar. Hon kan nästan läsa allt som står i pratbubblorna. En trevliga sköterska kommer ut till Linnea och bjuder henne på pepparkakor. De smakar helt okej men inte riktigt lika gott som de hon och morfar bakade.

Tänk om morfar kommer att dö nu. Hur ska det gå för henne att vara ensam till mamma kommer tillbaka från Thailand?

-Jaha du Erik, det här var bra att du kom med, säger läkaren som verkar vara en hel livstid yngre än Erik. Armen är bruten på två ställen och jag ser på röntgenbilderna att vi behöver gipsa dig för att inte riskera att det läker ihop fel.

-Ska det verkligen vara nödvändigt? undrar Erik som har så ont att det nästan söker honom..

-Det är du själv som bestämmer, svarar läkaren, men jag råder dig till att bli gipsad, det tar dessutom bort smärtan eftersom armen fixeras i rätt läge.

Du behöver inte vara orolig, säger morfar till Linnea när de går hem tillsammans. Jag är bara gipsad för att det ska läka fortare. Inget annat var fel på mig. Du behöver inte vara orolig.

Linnea slappnar av och förstår att morfar inte ska dö på grund av deras äventyrsutflykt och att de kommer att fira jul ihop.

Men morfar lägger sig snabbt i soffan när de kommer hem och känner sig ynkligare än någonsin. Med gipsad arm, oförmögen att klä på sig själv och varken julklappar eller julgran inhandlad med bara ett par dagar kvar innan julafton. Detta var verkligen inte julen Erik hade sett framför sig.