foto:Östgård |
Fredag
18 december
Palle
gör entré
Inte
vet Erik om det är värktabletterna som verkar eller om det är
stödet av gipset som gjort honom bättre, men värken i armen känns
mindre nu. Fortfarande får han borsta tänderna med vänsterhanden
och trycka på radioknappen och fjärrkontrollen med fel hand. Och
Linnea får även idag hjälpa honom på med kläderna. Men han ser
en ljusning. Veras förslag kanske kan accepteras ändå. Men han
vill inget säga till Linnea, hon kanske inte alls skulle uppskatta
deras planer. Linnea har förresten varit ute hela eftermiddagen och
det är inte Selma hon är ute och går med för hunden ser han på
Sigrids inglasade balkong.
-Det
är jullov nu, säger Palle. Jag har släkt här som jag ska fira jul
med.
Palle
är hela två år äldre än Linnea och går i riktiga skolan. Han
kommer inte heller från Vetlanda men verkar ändå veta en hel massa
om stan. Han och Linnea blir direkt kompisar och går till storköpet
där Palle provsmakar alla bitar av lösgodiset.
-Man
måste veta vad man köper, säger han karskt,
så man inte köper
grisen i säcken. Linnea tycker att Palle har en roligt dialekt, han
pratar nästan som MatTina på TV. Ibland hör hon nästan inte vad
han säger, men är väldigt rolig. De fann varandra direkt på
morfars bakgård.
-Jag
ska vara här hela jullovet, så vi kan träffas varje dag, förutom
på juldagen, för då har vi familjemiddag, säger han och får just
syn på ett affärsbiträde som tittar skarpt på honom där han står
och äter av lösgodiset. Kom så går vi vidare, säger Palle och
tar tag i Linneas jacka.
Snön
har försvunnit och alla änglar Linnea gjort i snön har farit till
himlen. Men det gör inte så mycket för hon har fått en lekkamrat
som hon kan vara med hela julen. De springer vidare in till stan och
Linnea känner faktiskt igen de flesta platser de kommer till. De
följer bäcken och kommer till samma ställe som hon var på när
Selma slet sig loss. Nu verkar platsen inte alls lika skrämmande
längre. De går vidare en bit och kommer till en plats med små röda
hus som ingen bor i. Det påminner om Skansen i Stockholm där hon
och mamma har varit flera gånger.
-Här,
säger Palle med högtidlig röst, här ska vi smälla smällare du
och jag på julafton. Jag har kvar ett par smällare sedan förra
året. Det ska vi göra, bara du och jag.
Linnea
tänker att det nog är bra att ingen bor i de där små röda husen
så att de inte störs av smällarna och dessutom verkar det ganska
lågt till tak i husen.
-På
sommaren kan man spela minigolf här, fortsätter Palle. Har du gjort
det någon gång?
-Nej,
svarar Linnea, fast det har hon ju gjort, men inte i Vetlanda.
-Jag
är bäst på minigolf, säger Palle, bästa av alla.
De
går hemåt igen och Linnea tänker att morfar kanske behöver hennes
hjälp nu. Hon har varit borta länge. Men hungrig är hon inte, hon
och Palle åt tre korvar var på storköpet.
Innan
Palle går in i sitt hus som ligger snett emot morfars lägenhet,
ropar han till Linnea.
-I
morgon ska jag och köpa julklappar, vi kan gå tillsammans om du
vill. Jag ska hälsa på ett par jag känner också. Du kan följa
med då också.
Javisst,
tänker Linnea, julklappar, hon måste köpa julklappar både till
Selma och morfar. Det blir en jättekul dag i morgon. Hon och Palle
tillsammans hela dagen. -Okej, svarar hon och springer in i trappen
till morfars hus.
Där
ligger morfar och sover på soffan med gipset runt armen.
-Hej,
säger han glatt när han vaknar. Så fint att du kommer. Jag har
nästan varit lite orolig. Var har du varit.
-Jag
har träffat en kompis, säger Linnea och känner sig alldeles glad
inombords.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar