Solens strålar överskuggar allt - Bielkes fredagsreflektion 23 februari

Solens strålar överskuggar allt

Egentligen hade jag tänkt att skriva något om melodifestivalen. Jag hade på lut att göra en topplista över de mest minnesvärda ögonblick jag haft genom åren tillsammans med långköraren Eurovision Song Contest. Mitt andra uppslag var, efter att ha sett en tv-dokumentär om samernas historia i Sverige, att skriva en reflektion om epitetet svenskhet. En reflektion om vem som uppfattas som svensk och vad som behövs för att uppleva sig själv som svensk, men så...

Skiner solen idag! Helt oförblommerat skiner solen så starkt där jag befinner mig att jag måste kisa med hela ansiktet. Vilken glädje. Inte har solen skinit så starkt i en hel dag på hur länge som helst.

Jag blir alldeles lycklig. Att jag för tre dagar sedan halkade handstupa på en isfläck och slog mig kraftigt i höger arm och axel känns långt borta. Att jag för ett par dagar sedan var så in i bomben trött på den ihållande gråkylan och snön som bara föll och föll, den känslan töade bort på bort på ett par sekunder. Istället föder solen tankar om rörelse och glädje, väcker en känsla som är svår att beskriva men som i korthet kan sammanfattas i ordet: livsglädje.

Så här står jag i det kalla solskenet som värmer min själ och ömmande axel och jag tänker att livet är nog inte så tokigt ändå. Jag tänker till och med att vinterns kyla för något positivt med sig för den ger mig möjligheten att uppskatta solens strålar och årstidernas kraftiga växlingar än mer.

Mello-topplistan och svenskhetsdiskussionen kommer säkerligen men får vänta för nu skiner solen och den överskuggar allt annat.

Hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 23 februari 2018